Palermokrönika: Ska vi vara nöjda?
Zamperini kritiserar, supportrarna hoppas på Europaspel men de rosasvara ligger endast på en tionde plats.
Förvisso är tabellen mycket jämn. Palermo har endast fyra poäng upp till den fjärde och sista champions league platsen men laget har samtidigt tre poäng ner till nedflyttningsplats. Inför säsongen hoppades jag på en tryggare marginal. Det känns just nu som om varje match har "finalkaraktär" där Palermo förväntas skrälla eller vinna säkert match efter match.
Säsongen började mycket bra för Palermo. Ingen förlust på de första fem med poäng mot Inter, Roma (ingen längre att skryta om kanske) och Juventus. Palermos problem började mot Lecce. Förlust med 2-0. Därefter tappades poäng mot Udinese, Livorno och Parma. Palermo ligger som sagt på tionde plats. Inget att skämmas för men ändå något att oroas över i denna jämna tabell.
Det är utan tvekan en enorm press på Palermotränaren Guidolins lag. Inte blir det bättre med en relativt impulsiv president som offentligt berättar i media om vilka spelare som ska bort. Jag slår tidigt fast i denna krönika att Palermo är ingen vanlig nykomling. Det är nykomling med liknande krav på sig som Sampdoria och Udinese. Givetvis har klubben sig själv att skylla. Stora pengar har investerats och med det kommer givetvis kraven.
Vad är det då som inte har fungerat?
Utifrån mitt perspektiv handlar det om ett alltför trögt anfallsspel. Många av lagets mål har kommit på fasta situationer. Kontringspelet har fungerat lite sisådär. Till stor handlar Mycket detta om att Palermo är alltför beroende av att Luca Toni har en bra dag. Laget blir för lättläst och Guidolins Palermo är lätt att låsa i speluppbyggnadsfasen. Detta är nog en av orsakerna till att Palermo endast gjort 9 mål på 12 matcher. Explosiviteten saknas. Vidare har laget en tendens att vika ner sig i slutet av halvlekarna. Laget har släppt in flera av sina mål då.
Dessutom verkar laget har utnyttja sina back-up spelare. Flera av lagets stjärnor slits intensivt trots att det finns intressanta spelare på bänken att använda. Lite orolig blir när Zamperini talar om att släppa Santana. Han har inte varit så briljant i år men vi som ser Serie A vet att han mycket viktiga individuella kvalitéer som kan bryta en situation av stiltje i en match.
Tyvärr verkar det också som att Palermo än så länge endast visat sig vara starkt på hemmaplan. Det har förvisso endast blivit två förluster på bortaplan men ännu ingen vinst. En jämnare balans mellan hemma och bortaspel måste till om de högt ställda förväntningarna ska infrias. Detta eftersom det kommer att bli tufft att ta någon europaplats. Våra konkurrenter är starka och tabellen är jämn. Vi kommer inte att få något gratis i 2004/05 års upplaga av SerieA.
Det gäller att kämpa i varje match. Palermo är ännu inte årets överraskning. Det är något som är viktigt inte bara för lagets supportrar utan även för spelarna att komma ihåg. För att bli det måste man slita och visa entusiasm. Med publikstödet i ryggen och den publicitet laget fått utanför Italien borde det inte vara några problem.
Till sist väljer att återvända till krönikans titel "ska vi vara nöjda" med en tiondeplats så här långt? Mitt svar är att vi borde vara ganska nöjda. Det innebär dock inte att man inte får kritisera. Vilket är något som jag ägnat större delen av denna krönika till.
Forza Palermo!
