Tack ska ni ha
Uppskattning till bänken som försvann. Och hjälten av luft.
San Siros överlägset bästa sittplatser byter inför kommande säsong ägare då Tomasson, Brocchi, Dhorasoo, Pancaro och nu även Abbiati sagt upp sina abonnemang.
Fem av våra allra flitigaste bänkvärmare under fjolårssäsongen har sökt sig vidare mot speltid i andra klubbar efter att ha spenderat mycket tid i Carlettos frysbox, en plats kyligare än den Sibiriska tundran som man sällan (läs: aldrig) kommer ifrån när man väl en gång frostat fast.
Tomasson flyttade till Stuttgart efter Giovanni Trapattonis locktoner om ordinarie matchspel, någonting som lär ha lockat vår ”bounty killer” nu när det vankas VM-slutspel kommande sommar.
Dhorasoo, den oförstådda Brahminen ifrån Le Havre, lär ha gått i samma tankar innan han slutligen valde att skriva på för huvudstadens stolthet Paris SG.
Brocchi och Pancaro var aldrig reella utmanare om en plats i Milan och fick mer eller mindre fri lejd att söka upp nya och gemensamma äventyr i Fiorentina.
Samtliga dessa herrar hade fullgoda skäl att lämna Milan även om de på grund av olika anledningar inte klarade av att leva upp till de förväntningar som klubben ställde på spelarna.
Den som många har tyckt allra mest synd om var många av supportrarnas hjälte Christian Abbiati. Att vänta på sin chans bakom den odiskutable burväktaren Dida har hjälpt andremålvakten att stärka sin egen lojala ställning gentemot Milan samtidigt som han plockat många pluspoäng hos fansen under åren som passerat.
Många ansåg det som vår förbannade plikt att ge honom chansen i en annan klubb efter så mycket tid i skuggan. Visst, Milan har aldrig hindrat spelare från att lämna klubben och Abbiati tilldelades som väntat en enkelbiljett ifrån Milano med vilken destination herrn än önskade.
Få bemödade sig att skapa en ärlig bild av vad Abbiati i rollen som andremålvakt egentligen uträttade under sin sista tid i klubben. Diskutabla och ibland rent ut sagt konstiga ingripanden med billiga mål som följd ingav förvånansvärt ofta inte särdeles mycket förtroende ifrån hans målvaktshänder. Farsen tog sin kulmen när han mot Lazio i Coppa Italia sparkade bollen i mål via Stefano Fiore, vars mål inledde en över två matcher sammanräknad stripteaseshow där kulramen stannade vid för Milan smickrande 1-6.
Sommaren 2004 avlossades en rejäl salva med kritik emot AC Milan, Carlo Ancelotti och Nelson Dida via Abbiatis egen hemsida. Milan skulle enligt den syrliga texten ha förhindrat honom från att flytta trots hans önskan om det. Samma text försvann bara några timmar efter att den publicerats.
Vad händer? Kontroversen slätades över med en lam ursäkt om att det skulle ha varit webmastern som publicerat orden för egen räkning varvid ingen skugga föll över Abbiati. Ytterligare ett år gick och i våras kom det oundvikliga förkunnandet. ”Jag måste få kontinuerlig speltid” menade han, ett rationellt yttrande som man kunde förstå. No hard feelings. Lycka till i din nya klubb.
Siena, Cagliari och Palermo ratades ganska snart av målvakten som i och med sitt val av nykomlingarna ifrån Genoa verkade ha kvar åtminstone en gnutta sportslig ambition i kroppen. Tyvärr för honom så skulle presidenten Preziosi efter sina korkade mutförsök grusa inte bara alla Genoafansens förhoppningar om en återkomst till Serie A utan även Abbiatis återkomst i rampljusets varma sken. Men fler chanser skulle komma.
I samband med Trofeo Berlusconi i söndags drabbades Juventus målvaktsfantom Gianluigi Buffon av en allvarlig axelskada. Efter dagens operation så vill medicinsk expertis göra gällande att ett avbrott ifrån matchspel ända fram till november är att vänta.
Silvio Berlusconi, som förärade söndagkvällen med sin närvaro, passade igår på att kläcka idén om att låna ut vår egen Abbiati till Juventus som en formell ursäkt för de skador vi åsamkat rivalerna. Många trodde först att det var ett skämt eftersom Abbiati redan gjort det glasklart att han vill ha ordinarie speltid i sin nya klubb, någonting han näppeligen kommer att tilldelas när väl Buffon återvänder ifrån sin konvalescens.
Vad gör Abbiati? Han skriver på för Juventus.
Så mycket för värdet av sitt ord och sportslig ambition. Abbiatis sju år i Milan innebär som tur är blott endast en parentes i vår ärorika historia och undertecknad kan villigt medge att jag aldrig riktigt förstått de som hyllat målvakten som en av de allra bästa i landet.
Min förhoppning är att vi aldrig mer behöver se Christian Abbiati i en Milantröja igen, ty det klanderfria uppträdande som Valerio Fiori uppvisat under sina sex år i klubben (med blott ett framträdande i Serie A för Milanos stolthet i bagaget) är mer av den karaktär som Abbiati borde anamma istället för att använda svepskäl som ursäkter för egen sin egen vinning.
Milan går vidare mot nya framgångar, med eller utan dig Abbiati.
* * *
Slutligen en skrattretande observation, kalla det att komma glidande med dobbarna före i glashus:
Fabio Capello klagade på Milanspelarnas hårdhet i närkampsspelet i samband med ”skandalmatchen” Luigi Berlusconi Trophy. Nedved och Buffon fick bäras ut på bår med skador av skiftande art, någonting som fick demontränaren att se rött.
Undertecknad hoppas att tränaren från Pieris inte har inhandlat Vieira i syfte att stärka chansen att tilldelas något fair play-pris. Juventus toppade frisparksligan emot sig (946 stycken) under fjolårets seriespel och endast sanna drogliberaler kan förutspå färre frisparkar emot zebrorna under den kommande säsongen när ”lirarna” Emerson och Vieira bjuder upp till vals.
Vänligen, knip igen Capello. Det drar.
