Nyförvärv 2005 - Johann Vogel
Redaktionen granskar.
När folk tänker på Milan så går associationerna ofta till de stjärnspelare som är förknippade med klubben. I anfallet finns högkalibriga spelare i form av bl.a Guldbollenvinnaren Shevchenko och monsterlöftet Gilardino. På mitten finns världsklasspelare i form av Kakà och Pirlo och bakom dom härjar Sandro Nesta, som av många anses vara världens främste på sin position, och levande legenden Il Capitano.
Från och med sommaren 2005 har en rätt anonym schweizare privilegiet att träna med dessa monumentala frontfigurer. Hans namn är Johann Vogel och kommer närmast från PSV Eindhoven, laget som så snöpligt fick se sig utslaget av just AC Milan i fjolårets upplaga av Champions League. Fram till uttåget hade den hårt arbetande mittfältaren stått för en mycket bra insats i ovan nämnda turnering. Då van Bommel fick de tyngsta rubrikerna i tidningarna glömde många den understödjande roll som Vogel och Cocu spelade på det ramstarka tremannamittfältet som PSV ståtade med. van Bommel själv sade att Vogel är en mycket underskattad spelare och en starkt bidragande orsak till varför laget de senaste säsongerna kunnat rida på en sådan framgångsvåg. Idag återfinns van Bommel i Barca och hans vapendragare skall alltså testa lyckan i Milan.
Framåt senvåren ryktades det alltmer febrilt att förhandlingar mellan Milan och van Bommel var vid ett avancerat skede och att en påskrift var nära förestående och många tifosi var fullständigt lyriska. När det en kort period efter stod klart att samma man hade skrivit på för Barca och att Milan hade signat hans betydligt mer anonyme kompanjon kunde man lägga märke till en tydlig irritation bland Milanfansen. ”Vad nu?”, tänkte man, ”skall detta vara vårt stora mittfältsförvärv?”. Svaret på denna fråga är ett tydligt nej. Johann Vogel är inte påtänkt som en spelare som skall lösa de eventuella problem som vårt mittfält ställs inför i år och skall därför inte bedömas utifrån sådana kriterier. Nej, den forne Grasshoppern är i första hand en back up och hans insatser i AC Milan skall således kritiseras utifrån en lämplig måttstock.
Vogel kom fram extremt tidigt och sågs som en otrolig talang i sitt hemland. Debuten i inhemska högstaligan skedde under sommaren 1992 då Vogel var, hör och häpna, endast femton år gammal! De två första åren blev det inte mycket speltid utan endast någon enstaka match då och då men redan som sjuttonåring lyckades den diminutive mittfältaren etablera sig i startelvan. Totalt blev det sju säsonger och tre schweiziska Scudetti innan PSV kom knackandes på dörren sommaren 1999. Vid det här laget hade Grasshopperkaptenen definitivt vuxit ur den kostym som de schweisiska mästarna kunde erbjuda och tillfället att ta ett kvalitativt språng där gränserna på allvar skulle töjas kom inte en dag för sent. De påföljande sex åren tillbringade Vogel således i Eindhoven och gjorde sig ett namn som en stabil mittfältare att förlita sig på i vått och torrt. Det extraordinära och spektakulära har aldrig ingått i den nye Milanspelarens repertoar och kommer så heller inte att göra i framtiden. Men vad gäller att göra ett gediget och förtjänstfullt jobb i det tysta är Vogel onekligen rätt man - förutsatt att det var vad man fiskade efter…
Som ”objektiv” bedömare vill jag med emfas hävda att schweizaren kommer att vara till sin fördel i Milan. Det faktum att han, förutom att vara en Pirlo stand-in, dessutom kan spela till höger på ett tremannamittfält kommer att göra honom till en nyttig addition i vår trupp. Som spelare skulle jag säga att han är en hybrid av sin stora idol, Demitrio Albertini, och den betydligt råare och grövre Gennaro Gattuso. Han har emellertid vare sig Trios bollbegåvning eller Rinos hjärta. Detta kompenserar schweizaren å andra sidan med att ha mer ekvivalerade färdigheter, d.v.s han kombinerar kvalité med kvantitet på ett bättre sätt än de två Milanhjältarna, dock utan att besitta deras spetskvalité.
