Milan - Roma nella Curva
Gästskribenten Jenny besöker Curva sud när Roma gästar San Siro.
MILANO 20041108 Alla som varit på San Siro vet att la Curva är dess mecka. Den outröttliga sången, fyrverkeriet och flaggorna. Nu var det äntligen dags för mig att vara en del av den. Milan-Roma nella Curva.
För er som aldrig varit på San Siro ska jag snabbt beskriva hur den är uppbyggd. Stadion rymmer 82 000 personer. Man delar in San Siro i fyra delar; grön, röd, blå och orange sektion. Röd och orange är de två långsidorna. Blå och grön kortsidorna, det som kallas la curva på italienska. Alla sektioner utan orange har tre ringar, orange har två. Milans klack står i blå sektion andra ring. Där är det alltid fullsatt. De sjunger oavbrutet. Det är de som gör San Siro till vad det är. Sedan min första match på San Siro har jag beundrats och fascinerats av la Curva. I tifosi som aldrig slutar sjunga och flagga med sina flaggor. Jag har undrat hur de kan vara så samspelta. Hur de orkar sjunga hela tiden. Vad det är som driver dem. I söndags fick jag mitt svar. Några vänner som alltid stått i la curva bjöd med mig. Jag tvekade inte en sekund. Folk har varnat mej att inte gå dit. Det är farligt och du som ar tjej.
I söndags eftermiddag blev jag i alla fall upphämtad av min vän Isaco. Vi tog bilen till San Siro, parkerade och gick mot stadion. När vi började närma oss stadion frågade jag;- Hur kommer jag in? -Vänta och se, vi ska skoja lite med vakterna. Att komma in innanför grindarna är inga problem. Med mitt säsongskort kommer jag in genom alla grindar. Problemet är när man ska in på själva curvasektionen. Man måste visa upp biljett eller sasongskort med behörighet dit. Vi börjar närma oss trappan till la curva. Isaco säger;-Det är nu vi ska skoja med dem. Vänta här, vid sidan av trappan. När jag kommer upp släpper jag ner mitt cigarettpaket, med kortet i, sen visar du bara upp det och går in. Fem minuter senare har jag kommit fram till la curva. In i Fossa dei Leonis del. En makalös känsla.
Vi är där vid kvart i sju. Bortsett från några ensamma arbetare som springer omkring ligger resten av stadion öde. La curva är redan fullsatt. Röken slår genast upp mot mitt ansikte. Var jag än tittar rullas det joints. Flaggorna vajjar. Det sjungs lite här och var. Alla är klädda i svart och rött. Vi tar våra platser och hittar Marco. Vi går snabbt igenom de viktigaste sångerna så de sitter något så när. Om jag trodde att Curvan var full när jag kom var det inget mot vad den till slut blev. Fram till match kommer dubbelt så många till. Stämningen stiger mer och mer ju närmare matchdags vi kommer. När Dida stiger in på plan reser sig alla upp. Tar fram händerna, skakar dem och nynnar ah,ah,ah,ah,ah,ah,ah. När han kommer fram och klappar åt oss övergår vi i ett jubel. Vi hälsar honom och välkommen och ber honom hoppa med oss. Det gör han. Återigen får han applåder. Efter ytterligare en stund kommer resten av laget in. Det jublas igen. Varje spelare hälsas välkommna med sina egna sånger.
Det är matchdags. Alla flaggor tas fram, bengalerna tänds och det börjar sjungas på allvar. En röst leds ut genom stora hogtalare och leder klacken så vi blir sammspelta. Vi ställer oss på våra sittplatser. Curvan står upp hela matchen berättar Isaco. För att skydda oss mot bengalröken tar vi våra milansjalar runt munnen. Lagen kommer in. Några spelarsånger sjungs. Mina favioriter blir snabbt; Non è un brasiliano però, che gol che fa, il fenomeno lascialo la, qui c'è Sheva, lalalalalalala Sheva, Sheva. eller Kaka's; Siamo venuti fin qua', siamo venuti fin qua', per vedere segnare Kaka', ooooooo, ooooooo. Stämmingen är på topp. Det sjungs, hoppas och rullas joints oavbrutet. Det är aldrig tyst. När Shevas mål kommer, slänger sig alla frammåt. Det jublas i fem minuter. Alla hoppar runt, skriker gapar och sjunger. En kille ramlar ner fem trappsteg. Han hamnar under en hel hög killar. Efter firandet reser han sig upp. Han ser inte ett dugg bekymmrad ut. Jag kollar pa honom. Han rycker på axlarna. Det blev ju mål. Så går han upp till sin plats igen.
I halvlek sätter vi oss ner. Det är ganska lustigt för resten av stadion reser sig upp när vi sätter oss ner. När andra halvlek börjar reser vi oss upp, medan de sätter sig. Vi gör allt tvärtemot vad resten av stadion gör. Nya bengaler tänds, flaggorna tas fram och sången börjar igen. Det rullas joints för fullt. Tillsammans med röken från bengalerna är det precis som folk brukar säga. Man kan lukta sig till la Curva. Nu börjar ju inte andra halvlek speciellt bra. Montellas mål gör att det för första gången blir helt knappt tyst i curvan. Det varar dock bara tio sekunder. I en kör ropar vi Milan, Milan, Milan medan resten av arenan buar och sliter sina har. Den följande kvarten sjunger vi, till tonerna av den gamla klassikern Moonlight shadow; Tu sei tutta la mia vita, canto per te, grido FORZA MILAN, ed in giro per il mondo andrò, per sempre al tuo fianco sarò, sarò, sarò..om och om igen. I takt till musiken snurrar vi vara sjalar i luften. Fritt oversatt betyder sangen; du ar hela mitt liv, jag sjunger for dig, jag skriker heja Milan, jag reser runt jorden, jag är för alltid vid din sida , jag kommer vara, jag kommer vara. Trots resultatet slutar aldrig klacken sjunga.
Matchen är slut. Vi lämnar arenan. Jag är upprymmd samtidigt som besvikelsen över resulatet vilar i bakhuvudet. Vi åker till en bar. Över en öl diskuterar jag, Marco och Isaco matchen. Plötsligt säger Marco-Du borde skriva att vi inte ska sjunga vid sådana här tillfallen. Jag tittar frågande på honom;-Varför? Marco svarar;-Jag har stått i la Curva hela mitt liv. Det är vad Milan är för mig;hela mitt liv. Jag kan inte sluta sjunga trots att jag borde. De spelade inte bra och ända sjunger jag. Alla tre är grymt besvikna över resultatet. Ändå vet vi att vi kommer stå i la curva nästa match och sjunga för Milan. Oavsett väder, spel eller motgångar kommer alltid la Curva sjunga for Milan. Det är det som gör la Curva speciell. Antagligen är det där man kan hitta den sanna tifosin.
Hur mycket nu än Aftonbladet med Simon Bank i spetsen hyllar engelska och spanska ligan så kan ingen, absolut ingen, övertyga mig om att fotbollen är battre där än i Italien. De har inte upplevt fotboll om de inte varit i Italien. Fotboll är inte bara fotboll. Det är allt runt omkring den som gör den till vad den är. La curva och den italienska tifosin är enorm. En stor del av fotbollen. Hur mycket jag än tänker kan jag inte hitta ett lag med mer hängivna klackar än de italienska lagen. Speciellt Milans. Efter mitt besök i la Curva kommer jag inte kunna vara på nagon annan del av San Siro. La curva med dess tifosi är underbar. Simon Bank borde göra att besok där.
