Söndag natt på Hollywood
Gästskribenten Jenny Eriksson fortsätter skildra sina äventyr i Italien.
Den här gången handlar det mer om fotbollsstjärnor i allmänhet än Milan i synnerhet.
***
MILANO - Söndagar i Milano är inte som i andra städer. Resturanger och klubbar fylls med fotbollsspelare och fotomodeller. Corso Como är discogatan dit alla går. Normalt kommer folk dit vid ett- tvåsnåret och sen pågar festen till morgontimmarna.
I söndags bestämde jag och min kompis att vi skulle gå ut. Innan utgång har vi kollat vart vi ska gå. Alla säger samma sak; Hollywood. Inter-Juve spelade tidigare på kvällen. Många spelare kommer vara där.
Vid ett entrar Hollywood som är ett av Milanos mest kända discon. Med lite tur har vi lyckats gå före alla i kön, det var nämligen ingen dålig sådan. Hollywood är ganska fullt redan nu. Folk dansar och dricker. Vi blir lite besvikna. Inredningen är inte det minsta glamorös. Hollywood är bara en liten lokal under marken. Inte en fotbollsspelare syns till. Det enda som var bra just då var musiken.
Vi inser ganska snabbt att vi måste in i VIP-rummen om vi överhuvudtaget skulle ha en chans att se någon spelare. Precis da träffar jag Flavio, en brasilianare som arbetar där. Han känner alla brasilianska fotbollspelare och lovar att vi ska få ha en helkväll med dem snart. Han frågar oss om vi vill in på VIP avdelningen, som om han läst mina tankar. Visst. Efter lite om och men löser han det. Tidigare har vi pratat fotboll. Han vet att jag är milanista och det blev vår räddning. En av de tio ägarna är nämligen också milansupporter. Efter att jag sjungit några sånger från curvan ler han och släpper in oss.
Klockan börjar närma sig två. Stället är överfullt och ägaren kommer fram till mig. Vill du träffa folk som gör TV för Milan? Visst, svarar jag. Två minuter senare lyfter de in mig i en VIP soffa. Jag känner igen folk från TV-rutan. Alla är trevliga och har roligt. En kille som precis hälsat mig välkommen är mycket bekant. Jag kan inte placera honom men efter en stund inser jag att det är Marco Borriello. Tillsammans med honom och resten av Reggina festar vi hela natten lång.
På VIP-avdelningen finns det ingen damtoalett. Man måste gå ut i den andra delen. Stället har fyllts till max. Passagen mellan avdelningarna är mycket trång. Folk vill komma in och gå ut. Efter fem minuter skingras trängseln något. Christian Vieri går förbi alla som en kung. Han säger inte ett ljud. Efter toalettbesöket ska man in i trängseln igen. Jag står där fem minuter, tio minuter och sen händer det på nytt igen. Vakterna skriker; Ciao Gianluca! Jag vänder mig om och ser Zambrotta komma gående med ett stort sällskap. Någon av dem drar med mig in. Jag tackar lite blygt for hjälpen.
Väl inne på VIP igen öppnar Borriello och de andra helrör efter helrör och bjuder på drinkar. Grym stämning. Nar jag vänder mig om ser jag hur fotbollspelarna trillar in en efter en. Davids, Tacchinardi, Materazzi, Pasquale, Luca Toni, Ferrari med flera. Man kan inte ta ett steg utan att gå in i någon av dem. De flesta av dem är väldigt trevliga. Bortsett från Vieri är de flesta helt vanliga killar. Många jag pratat med här tycker inte om fotbollsspelare. De är för arroganta och snobbiga. Vieri bekräftar just det.
Min kompis kommer fram till mig och säger att Zlatan är här. Kul, vi går och pratar med honom. Det tar en stund innan vi hittar honom. Det är så otroligt mycket folk. Till slut ser vi honom i en soffa. Det känns som om man känner honom. Man har sett honom överallt. Det blir lite konstigt. Vi börjar prata med honom. Hans beteende är det värsta jag någonsin varit med om. Alla skandaler runt honom och hans relation med media blir för mig självklara efter detta möte. Han är den mest arroganta människan jag någonsin mött. Sättet han svarar på och hans överlägsenhet är fruktansvärt. Visst kan man förstå att det ar många som frågar eller säger konstiga saker. Att han är dödstrött på det. Det kostar dock inte honom någonting att vara lite trevlig och svara på ett någorlunda hyfsat sätt.
Vi skiter i Zlatan och fortsätter festa med Borriello och kompani. Det blir en fantastisk kväll. Om man bortser från mötet med Zlatan var det en av mina bästa utgångar någonsin. Festen fortsatter in på småtimmarna och vid kvart i sex bryter vi upp och tackar för kvällen. När vi kommer ut på gatan börjar det ljusna. Regnet slår som spön i backen. Vi tar en spårvagn, som har börjat gå igen efter nattens uppehåll. Kvart över sex är vi hemma igen. Fotbollsspelarna är på sina hotell. På måndag njuter de av sin enda lediga dag i veckan. Vi går till skolan fyra timmar efter vår hemkomst. Trötta som aldrig förr masar vi oss upp för fyra timmar italienska.
