Brescia - Milan 0-0
Ingen glöd på Stadio Rigamonti.
När jag skriver den här rapporten vill jag bara stänga av datorn och lägga mig. Glömma allt vad Milan heter för några timmar och enbart slappna av. Det Milan presterade ikväll var katastrofalt.
Det är meningen att jag skall skriva matchrapport men det kommer jag inte göra. Det jag allra helst skulle vilja göra är en lång lista på adjektiv som förklarar denna hemska kväll. Men det skall jag också bespara er.
Kvällens ljus var få så vi avklarar dem först. Milan gjorde en fruktansvärd match rakt igenom men några få gånger blixtrade någon eller några till.
- I den första halvleken vrickade Kaká sig in i offensivt straffområde och övergav bollen till Rui Costa. Portugisen vände snyggt bort sin försvarare innan han avlossade ett tungt skott som Castellazzi i Brescias mål räddade.
- I den andra halvleken tog Tomasson ner en boll i straffområdet och kunde på ett tillslag lägga upp bollen till Seedorf som testade skott. Återigen gjorde Castellazzi en bra räddning. Bresciamålvakten gjorde sin bästa match på år och dagar.
- Fransosen Dhorasoo gjorde ett piggt inhopp, dribblade förbi en motståndare och serverade snyggt Tomasson framför mål. Dansken visade dock ingen kyla denna gång heller.
- Den sista ljuspunkten är Dida. Den enda spelare som får godkänt efter ett par kvalificerade räddningar. Högst poäng får han för en publikräddning då Caracciolo kommer fri. Dida tippar bollen i stolpen.
De mörka delarna i denna match skulle man nog kunna skriva en hel bok om. Jag tänker däremot fatta mig ganska kort.
Milan agerade på samma sätt matchen rakt igenom; fantasilöst, nonchalant, oengagerat, stillastående och inte några som helst tecken på vilja. Vilja att överhuvudtaget spela fotboll.
Jag har sett många matcher från Milans tunga perioder under det sena 90-talet men jag har nog aldrig sett en så dålig match som den idag. Våra kära bröder i Brescia får ursäkta, men hade vi mött ett bättre lag denna afton hade vi alla fått obehagliga flashbacks från Riazor där Deportivo körde över oss under fjolårssäsongen.
Passningar slogs bort, felbeslut togs och inte en enda situation man mot man vanns av en rödsvart spelare.
Jag är vanligtvis en optimist. En person som håller armen om laget i alla väder, men idag är jag beredd att såga alla. Ni skall inte missförstå mig nu, min kärlek till Milan har inte ändrats ett dugg, men det är inte vårt år i år. Förra året hade vi vunnit en sådan här match, även om spelet hade varit katastrofalt hade vi kastat in en boll lite slumpartat. Ungefär på samma sätt som vi gjorde på just Rigamonti i fjol. Man vinner ingen ligatitel på sådana här matcher.
Juventus vann mot Fiorentina och har nu ett poäng på hela sex poäng ner till oss. Jag säger inte att det är kört, men om vi skall rädda den här situationen måste det hända saker omgående.
Milan är ur form. Fullständigt ur form. Om folk kritiserade laget efter poängförlusten mot Roma vill jag inte veta vad de har att säga idag.
