Uppföljaren...
...är sällan bättre än första delen.
Ni kanske minns ursprungsuppsättningen av Derby della Madonnina (The European Version). En tämligen sömnig historia i två akter som fick en hel fotbollsvärld att gäspa.
Ni kanske minns Inters märkliga taktik att strikt satsa på 0-0 på "bortaplan" (vilket) lyckades för att sedan i "hemmamatchen" hamna i panik när Sheva gjorde 1-0 för stadens självklara stolthet.
Två gånger oavgjort var ett tragiskt slut på Inters Champions League-säsong medan Milan lyckades straffa Juventus i finalen i en match som enligt buttra engelsmän och spanjorer var en skam för fotbollen.
Anno 2005 är det så dags för del två i Derby della Madonnina (The European Version). Som vanligt med uppföljare så försöker de kopiera föregångarens framgångsrecept. Det vill säga, Inter-fansen går (som vanligt inför varje derby) och säger att NU är det dags för den stora revanschen. NU ska Milan få på tasken. NU är det deras tur att bli nummer ett i Milano.
Så långt är det ingen skillnad från förra uppsättningen. Imorgon kväll kommer vi att få se huruvida handlingen har hottats upp en aning eller om manusförfattaren väljer att gå i samma, icke fröjdefulla, spår.
Frågan är om det finns ens en teoretisk chans att vi får uppleva två lika tillknäppta matcher igen? Spänningen borde vara mindre denna gång, dels för att matchen inte är lika unik som sist och dels för att man "bara" spelar om en semifinalmatch.
Problemet är att det i allra högsta grad kan bli ett lika hårt ställningskrig. Anledningen till detta är att Inter måste spela defensivt för att inte bli straffade. Inter har spelat ett ganska offensivt spel stora delar av säsongen och många gånger till den milda grad att man glömt bort den egna planhalvan helt och hållet. Därav de otaliga kryssfarserna.
Mot Milan däremot i säsongens två matcher så har man agerat med defensiven som prioritet nummer ett. Restultat, noll mål framåt, ett flaxmål bakåt. Att man nu skulle byta skepnad helt plötsligt och satsa på en hejdlös offensiv låter inte rimligt. Särskilt inte med tanke på att det spekuleras i att de ska spela med en anfallare. Å andra sidan är inte Inter en rimlig klubb.
Min stora fasa ligger i att föreställningen mynnar ut i två mållösa matcher som avgörs med ett slags antiklimakteriskt straffdrama på slutet. För då kan t o m våra blå förlorarkusiner ha en chans. Ty föreställningar är värda lyckligare slut än så.
markowarheart@bredband.net
