AC Milan - Man Utd 1-0
Ännu en uppvisning i fotbollens mest kompletta tecken gjorde det möjligt för i rossoneri att visa vem som är den sanna Djävulen i fotbollseuropa.
Il Mister valde, med tanke på sitt disponibla material, ett mycket väntat lag denna match. Precis som senast var det den numera klassiska Albero di Natale (Julgrans) taktiken som kom att appliceras. Den ende förändringen från första matchen var att Kaladze, till följd av skada, fick maka på sig. Inträdde gjorde den holländske giganten, tillika forne Manchester United legenden Jaap Stam. Vi kommer senare in på dennes bravader.
Stjärnmålvakten Dida befanns naturligtvis i mål och framför sig täcktes han av vad som närmast kan liknas av den en gång i tiden så mytomspunna Järnridån. Pendeltåget och mannen som gav tuggummituggandet en rejäl ansiktslyftning återfanns till höger och tidigare nämnde Stam ackompanjerade Nesta i mittförsvaret. Till vänster huserade Maldini i det som en gång var hans hemmadomän.
Mittfältarna var i likhet med första matchen Gattuso, Pirlo, Seedorf, Rui Costa och Kaká samtidigt som julgranstoppen återigen gavs namnet Hernan Jorge Crespo. Även denne kommer vi ha anledning att återkomma till.
Matchen kan inte sägas ha inletts i ett frenetiskt intensivt tempo; snarare skulle man kunna beteckna det som att (ursäkta den nästintill bisarrt påtagliga fotbollsklyschan) lagen "kände" lite på varandra inledningsvis.
Men efter några minuters uppvärmning var det slut på smekningarna motståndarna emellan. I minut 8 fick vi se Seedorf hitta Crespo med en välavvägd cross. Återinstallerade Howard fick för första gången denna afton göra skäl för sitt levebröd och gjorde detta utan att förta sig, om än inte utan problem. Några minuter senare försökte sig Rui på något som han under snart fyra års tid i Milan inte haft någon fantastisk nämnvärd lycka med; nämligen skjuta från distans. Avståndet var hela 30 meter och resultatet behöver jag nog inte ens kommentera då inbitna Milanfans med största förmodan vet hur det brukar gå när Rui väljer att skjuta utifrån. Nåväl, tanken var god.
Ytterligare en kvart senare kommer Cafú runt på kanten, något han för övrigt skulle göra en hel del gånger denna minnesvärda afton. Hans påföljande inlägg nådde ingen mindre än Kaká, hans panna närmare bestämt, och om Kaká har många förtjänster som fotbollsspelare så lär nog inte speciellt många ranka huvudspelet bland dessa. Därav det snöpliga resultatet.
Två minuter senare, i matchminut 28, skulle Manchester spela sig fram till ett av sina två lägen denna afton. Pirlo spelade bollen rakt i gapet på Keane som vidarebefordrade sin present till van Nistelrooy. Den sistnämnde hittade sen en fritt språngande walesare på vänsterkanten. Giggs valde att ta ett avslut från relativt snäv vinkel men lyckades ändå passera Dida. Sällan har stolpen varit den brasilianske målvakten så kär (eller det kanske den har vid närmare eftertanke).
Med lite mer än halvtimmen spelad försökte Kaká på sig ett genombrott och gav Man U försvaret alla sortens problem och huvudbry innan hans avslut gick en bra bit utanför. Endast några minuter senare skulle brassen dock komma närmare. Den gången var det en gåva av mycket osäkre och vinglige Silvestre som på ett mycket generöst sätt spelade fram Kaká i straffområdet. Guldpojken fick på en fantastisk halvvolleyträff bara för att se sitt avslut dunka mot Howards ribba.
Läs fortsättningen här:
http://www.svenskafans.com/italien/milan/artikel.asp?id=14439
