Överdjävliga
Nej det räckte inte för Sir Alex och hans gäng. Sparka-och-spring är passé trots gemene anglofils dementi som råkat missat faktumet mellan sina flottiga fish and chips-tuggor.
Milan är vidare till kvartsfinal efter två briljant utförda fotbollsmatcher mot favoritlaget nummer ett i detta avlånga land. Lyckan är total och det råder en allmänt dämpad stämning bland flertalet av dem som fortfarande i sin desperation vill få det till att deras röda djävlar är bäst i världen.
Efter 180 minuter är det bara att konstatera faktum. Inte ens den bittraste engelsmannen kan förneka att deras kämpande och krigande bringade någon som helst framgång mot Milan. Att det råder en bred och tydlig klasskillnad lagen emellan beträffande försvars- såväl som passningsspel är inte heller det någon större hemlighet. De som vill göra gällande att United faller på två ögonblick av okoncentration är inte bara förvånansvärt löjliga och enögda, de har dessutom missat den fotbollsupplevelse det är att njuta av Milan när bollen rullas runt spelarna emellan i en manifestation av total överlägsenhet.
Enda riktigt heta chansen United hade igår kom på ett sällsynt försvarsmisstag från hemmalaget sida vilket i sig illustrerar vilken pinsam spelmässig klasskillnad som präglade matchens händelser.
* * *
Gårdagens bästa ögonblick I:
Om Gattusos väggspel med Kaka hade gått i mål igår då vet jag faktiskt inte vad jag hade tagit mig till. När "vattenbäraren" i laget bjuder på såna dribblingar så får man ett hum om vilken klass dessa herrar håller.
* * *
Media spyr galla över Mourinhos till synes löjeväckande gnäll på domare och allt vad det heter. När ska folk inse att mannen enbart är ute efter att lyfta den tyngsta prestationspressen från sina spelares axlar till sina egna välsvidade dito? Portugisen är inte bara en förnämlig taktiker, han är slug som en garvad pokerspelare sin ringa ålder till trots. Vissa moralkärringar låter sig dock fortfarande påverkas av lite gammaldags hederligt trash-talk. Andas människor!
Ett annat lag som oförtrutet arbetar på i det tysta är Paul Le Guens Lyon. 7-2 igår är osannolika siffror mot ett så pass skickligt tyskt lag som Werder Bremen normalt sett är. I skuggan av de etablerade storklubbarna så håller Lyon på att smyga sin väg uppåt inom den Europeiska fotbollshierarkin. En ramstark defensiv kombinerat med ett dynamiskt och spelskickligt mittfält gör att fransmännen har stora möjligheter att avancera riktigt långt i denna upplaga av Champions League.
* * *
Gårdagens bästa ögonblick II:
Ronaldo försöker hetsa Cafu till bråk i slutskedet. Svar: ett leende från brassen.
Årets knäckning alla kategorier serveras av en man som förtjänar mer respekt än snorungen med greasefrisyren någonsin kommer lära sig att bemöta människor med.
* * *
Sampdoria nästa, en äckligt farlig motståndare som på ett väldigt icke-italienskt manér lär möta våra spelare högt upp i banan istället för att backa hem som de flesta andra lag brukar göra på San Siro. Genoas bidrag till Serie A (nästa år blir de förmodligen två) aspirerar i allra högsta grad på en plats ut i Europa till hösten och ledda av den glödhete kaptenen Flachi så bör vi vara väldigt ödmjuka inför uppgiften. Det vore typiskt Milan att tappa tråden efter att ha radat upp segrar mot mer namnkunniga lag nu när den värsta stormen i skuggan av Shevchenkos bortfall har lagt sig.
Men å andra sidan så verkar Milan vara starkare utan sin Re dell Est. Motståndarfansen verkar vara relativt insatta i ämnet eller hur var det nu igen...?
* * *
Gårdagens standrard-ladri:
Är det inte alldeles fruktansvärt motbjudande hur dessa nyblivna Juvefans alltid dyker upp med ryggdunkningar när någon av deras konkurrenter gjort en stormatch? Vidrigt var ordet! Personligen kommer jag aldrig att lyckönska Juventus i någon match, ty ett sådant beteende vore falskare än ett uttalande av den gode Luciano Moggi.
* * *
Slutligen en ros till Hernan Crespo. Maken till instinkt och måltjuveri får man leta efter. Det skulle framstå som klassisk Hollywoodregi om Milan mötte Chelsea i Champions League och den förlorade sonen fick kliva in och avgöra mot laget som ratade hans tjänster.
"Att få göra mål på San Siro mot Manchester United är otroligt, helt enkelt en oförglömlig lycka. Nu väntar vi bara på att Andriy och Pippo ska komma tillbaka och ge oss en hjälpande hand", säger matchhjälten.
Vi får hanka oss vidare mot nya segrar, så länge Crespo finns är ingenting omöjligt.
