Prima la partita
Äntligen tillbaks i Milano.
Att killen iklädd den gula "steward"-västen är ny märks. När jag visar upp min biljett till secondo anello rosso och snällt frågar om jag kan få komma in i curvan enbart för att köpa lite prylar ler han och frågar: Vadå för prylar?
På två kvadratmeters yta står sex vakter och den nya killen vänder sig åt en skäggig mer erfaren vakt. Han tar mig i armen, ler och säger åt oss att köpa "rätt" biljett nästa gång. Min kompis Tobias och jag var nu på väg upp till det allra heligaste; Curva sud.
Drygt två dygn tidigare solen lyser från den blå Milanohimlen. Det är fredagen den 5 november och termometern visar +20 grader. Äntligen var man tillbaka där man i våras spenderat fyra månader. I staden där man fått den stora äran att följa Milan till sin 17:e scudetto ett halvår tidigare.
Vi tar oss upp ur tunnelbanan och hamnar mitt på Piazza del Duomo. Vi knör oss igenom folkhavet inne i gallerian och tar oss in på Banco di Brescia. Jag berättar för vakten att jag har ett möte med Signore Cesariello.
- Ah Anton, utbrister vakten och for upp ur sin stol. Efter lite arbete med att komma igenom säkerhetsslussen guidar han oss till Cesariellos kontor.
Fabrizio Cesariello jobbar på en flott bank i Milanos inre, i samma byggnad som mäktiga, kända gallerian. Den lilla smala mannen är omgiven av fotografier och andra Milanrelaterade tavlor. De foton som fått bäst plats är dem där han stolt poserar med La Coppa, eller Champions Leaguebucklan som vi kallar den.
Fabrizio är inte bara bankman utan också presschef i AIMC, skribent för tidsskriften Forza Milan samt president för Lombardia Rossonera. Han är en av många personer som lägger ner både tid och kraft för ideellt arbete för Milan och dess supportrar.
Det var längesedan vi sågs och vi har mycket att prata om. Efter någon halvtimma har jag förnyat mitt medlemskap i LRN, mottagit våra matchbiljetter och tjatat om ditten och datten.
I Milano är det mesta sig likt. De flesta delarna av den centrala kärnan byggs fortfarande om. Duomen är inne på sitt andra år under renovering och samma sak gäller La Scala.
Klockan är sex när vi kommer till San Siro. Det är redan mycket folk på plats och de första romanisti har redan börjat slussas in.
Tobias och jag hade tagit oss in i Curva Sud med våra biljetter till 2 anello rosso och besteg nu de sista trappstegen. Här uppe pågick det som vanligt en liten marknad innan matchstart. FdL, BRN, Alternativa och Phanters hade alla dukat upp sina olika prylar av olika slag. I några hörn sitter klubbarnas fotografer och säljer bilder på klacken.
Efter lite shopping traskar vi in i curvan och spanar lite. De olika klubbarna har tejpat upp områden där bara deras medlemmar får sitta, men till vår besvikelse ser vi inga spår av koreografi. Det är drygt två timmar kvar till matchstart och curvan är redan näst intill full.
Vi lämnar den söta rökdoften och beger oss mot vår sektion.
