Sjung! Vi leder!
Milan ligger bara fem pinnar bakom serieledaren. Men vari ligger problemet egentligen?
Poängmässigt ligger vi mer eller mindre i fas med fjolårstempot i baktanken. Ingen kan klaga på skörden speciellt med tanke på att vi avverkat en rad krångliga bortamatcher som de på delle Alpi, Olimpico, Luigi Ferrarris, Bentegodi, Renato dall' Ara, La Favorita och Sant' Elia. Sju stycken platser där man möts av varma servetter och allt annat än en trevlig promenadseger. Varför gnäller jag då frågar ni er?
Enligt mitt subjektiva och krävande tycke så har Milan underpresterat kraftfullt den här säsongen. Det kvicka, fyndiga och precisa kortpassningsspelet från förra våren finns inte längre där. Spelarna är inte längre lika sugna på att ta de där löpningarna som i 50% av fallen inte leder till bollkontakt. Samtidigt verkar försvarsspelet ha tagit tjänsteledigt på fasta situationer vilket har kostat oss många poäng och uppförsbackar hittills i år.
20 mål på hemmaplan i de senaste matcherna är väl inte fy skam, frågar ni. Ett steg framåt är det förvisso men vad händer på bortaplan när motståndet är taggat till tusen? Kakás fallenhet att klappa igenom på bortaplan är alarmerande och symboliserar våra stora svårigheter att finna ett vägvinnande recept utanför Milano där endast individuella prestationer hjälpt oss till vår anständiga tabellposition. Avsaknaden av en B-plan utgör också ett orosmoment när en central barrikad tvingar våra katastrofala ytterspringare att bjuda på missriktade inlägg.
Pelle Blohm har suttit och flinat hela våren över sin tes om Milans ensidighet på ett fotbollsprogram. Den gamle mittfältskrigaren har dock helt rätt och hans leende riskerar att öka ju längre året går.
Den enda spelaren som befunnit sig på en konsekvent hög nivå är Shevchenko, i övrigt är nyckelspelare som Pirlo, Gattuso och Nesta antingen trötta eller till synes ointresserade. Subtrahera fjolårsjokrarna Tomasson som befinner sig under total is samt Rui Costa som inte längre verkar speciellt motiverad till spel när han får chansen så får vi en vattnig och oaptitlig soppa serverad framför våra hungrande supportermunnar.
Resultatet av dessa faktorer blir naturligtvis ett mycket sämre lag och de som lutar sig emot poängantalet som indikator på spelkvalitet är antingen oärliga statistikfreaks som nöjer sig med denna plastversion av krigarlaget Juventus eller helt enkelt folk som nöjer sig med mindre ifrån ett lag som kan (borde kunna?) betydligt mycket mera. Vi kommer aldrig att kunna spela disciplinerat och blodtörstande som Juventus och Juventus kommer aldrig att spela med den excentriska flärd som Milan kan bjuda på. Det är dags att sluta blunda för faktumet att Milan underpresterar, annars kommer mardrömmen att bli verklighet till vårkanten när slutsummeringen skall göras.
"Glöm inte bort att ni representerar Milan", sade Silvio Berlusconi efter det pinsamma fiaskot borta mot Livorno i en match där Livorneserna hade gjort sig förtjänta av ett utbyte i lön med sina motståndare. Devisen att man inte är bättre än sin senaste match bör dammas av inom jävligt kort annars blir det till för spelarna att läsa på om Milans ärorika historia och vilken tröja det är dom representerar.
Med stor sannolikhet kommer Milan att höja sin spelstandard efter en rejäl utskällning senast och man får hoppas att vårkanten bringar mer och bättre fotbollsspel och inte bara poäng. Statistikerna sätter dock förmodligen emot. Men vem bryr sig egentligen så länge vi vinner...?
