Inför Euroderbyt
Inför Euroderbyt
Då så. Nu står vi där igen. Ännu ett klassiskt derby skall avhandlas och det var länge sen det var så ovisst. Vilken del av Milano får egentligen anledning att jubla om en dryg vecka?
Senast de båda lagen möttes slutade spektaklet med en Milanvinst efter ett särdeles turligt mål av den i övrigt (i den matchen) urusle Kaká. Interistas vill mena att tidvattnet har ändrats och att det nu är Milans tur att erfara vad riktig ebb innebär. Torka, torka och åter torka. Ni som läst min senaste krönika "Milan mot Dubbeln" vet att jag avfärdar något sådant som realistiskt troligt trots alla de risker som detta dubbelmöte onekligen innebär.
Apropå risker. Om det är något som Milan visat sig kunna behärska bättre än någon annan under senare år så torde det vara de "högrisktillställningar", om det nu överhuvudtaget finns några sådana, som laget deltagit i.
Bottom line: Milan har inget att frukta. Laget är nästintill intakt och av de mera namnkunniga spelarna är det egentligen endast stackars Superpippo som saknas (mannens lidande verkar tyvärr inte ha något slut). Shevas fysiska status borde vara tillfredställande med tanke på att han kunnat träna regelbundet under ett par veckor. Hur det ligger till mentalt är mer tveksamt. Men undertecknad vill mena att Shevas närvaro ytterst sällan kan vara till det egna lagets nackdel, snarare tvärtom. Och om det är någon person som verkligen är djävulen personifierad för de förnedrade Interfansen så är det tveklöst Derbykillern från öst.
Vågar man hoppas på en nionde derbybalja från Tsarsens sida på onsdag? Varför inte, ty om i rossoneri har ett försprång gentemot sina kusiner så är det sällan mer tydligt än när man ser det ur den psykologiska aspekten. Den kollektiva attityden hos Interspelare har under 2000-talet närmast kunnat liknas vid en fotboja, ja ni läste rätt. Det har funnits en instängdhet, rädsla och spärr som gjort att Inter sällan kommit upp i en acceptabel nivå i de allra viktigaste matcherna. Det känns som att det som för några år sedan var förväntningar sakta men säkert övergick till att bli förhoppningar som i sin tur skalades ned för att i slutändan endast omfatta ordet "hopp". Och det är där de befinner sig idag, fastklängda vid det som så läckert uttryckts vara "det sista som överger människan". Ett hopp som i mångt och mycket hänger på unge Obafemi Martins prestation då Inter är decimerat på anfallssidan och saknar båda sina två största anfallsstjärnor i form av Vieri och Adriano. Oba Oba är dock den spelaren som brukar utgöra störst hot mot Milan i derbymatcherna och blir att se upp med.
I Milan är det helt andra förutsättningar. Laget går från klarhet till klarhet och rankas i dagsläget som Europas bästa lag och absoluta favoriter till den slutgiltiga CL-titeln. Få kan protestera mot detta men som alla vet räcker det inte att vara favoriter. För att ta ett illustrativt och föga uppryckande exempel kan man nämna Milans debacle i Coruña från i fjol. Laget red då på en framgångsvåg som var än större och intensivare än den vi ser idag. Tilläggas bör också att Milan då spelade bättre än man gjort denna säsong (såhär långt) och att Deportivo inte är en lika högoktanig och respektingivande motståndare som Inter faktiskt är.
Och kunde man åka ut mot Depor, varför skulle man inte kunna ryka mot ett lag fyllt med internationella superstjärnor? Svaret är att man naturligtvis kan men min instinkt säger mig att Inter trots allt får vänta åtminstone ett halvår till innan det sker. Detta är en gissning som är gjord till lika stor del av hjärtat som av hjärnan.
Nu till laget.
Ancelotti kommer kunna mönstra ett bättre lag än på länge och för första gången på nästan två månader kommer vi ha två "dugliga" (kanske fel ordval när man skall beskriva två superforwards som Sheva och Crespo) till vårt förfogande. Tomasson har haft en kolsvart säsong såhär långt och det finns egentligen ingenting som säger att det kommer ändras under denna vår.
Dessa två gentlemän kommer att understödjas av Europas skickligaste mittfältskvartett där Kaká står för den sagolikt hotfulla spetsen; Gattuso bidrar med ett adrenalin och engagemang som är ojämförbart inom Europeisk toppfotboll; Seedorf agerar den komplette fotbollsspelaren och Pirlo är precis så genialisk som endast han kan vara.
Backlinjen påminner en hel del om den Järnridå som delade Europa i två delar under flera årtionden under andra halvan av 1900-talet. Maldini kommer "tvingas" ut på vänsterkanten till följd av att Nesta gör comeback som mittback. Väl där ackompanjeras han av betongmannen Stam och därmed fullbordas den gamla klassiska Lazioduon. Cafú springer vidare på sin högerkant på samma outtröttliga manér som vi är vana att se honom.
Med den uppskjutna ligaomgången i helgen i åtanke borde spelarna vara rätt så fräscha gåendes in till denna match, detta trots att många spelare varit på landslagsuppdrag så sent som förra veckan.
Nu återstår egentligen bara att vänta med spänning på denna superhaussade tillställning. Spänn fast er ty detta kan bli en rejäl holmgång mina vänner!
FORZA MILAN!!! Dimostreremo ancora una volta che siamo noi l´orgoglio di Milano!
