Frustande tjurar vinner inga matcher

Men det känns som om att lillebror är på rätt spår.

Ytterligare en derbyskalp att lägga till samlingen och Inters svit av nederlag mot Milanos stolthet är utökad med ännu ett kritstreck på tavlan. Men jag börjar undra över hur många sätt det går att förlora matcher på innan man till slut träffar rätt.

Inter spelade förbannat bra fotboll i första halvlek då mittfältet, för dagen understödda av en ödmjukt arbetande Julio Cruz, bjöd på både grinta och grannlåt. Ska sanningen fram så var det länge sedan jag har sett så många kombinationer med få tillslag som de blåsvarta mittspringarna bjöd på.

Kära vänner, det vi fick se igår kväll var ett desperat krigande Inter som till varje pris ville återupprätta någon form av heder efter en mindre lyckad säsong. Jag har tidigare ifrågasatt den smått antipatiske Roberto Mancinis kompetens som fotbollstränare då han förefaller lite väl arrogant och stundtals för lättpåverkad av den massmediala press som omger stora fotbollslag av Inters dignitet.

OK att man förespråkar en offensiv fotboll där estetik och geniala lösningar skall sättas i första rummet men det håller inte att bara eftersträva fotbollens vackra element. Fotboll handlar minst lika mycket om att stänga ner sin motståndare och få densamme ur sitt esse.

Man måste ibland trotsa sin stolthet och vara ödmjuk nog att finna sig i att vara i brygga utan att tappa fattningen.

Det är därför jag tycker att Mancini framstår som orutinerad när han skickar ut sina krigare för att i vredesmod slita och pressa på varje lös rödsvart boll samt spela den vidare så fort som möjligt. Ta bollen, vila med den och låt motståndarna springa efter den istället!

Inter valde istället att iklä sig rollen som frustande tjur och kunde aldrig riktigt stånga den skicklige matadoren. Den röda muletan fördes med smal marginal över såväl Mihajlovic skruvade kanonskott som Cruz välplacerade avslut utan att på allvar skada våra elva tjurfäktare nämnvärt. Till skillnad från vad som är kutym vid tjurfäktningsarenorna så delas det inte ut några hedersbetygelser till en tappert kämpande tjur, här är det liv eller död som gäller.

Som de flesta kunde se så hade Inter det mesta och det bästa av spelet i första halvlek efter sin kraftödande taktik att springa på allt som rörde sig. Detta fram tills dess att Stam, med en hink vatten i handen, knoppade in det psykologiskt mycket inverkande ledningsmålet och samtidigt släckte den inombords brinnande eld som Interspelarna burit sig fram med hjälp utav.

Resten av matchen gick på ren rutin eller orutin beroende på vilket läger man sympatiserar med. Mihajlovic klumpiga knuff som föranledde frisparken som skulle ge 2-0 var nämligen allt annat än disciplinerad. Även om motståndaren på ett förnedrande manér lobbar bollar över ens lagkamrater så kan man inte tappa besinningen till den så milda grad som den serbiske frisparksspecialisten tyvärr gjorde.

Två mål från fasta situationer, vår "svaga sida". Dra på trissor.

Har vi inte sett allt nu? Inters förluster är omväxlande och av sådan skiftande karaktär att man börjar undra över hur många sätt det går att undvika seger på.

* Oavgjort i dubbelmötet 02/03. Respass efter bortamålsregeln.
* Ledning med 2-0 i paus 03/04. Klassisk förlust med 2-3.
* Två ligaderbyn med spel vid god vigör 04/05. En pinne.
* Strong insats igår så länge man orkade. Torsk med 0-2.

För varje derby lär sig lillebror hela tiden någonting nytt och snart går det inte längre att undvika den förlust som ligger på lut för vår del. Alla logiska förklaringar och rationella orsaker pekar ju på det även om vi talar om Internazionale, laget där man inte vet vad man får, någonsin.

Adriano såg inte munter ut i överkant från sin position på läktaren igår. Sällan har en spelare haft bättre förutsättningar att frälsa ett lag i sin comeback.

Faktum är att förlusten nere på Riazor ifjol, där Milan förnedrades av Deportivo La Corunas skenande tjur Alberto Luque, ännu inte är bortglömd. Kan Deportivo så borde Inter också kunna vända på steken för maken till de tjurrusningar Brassen Adriano ibland bjuder på saknar motstycke. Behåller vi kylan och vår rutin så går vi dock vidare men ingenting är ännu "in the bag"

Ställ in champagnen, segerbiran eller vad ni nu hade tänkt avnjuta för dryck och spara den till nästa vecka. Milan är inte vidare ännu och den stora värjan har inte tryckts in i tjurens döende kropp.

Michael Haile2005-04-07 11:00:00

Fler artiklar om Milan