Chievo - Lecce 2-1
Organistaion och hårt arbete visade sig vara botemedlet mot Lecces anfallsstyrka. Chievo vann helt rättvist.
Det var två obesegrade lag som möttes på Stadio Bentegodi, men det var bortalaget som var de flestas favoriter efter en målsprakande inledning av säsongen. Inget lag kunde matcha Lecces facit på elva gjorda mål inför omgången. Chievo hade tagit med sig problemen från förra säsongen och haft problem att göra mål.
I lördagens match spelade Chievo som vanligt med stark organisation och hårt arbete rakt igenom. Något Lecce uppenbarligen inte varit vana vid att konfronteras med hittills under säsongen då de var märkligt bleka. Chievo sjönk djupt med mittfältet samtidigt som en till synes redan vältrimmad backlinje låg relativt högt. Det gjorde att de blev trångt för Lecces alla offensiva spelare som hade svårt att komma någonstans i en skog av Chievospelare.
Som jag sade var backlinjen redan väl samspelt och Leccespelare fann sig ofta avvinkade för offside när de sökte ytor bakom Chievos backlinje. De chanser som Lecce skapade i första halvlek var verk av unge Valeri Bojinov. Den kompakte bulgaren hade två vassa distansskott, varv det ena gav Luca Marchegiani stora problem. En Leccespelare fanns med på returen och kunde så när nå bollen, även om han sedan visade sig vara offside och blev avblåst därav.
Endast en gång i första halvlek lyckades Lecce ta sig igenom Chievos försvar, då igenom Sasa Bjelanovic, men Davide Mandelli hann emellan och blockerade kroatens skott ut till hörna.
Chievo kontrollerade hela den första halvleken utan att själva heller lyckas skapa något riktigt farligt. Roberto Baronio sköt från egen planhalva och tvingade Vincenzo Sicignano tippa bollen till hörna men mycket farligare blev det inte. Anfallarna skapade inte mycket, när det hände något var det oftast Franco Semioli eller Baronio som låg bakom det.
Andra halvlek hann inte bli gammal innan Semioli bröt fram och skaffade en frispark, bollen hamnade hos honom igen och han fick ännu en frispark med sig. Den här gången i riktigt bra läge precis utanför straffområdet. Efter petning drog Baronio till rakt igenom en skog av Lecce-ben och precis förbi en överspelad Sicignano som inte såg mycket av bollen.
Några minuter senare har Federico Cossato en bra möjlighet att utöka Chievos ledning men hans nick på Baronios hörna går via Sicignano i ribban. Minuten senare drabbas Lecce av ett stort avbräck då Bojinov tvingas utgå, han grimaserade på bänken och såg ut att ha dragit på sig någon form av skada.
Med 20 minuter kvar valde Mario Beretta att kasta in Simone Tiribocchi och det blev ett lyft för Chievos anfallsspel. Både Cossato och Amauri må se ut som centertankar men ingen av dem agerar som en, det gör däremot Tiribocchi som äntligen gav Chievoanfallet en välbehövlig spets.
Tio minuter efter sitt inhopp fick Tiribocchi sätta 2-0 målet. Baronios hörna räddades kvar undan kortlinjen av Mandelli som fick bollen till Lorenzo D'Anna som i sin tur nickade vidare till Tiribocchi som stötte in bollen i mål via Diamoutene. Tafatt försvarsspel av Lecce som borde kunnat rensa bort bollen både en och två gånger.
Efter målet dog matchen till stor del och Chievo ägnade sig mest åt att spela av den, Lecce såg inte speciellt farliga ut. Fram tills stopptid vill säga, då sköt Mirko Vucinic mycket läckert in bollen i krysset från en position fem-tio meter utanför straffområdet. Matchens delikatess.
Förutom målet skapade Lecce endast ett par halvchanser under den andra halvleken. Chievo spelade smart, sjönk djupt med mittfältet, sprang mycket och höll ihop backlinjen. Lecce gjorde kanske inte heller sin bästa match för säsongen men en stor del av äran för det ska gå till Chievo. Hårt arbete lönar sig.
Att dessutom två mål trillade in är kul att se, förhoppningsvis får Tiribocchi fortsätta på topp, laget behöver en spets av den typ han representerar. Även Semioli och Baronio bidrog till anfallsspelet. Baronio såg riktigt bra ut tillsammans med Brighi på mittfältet. Jag är också positivt överraskad av backlinjen som var bättre samspelt och stabilare än vad jag vågat önska mig så här tidigt på säsongen.
Det ser ljust ut och om målen kan trilla in med någorlunda regelbundenhet samtidigt som organisationen fungerar så här bra har vi en trevlig säsong att se fram emot.
I matchfaktan ovan ska det inte vara Abruzzese som inhoppare och målskytt utan givetvis Vucinic. Vi ber om ursäkt för det lilla tekniska problemet.
