Är det bättre att vara älskad än fruktad?
I dagens fotbolls är det bara segrar som räknas. Men ska man vinna till varje pris?
Sampdoria parkerar för närvarande på en elfte plats i tabellen. Man kan lugnt konstatera att laget inte levt upp till förväntningarna såhär långt. Det som är mest anmärkningsvärt är att laget bara lyckats göra åtta mål på elva spelade matcher. Man har inte gjort något mål de tre senaste matcherna. Hade det inte varit för den välfungerande defensiven så hade "offensiva" Sampdoria definitivt inte varit så högt upp som en elfte plats.
Anfallsparet Flachi och Bazzani har tillsammans gjort tre av Sampdorias åtta mål denna säsong. Förra säsongen fick de tillsammans ihop hela tjugofyra mål.
Bazzani hade en riktigt bra säsong förra året med tretton mål och var ett av årets stora utropstecken. Denna säsong har det talats mer om Bazzanis uppträdande i matchen mot Atalanta förra helgen än hans målfarlighet.
Efter en kollision med Natali tvingades de båda gå av planen för att få behandling. Bazzani stannade då kvar med Natali och väntade medan han fick behandling för att inte Sampdoria skulle dra fördel av ett numerärt överläge. Bazzani fick väldigt mycket beröm för sitt uppträdande.
Bazzanis uppträdande är ju verkligen berömvärt. Men precis som i verkliga livet så måste reglerna tänjas ibland om man vill komma någon vart. Det är stora pengar som står på spel och det är oftast accepterat att tänja lite på reglerna för att vinna en match. Många klubbar vill vinna till varje pris även om det inte är snyggt alla gånger. Att spelare filmar till sig straffar på löpande band är ett bevis på det.
Att möta en spelare som är känd för att filma och fuska är en motståndares värsta mardröm. Det är oerhört svårt för en försvarare att möta en spelare som är känd för att t ex filma. Milans Pippo Inzaghi var länge känd som en av de största filmarna som någonsin satt sin fot på en fotbollsplan. I sina glansdagar levererade han både filmningar och mål på löpande band. Han har en skytteligavinst från den tiden som bevis på att det lönar sig att fuska ibland.
Detta leder mig till frågan: Är det bättre att vara älskad än fruktad eller bör man hellre vara fruktad än älskad?
Florentinaren Niccolo Machiavelli skrev sin mest berömda bok Fursten (Il principe)1513. I boken lägger han fram sina idéer om hur en stat ska styras och råd för hur en furste ska uppträda.
Machiavellis svar på den tidigare ställda frågan är enkel. Man vill vara både det ena och det andra. Men eftersom det är svårt att förena de båda är det säkrare att vara fruktad än älskad om man måste vara något av dom.
Machiavelli menar att människor är mindre rädda för att skada någon som gör sig älskad än fruktad eftersom kärleken är ett förpliktande band. Eftersom han anser att människor är ena riktigt eländiga stackare så sliter de alltid sönder det bandet vid varje tillfälle till egennytta. Men fruktan däremot, är sammanbundet med en skräck för straff som aldrig överger människorna.
På sin tid var Diego Maradona alla försvarares stora skräck. De var livrädda för honom. Men hur bra och överlägsen Maradona än var så tog han tillvara på varje möjlighet som gavs honom. Diego Maradonas historia visar att man kan komma långt med lite fusk. "Guds hand" bidrog ju till att Argentina blev världsmästare 1986.
Hur berömvärt Bazzanis "fair play" än är så undrar man om han eller Sampdoria har något att vinna på det i längden. En tänjd regel, moralisk eller faktisk, kan ta en hur långt som helst.
Det är nog bättre att vara fruktad än älskad. Ärlighet varar kanske längst, men inte inom fotbollen.
