Är Piolis spelstil för krävande?
I ljuset av de många skadorna Milan har uppvisat under säsongen har frågan lyfts kring huruvida tränare Stefano Piolis spelstil är för intensiv och kräver för mycket av spelarna i laget.
Ny framtagen statistik visar tydligt att klubben sedan Pioli tog över som tränare för fyra år sedan har drabbats av betydligt fler skador än tidigare år. Antalet har närmast fördubblats från ett år till ett annat och verkar denna säsong nå nya rekordhöjder. Det som också är lite speciellt i sammanhanget är skadornas natur eftersom det i så stor omfattning rör sig om muskelskador. Det är givetvis ett enormt problem för klubben och påverkar förutsättningarna för att nå bra resultat i ligaspelet och i Champions League. Klubben har därför i officiella uttalanden meddelat att skadeproblemen och det stora antalet skador ska utredas. Självklart skyndsamt.
En del menar att en bidragande orsak till antalet skador ligger i Piolis önskan kring hur laget ska spela fotboll, att den önskan leder fram till ett alltför slitsamt spelsätt vilket i sin tur leder fram till skador. Särskilt eftersom laget vissa veckor spelar så mycket som upp till tre matcher.
Vi har i en del matcher under hösten mot till exempel Napoli och Lecce sett hur laget har spelat intensivt, med starkt presspel, man-mot-man-markering och en vilja att hela tiden gå framåt och utmana offensivt. Det har gett utdelning och Milan har tagit ledningen med både ett och två mål innan halvlekspaus. För att sedan i andra halvlek gå ut med en inställning att fortsätta spela precis som i den första halvleken. Motståndarna, som inte har haft något att förlora utan allt att vinna har i sin tur gått framåt offensivt och visat prov på stor vilja att vända matchen. Det har gett oss matcher som svängt kraftigt åt båda håll, med slitsamma kontringar, ensamlöpningar och ett lag som inte klarat av att hålla ihop lagdelarna. Det har varit påfrestande för spelarna som inte heller har klarat av att försvara ledningen.
I början av säsongen kunde vi se prov på samma sak. I till exempel matchen mot Bologna där Milan spelade med högt tempo och bra offensiv men misslyckades med att upprätthålla en tät defensiv. Nu är årets upplaga av Bologna ett bra lag och de många nya spelarna i Milan var heller inte helt hopspelade. Men resultatet var ändå en match som svängde rejält och hade Bologna varit något skickligare hade slutresultaten mycket väl också kunnat bli ett annat.
Det som krävs för att komma till ordning med det här är inställningen att laget när så behövs vid ledning sänker tempot, sluter de egna leden, backar hem och tätar till defensiven för att på så sätt stänga matchen. Det är en taktik som italienska klubbar anammat i alla tider och i regel brukar vara mästare på. Det är också ett sätt att spara på krafterna och förmodligen förebygga skador. Vi har också sett att Milan är fullt kapabla till detta i segermatchen mot PSG. Samma taktik som då användes mot slutet av matchen skulle ha använts mot såväl Napoli som mot Lecce. Det här innebär inte att vi inte också, när tillfälle så ges, ska gå framåt men det ska ske på ett samlat och säkert sätt.
Följdfrågan blir såklart varför det då inte blev så?
Ser inte Pioli ett sådant behov? Har han svårt att kommunicera ut taktiska ändringar från omklädningsrum eller sidlinje? Saknas spelare på plan som kan omsätta tränarens order till praktik?
Går vi i kvällens match mot Atalanta upp i en tvåmålsledning hoppas jag verkligen att vi får se ett annat sätt att ta sig an fortsättningen av matchen, jämfört med hur det har sett ut i andra ligamatcher. Sänk tempot. Spela runt bollen på ett säkert sätt. Parkera bussen och spar på soppan så att vi slipper mer tid i verkstan!
