Fågel, Fisk eller Mitt Emellan?
Vissa rustar för krig. Andra njuter av lugnet före stormen som aldrig kommer.
Veckan som har gått har väl hittills mest handlat om larvig pajkastning från Nordlig såväl som Sydlig Curva. Utan att raljera vidare på polemikens inslagna spår så tänker jag istället försöka mig på att skriva en så objektiv krönika som jag bara kan utan att tillämpa slag under bältet eller naglar i ögonen. Fotbollsmatchen måste få första prioritet då det är meningen att vi skall njuta av denna högtidsstund när fotbollsvärldens för närvarande starkaste två lokalrivaler drabbar samman.
Derbydags - Forma Attuale
Derbydags innebär som bekant ett enormt känslosvall. Det är också naturligt att vissa människor har svårt att hålla sina känsloyttringar i schack utan att övergå i raseri och desperation. De med Intersympatier har som bekant inte fått uppleva några större framgångar de senaste åren medan vi Milanisti fått se många troféer och vinster utöka denna pågående framgångsvåg. Allt sådant läggs dock åsido, denna match utgör ett kapitel för sig med ett nytt tomt pappersblad att skriva på. Frågan är bara vilken genre vi åskådare kommer att få ta del av. Genom årens lopp har man hunnit med att lida sig igenom flertalet tragedier även om hjältehistorierna avlöst varandra på senare tid. Förra årets derby var för undertecknad en resa igenom människans absoluta inre där den Seedorfska slutknorren var ett värdigt sätt att avsluta den galaföreställningen med. Det är med andra ord läge för Inter att fatta pennan.
Formen och självförtroendet i det blåsvarta laget ligger för första gången på mycket länge på en befogat jämbördig nivå. Inter spelar för närvarande en strålande fin fotboll och är därtill mycket effektiva då läge bjuds. Någonting så ovanligt som ett vackert passningsspel har infunnit sig hos våra kusiner, en styrka som man kan luta sig till då långbollandet stångar sig blodig emot ineffektivitetens höga vägg. Rent statistiskt sett så kryper också Inter närmare och närmare en derbyvinst. Milan är inte i strålande form trots goda resultat medan Inter gör mediokra resultat trots god form i ligaspelet. "Vinner de inte i år så vinner de nog aldrig", har man sagt länge och jag tänker säga det igen. Den kvalitativa skillnaden i det som benämns som "grundspel" är inte längre lika omfattande som den har varit och just dagsformen kan fälla avgörandet.
Derbydags - Då jävlar! Eller?
Mina tankar efter helgens ligamatch på Sardinien var att vi egentligen inte gjorde ett jota mer än vad som krävdes utav oss. Ett mål sen backade vi hem och stängde igen kiosken för dagen. Cagliari hade förvisso inte några särskilt imponerande anfallsess att tillgå för dagen men frågan är om inte Esposito eller Suazo hade kunnat ställa till det för oss? Mot Barcelona var det samma gamla visa igen och virket räddade oss två gånger undan en poängförlust i en match som spelmässigt dominerades av gästerna. Att spela på ett resultat är en farlig och onödig avvägning. Därför vore det tacksamt om vi för en gångs skull kunde spela tills matchen är slut så att vi slipper riskera att tappa poäng i slutminuterna. Jag talar nog för många när jag vill mena att vi är less på onödiga upplevelser av hjärta i halsgropstrakterna på söndagarna.
Inför derbyt har det snackats skit i media fram och tillbaka, precis som vanligt med andra ord. Billy Costacurta berömde Adriano för dennes strålande säsongsinledning men var ändock noga att poängtera att hans landsman Ronaldo utgör ett större hot som fotbollsspelare. Adriano svarade dagen efter med ett syrligt svar i stil med "vi får se!". Det märks att vissa spelare har varit med betydligt kortare tid på den absoluta toppnivån när man så tydligt låter sig provoceras av gammal hederlig "trashtalk". I övrigt så upplever undertecknad en betydligt mer uppvriden stämning från Interhåll där nyckeln till seger sägs vara rätt inställning och respektlöshet. Med all respekt för deras uppfattning så måste jag säga att man kanske lägger fokus på fel saker, någonting som tydliggörs om man tittar till tidigare derbyn. Vem kan glömma Materazzis karatesparkar mot Shevchenko och Cordobas stämpling i knähöjd på Serginho? Mitt tips är att spela fotboll precis som man påstår sig kunna göra, ty några nerver utanpå skjortan lär inte hjälpa nämnvärt för våra kusiner. Den vise man som en gång yttrade...
"Desperate times call for desperate measures."
...Hade bevisligen inte tänkt sig att hans visdomsord så ordagrant skulle anammas av vissa så kallade fotbollsspelare. Förhoppningsvis blir det en lugn tillställning med hårt spel inom givna ramar för sportsligt uppträdande.
Derbydags - Vem Vinner?
Kalla mig stursk men i mina ögon så kan vi falla mot Inter enbart på eget grepp. Tillåter vi deras duktiga spelare att styra och ställa så kommer vi att bli lidande. Jag har fått nog av Ancelottis resursslöseri av offensivkraft denna säsong där hela vårt innermittfält blivit knäsittande i Nesta, Maldini och gubbarnas knän. Nej mina vänner, Inter har bra form och behöver knappast några fler tjänster av oss. Vi måste spela som vi kan, fritt och fantasifullt där bollen tillåts göra jobbet för våra spelare, ett spelsätt som väglett oss in på viktorians gyllene stig. Föreligger det skäl att backa hem emot ärkerivalen? Finns det anledning till att inte spela ut såsom vi vet att vi bemästrar? Spelar vi som AC Milan då slår vi de flesta lagen i världen. Frågan är bara; vågar vi?
Med vår fantastiska fyra, Cafu, Nesta, Stam och Maldini, har vi ännu inte förlorat i år. Samtliga väntas starta på söndag. Formen är trevande men jag har gott hopp. Derbymatcher brukar inte följa givna logiska mönster och det är inte alltid rationella faktorer som kommer att leda till slutresultatet. Är det dags att kollektivt sett äntligen få bevittna storformen hos samtliga spelare på en och samma gång? Blir det fågel, fisk eller någonting där mitt emellan?
"Happiness depends upon ourselves".
/Aristoteles
Fotbollsfesten kan börja. Njut av derbyt och må bästa lag avgå med segern!
