What comes around goes around

Lyckan log - men inte mot oss.

Det kommer ögonblick i livet då man upplever total tomhet. Ögonblick då man som en fullt frisk människa hamnar i ett apatiskt tillstånd då allt tycks stanna upp och man hamnar i ett mörker, en dimma som inte går att ta sig ur.

Jag trodde inte det skulle kunna göra så här ont att förlora. Not in a million years. Igår hade det dock gått en miljon år, och allting, precis allting gick emot oss.

Det finns otaliga sätt att förlora en final, man kan bli utklassad, man kan förlora på matchens sista spark i en mållös tillställning, man kan göra självmål i förlängningen, men.så här kan man inte förlora.

Låt oss spela en miljon finaler mot Liverpool och ingen kommer att få denna utgång.

Det som har hänt har hänt och tyvärr så är verkligheten ingen video som man kan spola tillbaka tiden till 20:45 igår kväll, eller 21:45 för den delen. Då var allt fortfarande frid och fröjd.

Det bästa var att vi då var bäst i Europa igen. 45 minuter, tre mål upp, ingenting kunde stoppa oss. Vi med "världens bästa defensiv" kunde spela med ögonbindel och ändå ro hem det. Trots allt kunde vi inte få en total blackout som mot Deportivo för nu hade vi lärt oss.

Det tog sedan en kvart för att rasera hela min världsbild och all logik (om det nu finns någon sådan i fotbollen) spolades bort på ett ögonblick. Det omöjliga hade hänt.

Och när man två minuter innan slutet sedan ser målet öppna sig för Shevchenko som ska kruta in det förlösande 4-3-målet, då kommer det en sista dödsryckning från Dudek och bollen går inte in. En räddning på miljonen.

Straffläggningen var sedan en enda stor kavalkad av missar från ett lag som psykologiskt sett hade förlorat bucklan när domaren blåste för 120 minuter.

Det som gör mest ont är att vi förlorar en match som vi är så bra i. Om man sätter de två halvlekarna på en vågskål så kommer den första halvleken väga ofantligt mycket mer. Men vad har vi för det. Målen räknas och då kommer man fram till ett oavgjort resultat. Fotboll är ingen bedömningssport. Det är ingen som ger stilpoäng för Kakás vackra vändning, superba framspelning eller för Crespos världsklassavslut. Man räknar bara målen.

Men det var inte oväntat. Vårt turkonto var övertrasserat sedan en lång tid tillbaka. Otagliga sistaminuten-segrar, matcher avgjorda på självmål, semifinalen mot PSV osv osv. Förr eller senare vänder turen, sådan är naturen och det kan man inte göra någonting åt. Tyvärr för oss så gjorde de det precis i fel ögonblick. Mot Juventus, mot Liverpool.

Man måste dock vara stor i förlustens skugga. Liverpool gjorde det omöjliga, fråga mig inte hur, men de klarade att göra det. De kommer gå till historien för denna bragd och för dem så har historien varit precis omvänd. De har under många långa år kämpat i motvind och om vi hade tomt på vårt turkonto så har de röda från Merseyside bara väntat på att turen ska vända och det gjorde den igår. Turen är din bäste vän och din värste fiende.

Kanske existerar inte begreppet tur. Kanske är det bara en desperat verklighetsflykt. Men ska man ge sig på en teknisk analys av gårdagens final så kommer den att bli alltför komplex för att någon vanlig dödlig någonsin ska förstå.

Som avslutning vill jag citera acmilan.com:

"You can win or lose, accepting the defeat, even the most bitter ones, is part of the game."

Det är så sant som det är sagt, men det var länge sedan nästa säsong kändes så avlägsen.

FORZA MILAN - PER SEMPRE NEL MIO CUORE

markowarheart@bredband.net

Marko Uusitalo2005-05-26 19:13:00

Fler artiklar om Milan