Axelsson: Taktik hit och dit
Från man-mot-man-försvar till zonförsvar. Och är den klassiska, tuffa, slitvargen tillika defensiv mittfältare passé?
Arrigo Sacchi spelade in en film i början av 1990-talet där han förklarade grunderna i zonspel/zonförsvar. Det var en revolutionär tanke att gå ifrån man-mot-man-försvar, där man hade sin gubbe och huvudmålet var att vinna ”matchen i matchen” mot sin motståndare. Nästintill alla tio utespelare hade ”sin” spelare under matchens gång. Detta gav otroligt intensiva matcher, kampmomenten var mer tydliga i detta avseende och den utpräglade defensiva mittfältare var mer en motor jämfört med dagens (för det mesta) kortväxta lirare med en grym blick för spelet, till exempel Xavi eller varför inte Marco Rigoni.
Patrick Vieira, Gennaro Gattuso, Cristian Brocchi och Roy Keane är väldigt symboliska för motorn. Den där typen av mittfältare: en krigare, en härförare med ett hjärta pumpat av adrenalin och passion för klubbmärket. De bjöd/bjuder på tuffa närkamper, vassa armbågar, och bensaxar. Självklart är detta en överdrift, viss briljans och finess kunde/kan de skapa. Vi kallar denna spelartyp för ”motorspelare”. Även kallad ”incontrista”.
Att Maradona var outstanding VM -86 har knappast kringgått någon. Målet mot England – utsedd till VM-historiens snyggaste mål – bevisar hur bra Maradona var och hur ett bedrövligt försvarsspel kan se ut. Kanske var det då tanken verkligen väcktes att man-mot-man-försvar bör bearbetas ännu mer? För att kunna stoppa en spelare av Maradonas kaliber räckte tydligen inte ens sju spelare. Hur gör man då?
Alla har säkerligen hört talats om Catenaccio. Det sägs att en argentisk tränare vid namn Helenio Herrera införde detta spelsystem i Inter redan under 1960-talet. Catenaccio förklaras oftast som ett väldigt samlat försvar och att behålla bollen inom laget. Grundtanken: ”så länge vi har bollen, minskar chansen att motståndarna gör mål”. Rätt logiskt. Även ytterbackar som fyllde på offensivt sägs ursprungligen utvecklats genom Catenaccio-systemet. Sedan har holländarna, med Cruyff i spetsen, sagt att de utvecklade Catenaccio till total fotboll. Med den diskussionen tar vi en annan gång.
På sätt och vis kommer själva grundidén med samlat försvarsspel (kan översättas: ligga rätt i positionerna) från Italien och Inter under 1960-talet. Och ligga rätt i positionerna är en väldigt viktig del av zonspel/zonförsvar. Då kan vi alltså konstatera följande: i Italien skapades zonspel/zonförsvar.
Så Sacchi utvecklade egentligen bara Herreras idéer och satte en etikett på detta. Visst, samma dominans som Maradona visade under stora delar av 1980-talet har knappast någon mäktat med sedan zonspel/zonförsvar verkligen slog igenom…
Eller vänta nu. Messi är enligt min mening på nästan samma nivå. Så zonspel/zonförsvar kanske inte var lösningen för att stoppa dominanta spelare, utan helt enkelt ett nytt sätt att bedriva försvarsspel som de flesta tog efter? Det är väl bara att erkänna; Messi är gudomlig och att med man-mot-man-försvar hade han troligtvis dominerat ännu mer.
Det man kan dra någon slags slutsats är att man-mot-man-försvar inte ansågs tillräcklig – och inte blev det bättre när målvakter förbjöds att ta upp en hemåtpass med händerna på fr . Och spela med en libero idag hade aldrig fungerat.
Fotbollen utvecklas, allt går fortare, spelare blir snabbare och skickligare. Dessa ”motorspelare” Gattuso och Co. har ändrats i takt med fotbollens utveckling. Dessa ”incontrista” och löpmonster behövs inte i samma utsträckning i dagens fotboll. Det handlar numera att ”ligga rätt” i positioner och att mestadels kunna vara en spelfördelare. En defensiv innemittfältare i dagens fotboll är till exempel en Andrea Pirlo eller en Daniele de Rossi. Och betecknas i Italien som en ”regista”. En spelare med fin passningsfot och som är klok, ”ligger rätt” i positionen och styr tempot i spelet (se och hör, det låter nästan som Catenaccio…). För 10-15 år sedan var det annorlunda. Då var ”motorspelare”, likt Gattuso och Vieira, de ultimata defensiva spelarna. Nu menar jag inte specifikt Gattuso och Vieira utan deras spelartyp.
Men att ”motorspelaren” suddas ut från taktiktavlan och en lek med siffror ska skapa ett bättre försvarsspel är inte helt självskrivet. Fyrbackslinje är fortfarande det som är populärast – och det som har inkasserat flest titlar. Idag. För 10-20 år sen. Och säkert i några år till. Och att spela med en anfallare, som var väldigt populärt för bara några år sedan, har mer och mer ändrats till ett mer klassiskt anfallspar.
Det är den ”gyllene ytan” som tränarna pratar om numera. Den framför motståndarnas backlinje. Den ytan som ”motorspelaren” brukade opererar på. Ytterbackar betecknas som yttermittfältare offensivt. Yttermittfältare söker den ”gyllene ytan”. Spelare som Ronaldo, Messi, Sneijder söker sig dit och i korridorerna fyller Maggio, Maicon, Dani Alves på med högsta fart. Från hörnflagga till hörnflagga. Medan De Rossi ställer sig mellan mittbackarna med bollen vid fötterna, för att styra tempot och starta anfall efter anfall.
Så hur ser framtidens taktik ut? Kanske är en ”regista” till mittback? Och ”motorspelaren” tillbaka som den defensiva kuggen? Eller är det som Napolis inslagna väg med en stark trebackslinje, följt av maratonlöpare på kanterna och två riktigare ”krigare” (påminner mycket om ”motorspelare”, men kanske lite bollskickligare) i mitten och tre offensiva krafter som får nästintill fri tyglar, vara det moderna?
Vad tror ni?
Dela med dig av dina taktiska åsikter. Men – som alltid – håll god ton.
* Under tränarkurser i Sverige benämner man zonspel/zonförsvar för positionsförsvar.
* Undertecknad föddes 1992 och därav är hela krönikan skriven utifrån mina egna erfarenheter (gamla skrönor och historier) om hur fotbollen var ”förr”.
* Och självklart förstår undertecknad att det finns lag idag som spelar med man-mot-man-försvar.
