Bättre en Vogel i skogen...
...än tio i Milan.
Den alltid lika spännande Mercaton har inte låtit vänta på sig utan rivstartade som vanligt för Milans del direkt efter säsongsavslutningen.
Johann Vogel och Marek Jankulovski har knutits till laget innan de andra lagen knappt hunnit ögna igenom sina bankböcker.
Milan har under de senaste åren varit ganska tillbakadragna på mercaton och handplockat spelare med kvalité för att fylla luckor. Nesta, Stam, Kaká och Cafú för att nämna några. Årets mercato kan dock mycket väl bli livligare. Flera spelare har insett att de inte kommer nå så mycket längre än avbytarbänken under Ancelottis ledning och har ställt sig i kö för att få ta första bästa flyg från Malpensa.
Kaladze, Brocchi, Abbiati, Dhorasoo och Tomasson kan alla vara på väg att flyga vidare till nya mål. Alla dessa måste i så fall ersättas på ett eller annat sätt.
Bänknötare behöver i mitt tycke inte ersättas med världsstjärnor, men likväl med spelare som har vissa kvalitéer. Därför har prologen till årets mercato varit allt annat än upplyftande. Vogel och Jankulovski är i mina ögon inget annat än medelmåttor som knappast tar vår trupp till nya höjder.
Vogel har placerats in som en vice-Pirlo av Galliani. Ett uttalande som måste har gjorts i berusat tillstånd då Vogel i sina bästa stunder kan vara ett tredjeval som bollvinnare bakom Rino och Ambro.
Jankulovski å sin sida är för dålig försvarsmässigt för att vara ett självklart som ytterback, inte heller ser jag att han på rak arm ska kunna konkurrera ut Seedorf eller Serginho som torde vara förstaval i Ancelottis gjutna 4-3-1-2 formation.
Jankulovski i sig har inga iögonfallande kvalitéer förutom sin löpkapacitet och ett skott som inte är helt oävet.
Alltså har vi hittills införskaffat två spelare som i bästa fall är tredjeval på respektive position, ooohh vad exalterande.
Nä, med uppenbara hål som uppkommer efter de spelare som lämnar borde Milan mer noggrant titta efter vad som behövs. Nu är ju mercaton fortfarande väldigt ung och det hinner hända ofantligt mycket. Jag hoppas dock att dessa två "köp" inte sätter an tonen för hur det kommer att se ut resten av säsongen.
Dessutom så kan ju ovan nämnda förvärv överraska, Galliani och Braida har ju lyckats tidigare med oväntade drag.
Det finns dock ett mål som är viktigare än alla andra denna sommar och det är att vi tar tillfället i akt och knyter till oss Italiens nästa superstjärna, Alberto Gilardino. Den unge anfallaren (23 år i juli) har under de senaste två säsongerna slutat på en andraplats i skytteligan med 23 mål vardera gång. Detta i ett lag som har få styrkor och som ännu inte säkrat sin plats i Serie A.
Gilardino besitter en oerhörd fysisk styrka och kan skapa målchanser ur ingenting. Sällan har väl en ung spelare imponerat så väldeliga violinisten från Piacenza. Juventus är visserligen laget i hans hjärta, men Milan har länge ansetts ligga i pole position när det gäller hans signatur.
Troligen kommer ingenting att ske innan Parmas öde är seglat den 18 juni när playoffmatcherna är färdigspelade. Efter det kommer saker och ting troligen att få en upplösning. Ett som är klart att Alberto då spelat sin sista match i Parma och då finns inget annat val för Milan än att lägga fram ett erbjudande som varken Parma eller Gila kan motstå.
Mercaton är än så länge i sin gryning, men hittills har den inte varit mer att hurra över än den andra halvleken mot Liverpool, låt oss hoppas att fortsättningen blir lite mer lik den första i CL-finalen.
markowarheart@bredband.net