Funderingar inför finalen
Mindre än 4 dygn kvar...
Om någon hade frågat mig hur en eventuell CL final mellan Milan och Liverpool hade slutat för två månader sen så hade jag dragit på smilbanden och knappt besvärat mig med att svara. Nu har dock situationen komplicerats en aning. Visst gäller Milan som favorit men med tanke på lagets prestationer på senare tid finns det verkligen fog för att omvärdera en del saker.
Det som tidigare varit självklart, som att Milans defensiv skulle vara vattentät, har inte varit den realitet man är van vid och även förväntar sig av ett lag med sådan organisatorisk trygghet som vanligtvis kännetecknar Milan. Istället har försvaret läckt som ett såll. Vad än värre är; laget har haft förtvivlat svårt att finna den identitet som varit dess adelsmärke i tre år. Det flärdfulla spel som sattes igång per automatik, ungefär som när radion går igång när man trycker på "on", har mest känts rostigt, förutsägbart och mycket, mycket segt.
Detta, kombinerat med det oroväckande (?) faktum att flera spelare inte kommer att ha spelat på två och en halv vecka när finalen går av stapeln gör att man måste fråga sig: var står Milan?
Detta är naturligtvis omöjligt för någon utomstående att svara på. Om man skall döma av de senaste matcherna (som gällt något) så är den fysiska, men kanske framförallt den psykologiska statusen på all-time låga nivå. Men med tanke på det minutiöst perfekta upplägget som ligger bakom, med endast denna galatillställning som mål, så har jag svårt att se Milan göra en slät figur mot Liverpool. Dessutom, och detta är en detalj av yttersta vikt i sammanhanget, så har Milan har vana av stora matcher och tränaren och hans medhjälpare vet hur laget bäst skall prepareras inför såna här uppgifter. Att spelarna själva är medvetna om sin förmåga och tror på den kan endast vara till vår fördel. Något övermod lär det inte bli tal om. Om det är någon gång man inte underskattar ett lag så torde det vara vid ett evenemang av detta slag, oavsett motståndare.
Sen är det en annan variabel som bör tas i beaktning gåendes in till denna match och det är Liverpools taktiska formering och disposition. De som förväntar sig en matchbild likt den vi fick se i Eindhoven får nog tänka om. Det finns tre anledningar till detta; först och främst så spelas matchen på en neutral plan och det står 0-0 när matchen börjar vilket är en drastisk skillnad i förutsättning mot det vi fick se i Holland. Vidare är det så att Liverpool inte alls är lika offensivt skickligt som PSV. Laget har inte alls samma dynamik och potential till omställningar som Guus Hiddinks mannar. Pools styrka ligger istället snarare i någon form av neo-catenaccio där basen alltid utgörs av en ramstark defensiv och kollektivet alltid ser till att vara bakom boll. Lättast kan det liknas vid det spel som många smålag i Italien ofta applicerar när de reser till Milano för att störa de rödsvarta djävlarna. Naturligtvis besitter Benitez mannar långt mycket mer kvalitéer, både som kollektiv och individuellt, men utgångspunkten i spelet är ständigt den samma. Att man spelar med tre mer eller mindre defensiva innermittfältare och endast en forward är talande för den mentalitet som präglar dagens Liverpool.
Avslutningsvis så vill jag nämna det som förmodligen enskilt är den allra viktigaste anledningen till varför vi inte kan, eller åtminstone inte borde, bli utspelade och det är att Milan omöjligt kan vara så trötta och nedkörda som i andra semifinalen. Då var vi inne i en matchningsperiod som gjorde att spelarna spelade i princip var tredje dag, och detta gjorde vi i nästan två månaders tid i princip. Avsaknaden av rotation satte tydligt sina spår och ambitionen att ta den beryktade Dubbeln gick om intet, vågar jag säga, på grund av att gubbarna var helt nedkörda efter den långa och täta säsongen.
Nu har jag "analyserat" en match som inte ens har spelats och därför kommer finalen naturligtvis att bli en helt öppen historia där Benitez beordrar tokoffensiv från första minut och världen vänds på sin spets. Många mål är definitivt att föredra, så länge Milan gör majoriteten av dom. Det är jag övertygad om att vi gör.
Nu fortsätter uppladdningen. Mindre än fyra simpla och mycket, mycket långa dygn kvar.
