Milans vid ett vägskäl. Grande o no? 6 dagar kvar till avgörandet.
Del 2.
Milan skall till Istanbul och erövra sin sjunde CL/Europacup titel. Det bara är så. Imorgon förväntas Ancelotti mönstra ett B-betonat lag, allt med Istanbul i kalkyleringen. Vi kommer därmed att ha vissa spelare som inte har spelat en tävlingsmatch på två och en halv vecka innan finalen. Med tanke på att dessa var totalt ur form senast det begav sig (läs Seedorf) och/eller inte 100%-igt friska (läs Pirlo) så kan man ju undra hur det skall gå i Istanbul.
Jag spelar själv fotboll och absolut bästa sättet att återfå sin fysiska form och/eller återvinna sitt självförtroende är just genom att spela matcher. Nu kommer detta inte att ske och jag hoppas verkligen att Ancelotti vet vad han håller på med för om spelare som tar del av finalen uppför sig på liknande sätt som de gjorde mot PSV kommer Carlo, och endast Carlo, att få stå till svars. Händer inte detta skall han naturligtvis hyllas som det geni han onekligen skulle bli i det fallet. Där snackar vi ett väldigt rationellt och supporterliknanade beteende... Eller inte...
Men det är så det känns i dagsläget. Otroligt mycket står på spel. Inte minst en Intercontinental-titel; det som är klubbens enskilt viktigaste mål. Biljetten till Tokyo går vi miste om vid en eventuell CL-final förlust och detta skulle innebära att vi också skulle gå miste om vår chans att revanschera oss för den försmädliga förlusten mot Boca i december 2003. Skillnaden mellan framgång och fiasko kan som sagt vara mycket skör och vi kan bara hoppas att Il Mister har spelet sina kort rätt.
Alla inser stundens allvar och ett orutinerat lag som ställs inför en liknande utmaning med samma press och stress som den tveklöst innebär kan lätt bli taget av stundens allvar. Liverpool är förhållandevis färskt inom såna här sammanhang och inte vana vid tillställningar av denna dignitet. I Milan är det helt annorlunda. Nästan alla spelare i laget har redan en CL titel i bagaget och har större vana av att hantera såna här situationer. Det som i vardagsbruk skulle kallas för rutin. Om jag skulle sätta en peng på matchens utgång och en faktor skulle få bestämma skulle valet dock inte falla på "rutinen", o nej. Istället hade jag satsat mina pengar på att Milanspelarnas genomgående högre kapacitet och större fotbollsegenskaper skulle fälla avgörandet. Så därför vill jag nu be Carlo Ancelotti om en enda sak; Si prego Mister, fa giocare questa squadra meravigliosa, fagli giocare da Milan! Översatt blir det något i den här stilen; "Snälla rara tränare, få laget att spela boll, få laget att spela så som Milan är kapabelt till!
I slutändan är det vad matchen faktiskt handlar om. Kommer Milan upp i sin "normala" (onormal för i år förvisso) standard och spelar till sin potential så har Pool inte en chans. Detta tror jag till och med Benitez vet. Pools adelsmärke har blivit defensiven och den i mångt och mycket catenaccio-liknande destruktiva fotbollen. Som vi alla har sett har denna typ av fotboll skördat stora framgångar under det senaste året. Om inte annat så vittnar förra årets CL-mästare och EM-vinnaren om detta. Faller Milan in i fällan och går ner i Pools tempo och låter rädslan att förlora en hyperviktig titel ta över viljan att vinna densamma så kan bucklan mycket väl hamna i Liverpool för femte gången. I annat fall så kan ni räkna med Milans närvaro i Tokyo i december.
För er som är vidskepliga har jag lite oroväckande information att dela med mig. Vet någon vad som hände 1978 i fotbollsväg? Inte? Då ska jag ta o berätta det för er. Såhär var det: Juventus vann ligan. Inter vann Italienska cuppen (de e i final nu) och Liverpool vann CL. På sin väg till finalen så slog de ut de sedermera engelska ligamästarna Everton. För att spä på misären kan också nämnas att en påve dog samma år. Så dra era slutsatser själva.
Jag tröstar mig med det faktum att faktiskt två (!) påvar gick bort detta år så om den gode Ratzingers inte råkar ut för något väldigt oävet senaste sex dagarna så kommer jag att tro på en sjunde CL titel för Milan. En titel som skulle innebära ensam ledning i antalet stora internationella titlar. Just nu står Milan, Real och uruguayanska Peñarol på samma antal, 15 stycken.
Nu blickar vi framåt. Upplösningen är nära.
Andiamo avanti ragazzi, dimostreremo ancora una volta che siamo la squadra più grande d´Europa!!!
