5 snabba Milan-Liverpool 1-3: Enkel vändning
Milan lyckades inte stå emot Liverpool, trots en drömstart. En massa halvtaskiga individuella insatser räckte inte mot ett starkt Liverpool.
Defensiva fasta
Behöver väl egentligen inte säga detta, men vad i hela friden håller man på med? Låter Konate vandra fram och hoppa i lugn och ro, knuffar varandra istället för motståndare och framförallt sätter Reijndeers på van Dijk. Är det okoncentration, tagen av stundens allvar eller dålig förberedelse?
Oavsett är det ohållbart på den här nivån. Och nivån under också för den delen.
Vänsterkanten
Jag är helt med på att Theo inte riktigt var med i matchen offensivt pga Salah, iaf sålänge det var match och Salah inte var trött. Därmed lider också Leao som inte får en lekkamrat.
Men Leao behöver göra mer, och visa mer. Jag behöver mer grinta från en nummer 10. Han hade kanske inte världens lättaste uppgift, och det verkar som att Fonseca låser honom lite i hans position. Men det behövs mycket, mycket mer.
Att spela från backlinjen
Pioli gillade det också, och det verkar som att Fonseca gärna också vill att man är lugn och spelar runt bollen i eget straffområde. Maignan är en av världens bästa målvakter med fötterna och jag förstår att man får lite hybris.
Men det verkar som att vi har glömt att vi har en klumpfot i Pavlovic och vilsen Calabria i backlinjen. Dessutom verkar Pavlovic vara osäker på om han är vänster- eller högerfotad och Fofana, när han faller ner för att hjälpa till, det är som att spela rysk roulette.
Klasskillnad
I det stora hela var det ju det. Som alltid fick man upp förhoppningarna efter ledningsmålet. Kanske kan Milan skrälla? Kanske är det vår kväll?
Men verkligheten gjorde sig påmind, och julafton är inte i september.
Det som är tragiskt är att jag nyss använde ordet skräll om en Milanseger på hemmaplan i Champions League. Där är vi nu.
En nål i en höstack
Det är ju också en uppgift att hitta något positivt, även vid förlust.
Inte lätt idag, men jag konstaterar att jag är glad för Moratas arbetsvilja. Det är inte helt orimligt att han var kapten i landslaget. Riktigt bra arbetsmoral och i enkla situationer är han mer än gedigen. Jag gillar också Abrahams rörelsemönster och skumma bollbehandling. Och Pulisic, hur begränsad han än är, är han en riktig poängspelare.
