Nya Livorno åker ner
Två stora publikfavoriter från den legendariska vandringen till Serie A har lämnat och värvningarna indikerar att styrelsens intentioner är att inte återfinnas i Serie A 2006/07. Är det så illa?
Två trotjänare har hunnit lämna Livorno med utgångna kontrakt. De två gamla hjältarna är Alessandro Doga (30) och Claudio Grauso (26). Mittfältarna är i princip Livornos fantastiska period de senaste åren personifierade. Från att ha harvat i Serie C1 började den fenomenala vandringen till Serie A och den platsen försvarades trots en trupp som inte ens skulle skrämma lag i Serie B. Det Livorno kunde sätta mot de betydligt skickligare och namnkunniga lagen var hjärta och kamp. Det slutade med en hedervärd plats i mitten av tabellen, men för att denna bedrift skall kunna försvaras och förbättras krävs det en hel del investeringar.
När den nödvändiga renoveringen sker är det kanske inte konstigt att hjältarna Grauso och Doga får lämna. Båda två sökte sig till Mantova och detta blottade snabbt svagheten i den snudd på usla truppen vi hade till förfogande 2004/05. Doga var i princip ordinarie förra säsongen och nu spelar han i en nyuppflyttad Serie B-klubb. Det säger egentligen allt. Nu är det alltså dags att på allvar satsa och när värvningarna nu har kommit igång är alla med sympatier för Amaranto överens om att satsningen inte lär räcka. På målvaktsfronten har en duglig reserv som Mareggini lämnat och ersatts av en totalt okänd Paolo Ginestra, som enbart har representerat marginellt erkända klubbar i lägre serier. Ska våra trotjänare sparkas ska de i alla fall ersättas av lika bra spelare. Är det för mycket begärt?
Med dessa händelser är det inte långt till att hitta en symbolik. Nu formas ett helt nytt Livorno, som inte längre byggs kring trotjänare från guldperioden de senaste säsongerna. Det märks tydligt nu när Grauso och Doga har fått lämna, om inte annat. Det finns/fanns nu i sommar en stor potential att forma nya Livorno, som på allvar satsar på att stanna kvar i Serie A. Spelare som kan slå igenom och ta för sig på allvar, nya ikoner med karaktär och potentiella publikfavoriter. Hungriga, segertörstiga krigare med hjärta för klubben. Det är vad som behövs nu.
men...
Av de nio spelare som har adderats till truppen är tre (Ze Rodolpho, Colucci, Palladino) till att börja med endast inlånade. Det är inte en långsiktig satsning för att kunna etablera sig som en småklubb med ambitionen att vara kvar i Serie A. Bland de övriga återfinns två avslutade lån (Gambadori, Fanucci) och då återstår bara fyra spelare kvar. Av dessa är Paulinho en spelare som kom redan i våras, men som nu ägs av Livorno och två av de andra är spelarna (Centi, Ginestra) som på pappret är dömda att misslyckas i Serie A, med tanke på tidigare "meriter". De här två spelarna är även för gamla för att man ska kunna utvärdera dessa som talanger, bör nämnas.
Den enda spelare som man på allvar kan erkänna som en värvning blir då Stefano Morrone från Palermo, som har fått nöta siciliansk bänk den senaste säsongen. Därtill bör man tillägga att hans position på mittfältet är den som från början var starkast, så istället för att värva riktigt nödvändiga spelare på viktiga positioner har Livorno utökat kvoten med spelare som jag är skeptisk till.
Utan att vara överdrivet kräsen vill jag påstå att det måste finnas bättre alternativ än de spelare Livorno nu har värvat. Målen som sätts upp inför nästa säsong blottas nästan alltid när värvningarna börjar rapporteras och våra mål är tydligen att inte stanna kvar. Det tycks vara den bistra sanningen, nu när en hel del spelare har flyttats till Livorno.
Jag är pessimist, men ibland är det skönt att "veta" allt på förhand. Som det ser ut idag åker Livorno ner, men kärleken och de ofta dumma förhoppningarna gör att även nästa säsong framkallar förväntningar om ytterligare en bragdsäsong. Det återstår att se om min realistiska eller naiva sida får sig en törn nästa säsong...
