Cardinales nya Milan – eller fansens
Gerry Cardinale, snabbfotad men hänsynslös. Trots att Gerry Cardinale och hans amerikanska kollegor i synnerhet verkar vara snabbfotade med tanke på mängden rykten och potentiella transfers som florerar så vill jag även tillägga att hänsynslösheten är påtaglig.
På senare tid har det inte undgått någon Milanista att Gerry Cardinale inte är den som stoltserar med klubbens historia eller legender hellre än varumärket Milan. På kort tid så har klubben gått från att vara en familj till ett varumärke som som erbjuder franschise. Jag fruktar att klubbloggan blir lika karaktärslöst som sponsorstrycket på magen,’’Fly Emirates’’.
Maldini, Massara och Tonali är nu ivägskeppade, samtidigt som Zlatan hängt av sig Milantröjan för sista gången. Jag tror Maldinis hjärta och bidrag för klubben trots att han lagt skorna på hyllan är något som är sällsynt. Man ser ofta klubblegender på hedersläktaren men jag kan inte komma på någon klubblegend som varit så pass involverad i sin klubb även efter sin karriär som som Maldini varit. (Undantag Zidane och Nedved?).
Hur kommer det gå för Pioli?
Efter Mirabelli och Fassone lärde jag mig att inte ropa hej för tidigt. Jag vill inte se ett fuskbygge i form av sju nya spelare i startelvan i den första omgången kommande säsongen. Hur hanterar Pioli en helt ny trupp utan givna ledare som Zlatan och Maldini vid sin sida? Att Zlatan och Maldini varit ett komplement för Pioli i hans ledarskap är inget nytt, men hur pass viktiga de faktiskt var tror jag kommer att bli tydligt när vi summerar säsongen 2023/24.
Det är stunder som dessa man saknar uttrycket ’’We are fine as we are’’.
Kanske var vi just det, fina som vi var, där och då. När större delen av arbetet på Casa Milan går åt marknadsföring och ekonomi istället för planering av det sportsliga så får jag mig en tankeställare.
Bortsett från tiden då Milantruppen skrämde övriga lag så trodde jag aldrig att jag skulle sakna Banter eran. Jag har lärt mig att inte ta vinster för givet som milanista. Men jag fruktar att om ett år skriva om att jag även tog klubbens ambitioner för givet.
Det pratas ofta om att fotbollens ständiga utveckling
Tränarna följer inte alltid utvecklingen med sin egen fotbollsfilosofi och hamnar därför efter. Precis som i allt annat så finns det två sidor av myntet även här. Framtiden är svår att förutse. Kanske är det fansen som är för sentimentala.
Oavsett vad så lever jag med oron i att Milan är i fel händer men jag har haft fel förr och jag hoppas att jag har det även den här gången.
För om Milan slits isär är det inte Cardinale som sörjer klubben – det är fansen.
Forza Milan – Per sempre
