Del I - På TV gick reklam om Milan
Silvio Berlusconi och Adriano Galliani, två av Italiens, Europas och fotbollsvärldens mäktigaste män. I år firar duon 25 år tillsammans som kollegor. Men hur började det egentligen? Här följer första delen av två i min artikelserie om firma Berlusconi-Galliani.
MILANO 1986
- Ge dig själv ett årsabonnemang till den blåa himlen, det gröna gräset och Milans röda och svarta färger. På San Siro finns en säker plats för dig och din familj. Köp ditt abonnemang på ett av Cassa di risparmio della Lombardias* fyra hundra kontor.
*= Cassa di risparmio della Lombarida - En av Italiens banker
Reklamen gick hem och Milan sålde 60 000 säsongskort inför den kommande säsongen.
Vi backar klockan ytterligare sex år. Från 1986 till 1980. Milan hade problem och det forna storlaget hade precis tvångsförflyttats till Serie B efter en mutskandal. Milan vann andradivisionen säsongen 1980/81 men efter att ha kommit näst sist i det följande årets Serie A ramlade man återigen ur.
1984 var man tillbaka i Serie A igen för att stanna. Den dåvarande ägarfamiljen Farina hade ekonomiska problem och åklagare kopplades in för att försöka komma åt problemen med bokföringen.
Milansupportrarna var givetvis rasande men när rykten gällande att den stormrike affärsmannen och milananhängaren Silvio Berlusconi ville köpa klubben började supportrarna se ljuset igen. Men förhandlingarna var tuffa och affären skulle ta hela två år att få igenom.
Den 24 mars 1986 kunde AC Milan stolt presentera sin nya ägare; Silvio Berlusconi. Klubben höll styrelsemöte och Silvio valdes till ordförande medan bror Paolo blev VD. Runt omkring sig i styrelsen hade Silvio personer och goda vänner från Milanos finansvärld. Dessa herrar skulle bygga något stort tillsammans.
Ett Milan i dålig kurs kostade Berlusconi strax över 100 miljoner svenska kronor. Utöver det betalade han även av tidigare skulder på drygt 20 miljoner. Pengar var inget problem för Berlusconi som snabbt förklarade sina visioner för bottenlaget.
- Jag ska se till att Milan återtar sin plats som storlag. Vi skall vinna allt som går att vinna.
Silvio skulle ge de andra lagen i ligan skäl till oro. Arbetet började. Den f.d. Milanlegenden Nils Liedholm som nu var tränare behövde ett par nya spelare i sitt lagbygge. Liedholm pekade, Berlusconi köpte.
Daniele Massaro kostade dryga 3- och Roberto Donadoni 5 miljarder lire. Utöver dessa köpte man även, idag mindre kända spelare, som Giuseppe Galderisi (4 miljarder) och Dario Bonetti (2 miljarder).
Succén skulle däremot vänta. Under första säsongen slutade laget på en sjundeplats i tabellen och när man året därpå fått ordning på spelet valde Liedholm att lämna tränarposten. Enligt Liedholm själv sade han upp sig efter en incident i Genoa då supportrar agerat våldsamt mot honom. I en sådan miljö var det inte tänkbart att arbeta.
Liedholm skulle så småningom hamna i Rom men innan dess hann Berlusconi kalla upp honom vid sin sida på läktaren, som rådgivare. På bänken tog svenskens lärjunge Fabio Capello temporärt över.
Som rådgivare fick Nils igenom köp av de tre holländarna; Marco van Basten, Ruud Gullit och Frank Riijkard, en trio som påminde både honom och Berlusconi om den historiska svensk-trion Gre-No-Li.
På den här tiden ville Silvio Berlusconi veta allt om laget. Varenda liten detalj om allt. Så är det inte i dagsläget. Berlusconi har fullt upp med politiken. Han följer fortfarande sitt Milan, men luppen har han överlämnat till sin kollega och närmaste man.
Del II - Från tekniker till stark man
