Heracles Almelo - Heerenveen
2 - 1

Barcelona - Milan 3-1: Besvikelse i Milan efter tveksamma domslut

Milan klarade inte av att ta sig vidare till semifinal i Champions League och besvikelsen är enorm. Även om det var regerande mästarna man ställdes mot.

I denna rapport finns känslor med.

Milan fick med sig ett mer än gångbart resultat efter 0-0 i förra veckan. Detta poängterade även Allegri och Ambrosini när man sa att "vi bara måste undvika förlust för att ta oss vidare". Och visst tändes ett visst hopp. För Milan hade visat att man kunde stå upp mot ett starkt Barcelona, kanske det starkaste som någonsin funnits. Deras berömda fotboll har tagit världen med storm, men jag om någon har tröttnat på att titta på en utvecklad form av kvadraten.
Men jag ska inte ta ifrån Barcelona att man kan spela fotboll, och det riktigt bra. Cescs instick till Messi efter ett hårt inlägg från Alves var en alldeles utsökt passning och visst borde man ha tagit ledningen redan där. Men det gjorde man inte.
Milans försvar funkade av en någon anledning på San Siro, där alla i försvaret gjorde sitt livs match. Man kan inte kräva att de ska göra det igen, en vecka senare på Camp Nou. Men man kan kräva att de inte ska leka sköna (läs: Mexes). Nittio svettiga minuter väntade Milan och framförallt Mexes och Nesta vars enda uppgift var att göra det sinnessjukt trångt när Messi och Co kom in i straffområdet då Barcas mål två gånger av tre kommer inifrån straffområdet.

Till matchen.

Laguppställningar:

Barcelona (4-3-3): Victor Valdes; Daniel Alves, Piqué, Mascherano, Puyol; Xavi Hernandez, Busquets, Iniesta; Messi, Fabregas, Isaac Cuenca

Milan (4-3-1-2): Abbiati; Abate, Nesta, Mexes, Antonini; Nocerino, Ambrosini, Seedorf; Boateng; Robinho, Ibrahimovic

Barcelonas bänk: Jose Pinto, Thiago Alcantara, Keita, Adriano, Alexis Sanchez, Pedro Rodriguez, Tello

Milans bänk: Amelia, Bonera, Yepes, Aquilani, Emanuelson, Pato, Maxi Lopez

Värt att nämna är alltså att Pato gjorde comeback på bänken och kunde spela sin första match på sex veckor.

Första halvlek
Barcelona försökte tidigt få kontroll på matchen för att kunna lira igång sitt passningspel och Milan bjöd på en rätt hög press, i sisådär tre minuter. Det var även då Ibra tog med sig bollen in i straffområdet och mottade ett skott som han tyvärr inte fick träff på. Tidigare krossade Seedorf ut mot Nocerino vars inspel blev riktigt farligt men Valdes kunde parera bort det låga inspelet.
Barca svarade med den tidigare nämnda passningen från Cesc till Messi som sköt tätt utanför. Barca anföll, men Milan hotade.

Philippe Mexes har aldrig riktigt övertygat någon då han blandar och ger. Fantastiska matcher och brytningar varvas med ren idioti. Denna kväll var inget undantag. Han såg väldigt nonchalant ut i inledningen och visst var det hans nonchalans (eller vad det nu var) som gav Barcelona deras första straff och mål.

När Milan äntligen flyttat upp laget och funnit offensiva positioner valde Mexes att vid mittplan stå o drälla med bollen istället för att bara lyfta upp den mot Ibra. Drället utmynnade i en dålig bakåtpass från samme Mexes där han gick head to head mot Messi i en löpduell. Det gick inte bra. Messi vann, men valde att passa istället för att skjuta. Chansen var i princip över när Antoninis oturliga brytning ledde till att han fällde Messi som föll lätt. Onödigt var bara förnamnet och det var en korrekt dömd straff.
Messi gjorde inget misstag, 1-0 Barcelona.
Barcelona fortsatte med det de brukar göra. Passa runt bollen och leta efter öppningar. Detta ledde inte till några egentliga farligheter förutom när Alves spurtade in i straffområdet och rätt in i Abbiati. Han tjurade själv efter att ha satsat rakt in i målvakten, och gestikulerade vilt mot domare Kuipers. Kanske ville han ha en straff för knuffen han fick i vad som kallas för närkamp?

Milan hade inte mycket boll men vid ett tillfälle visade Robinho hög klass när han vände bort två Barcaspelare och spurtade mot mål. Efter att ha släppt bollen till Ibra kunde den senare frispela Nocerino som rullade in kvitteringen, 1-1 i den 32:a minuten. Milan var tillbaka och i det läget i semifinal.

Matchen stod och balanserade då, Barca hade svårt att rulla igång sitt passningspel och Milan började på allvar tro att man kunde skaka de och avancera.

Några minuter senare kom så ännu en straff. Efter en hörna valde Kuipers att bjuda Barcelona på den. Alessandro Nesta och Sergio Busquets höll i varandras tröjor (där även alla andra gjorde det) och domaren blåste straff. Puyol hade i samma situation ett stadigt grepp om Nesta och i normala fall hade Nesta fått frisparken med sig, men inte enligt Kuipers. Bollen var för övrigt inte ens i spel först förrän Puyol tog tag i Nesta. Milanspelarna protesterade och när Seedorf frågade Kuipers varför han dömt straff fick han ett gult kort som svar. När samme Seedorf efter matchen återigen frågade sin landsman om varför han gav de straffen svarade han denna gång med att "de höll i varandra tidigare". Detta gjorde Seedorf rasande, och visst förstår jag honom. En mer balanserad domare hade väl väntat med att låta slå hörnan och sagt till spelarna att lugna ned sig eftersom bollen inte var i spel. Detta är även praxis. Men Kuipers såg tröjdragningarna i straffområdet och väntade på att få blåsa i sin pipa. I en sådan här match ska det inte få hända, inkonskvent var ordet, ihop med pinsamt för att beskriva domaren. Väldigt dåligt gjort, och kompensationen från det första mötet var komplett. Messi och grabbarna såg minst lika chockade ut och då vet vi att Barca inte låter någon straffsituation förvinna in under radarn. Vilken bjudning.

Messi satte 2-1 i den 40:e. Ett psykologiskt tungt mål för båda lagen.

Vid starten av andra halvlek skulle Ibra och Milan ha en straff. Mascherano satte in foten framför Ibra i straffområdet och var inte i närheten av bollen. Ibra föll, om än lätt, men straff var det, lika mycket straff som Messis första. Experterna i studion höll inte med (surprise, surprise). Och den inkonsekventa nivån från Kuipers började nästan imponera på mig.

Så satte Barca 3-1 efter att Messis skott styrdes undan av Mexes och turligt nog hamnade hos Iniesta. Han hade varit helt osynlig matchen igenom men markerade sin närvaro med att lägga in det avgörande målet i den 53:e minuten. Kyligt.

Milan försökte resa sig men hade det svårt. Robinho störtade fram vid ett tillfälle och kom fri sedan Piques rensning kom rakt på honom. Även om han missade blåste domaren av för hands. Tveksamt även det.

Jag skulle kunna skriva om allt som hände men ni har garanterat sett det förr. Barca rullade boll, man rullade bra. Under den resterande delen av matchen kunde Barcelona utökat sin ledning då hemmalaget kunde spela mer avslappnat och börja köra igång sin förnedringsfotboll där man slår en passning mellan två spelare gång på gång på gång på gång. Milan fick inte någonting att fungera, framförallt kunde man inte få igång några anfall. Man skapade några halvchanser (om ens det) men det syntes att spelarna inte själva trodde på något avancemang, och Allegri slåg nedslagen ut.

Matchen slutade 3-1 och Milan är utslagna ur CL för denna gång. Gratulationer till Barca då de var det bättre laget sett över två möten.

***

Tankar kring matchen

- Barcelona spelade som man brukar, och man gjorde det bra. De hade troligen vunnit ändå, på ett eller annat sätt men att bjuda de på tveksamma straffar och dubiösa domslut kändes väldigt illa. I ett läge där matchen ändå var balanserad fick de en felaktig straff som tippade vågskålen än mer i deras favör. Hade de inte fått den straffen kunde matchen slutat annorlunda, eller i alla fall blivit en match. Milan försökte borsta av sig det, men när Ibra sedan inte fick en straff han hade rätt till gav man nästan upp. Och det kan man inte göra mot Barcelona, vilket visade sig vara sant när Iniesta några minuter senare rullade in 3-1.

- Milans taktik? Den syntes inte. Man bara spelade kändes det som. Igångrullandet av anfallen fanns inte, varken Nesta eller Mexes kunde starta igång några anfall pga. Barcas höga press. Mittfältet hade väldigt svårt att hålla i bollen. Min fråga är då: När ingenting fungerar, varför inte använda sig av långbollar på Ibra? En bevisligen fungerande taktik, men ändå väljer man att envisas med att passa igång bollen. Idioti. Om det är de som skiter i att lyssna på Allegri eller om det är Allegri som är tyst vet jag inte, men idioti är det i samtliga fall.

- Allegris chansning dödade oss. Silva hade verkligen behövts i en sån här match. Med honom hade det kunnat slutat väldigt annorlunda. I alla fall hade man inte bjudit Barca på frilägen. Men inte ens Silva hade kunnat förhindra Kuipers från att ge den andra straffen. Han bara skulle ge de en straff!

- Pato fick hoppa in. Hann spela i tretton minuter innan han kände av en smärta i låret och tvingades byta. Jag orkar inte. Synd om grabben.

- Maxi kom in, gjorde det bra. Verkar vara totalt orädd, sånt gillar vi.

- Är det verkligen så svårt att vara domare på Camp Nou? Jag börjar förstå Mourinhos Inter och Real, Ibra, Arsenal, van Persie, Drogba och Chelsea från tidigare säsonger. Någonting händer med domarna när de dömer på Camp Nou och Barcelona spelar. De blir som små bitchar när Busquets skriker. Domare Eriksson gjorde bort sig för en vecka sedan då Barca skulle haft en straff pga en solklar tröjdragning, men två fel gör aldrig ett rätt. Är Eriksson och Kuipers polare?

- VIasatstudion. Wow. Visserligen vet vi alla att ni älskar Barcelona, och inte tål italiensk fotboll. Men Ola Andersson tog det till en helt ny nivå. Domaren hade dömt rätt i alla situationer och Ibra skulle verkligen inte ha haft straff. Man kan dölja det lite bättre.
Och Nestas tröjdragning då? Man var säkra på att bollen visst var i spel när Kuipers blåste i pipan, och sade emot det Zlatan sagt till Frida precis innan. Både NIva och Andersson var bombsäkra på det. Reprisen visade att Ibra hade rätt, och tystnaden som uppstår när Ola och Erik har fel.

Milan växer, trots uttåget. Man har ett bättre lag än i fjol och med rätt värvningar på rätt positioner kan CL-framgång komma snart, kanske redan nästa år.
Nu har vi en ligatitel att försvara.

FORZA MILAN!

***

Barcelona - Milan 3-1 (Tot. 3-1)
Domare: Björn Kuipers

Barcelona (4-3-3): Victor Valdes; Daniel Alves, Piqué (Adriano 75), Mascherano, Puyol; Xavi Hernandez (Thiago Alcantara 63), Busquets, Iniesta; Messi, Fabregas (Keita 78), Isaac Cuenca
Milan (4-3-1-2): Abbiati; Abate, Nesta, Mexes, Antonini; Nocerino, Ambrosini, Seedorf (Aquilani 60); Boateng (Pato 70) (Maxi Lopez 83); Robinho, Ibrahimovic

Mål: Messi (B), 11 straff, 42 straff, Iniesta (B), 53. Nocerino (M), 32.

Varningar: Mascherano, Cuenca (B), Mexes, Nesta, Antonini, Seedorf, Nocerino, Robinho, Maxi Lopez (M).