Carlo Ancelotti - Ett spelarporträtt
Spelaren Carlo Ancelotti är det numera inte många som kommer ihåg. Enklare är det att placera honom som tränare, och i det fältet når han nya toppar nästan varje år. Vi har valt att lyfta fram honom i ett spelarporträtt, för de stordåd han gjorde på planen under de flesta av hans 15 aktiva år.
"Carletto"
Carlo Ancelotti har för mig länge varit en tydlig symbol för vad Milan är. Även nu, när han spatserar mestadels utanför det tekniska området på Santiago Bernabeu, ser jag honom som en del av Milan. Inte bara historiskt, men också fortfarande aktivt en del av klubbens själ. "Carletto", som han ibland kallas, åstadkom otroligt mycket under sina 5 år som spelare och 8 år som tränare i klubben, och var i allra högsta grad med och formade det Milan som vunnit så mycket respekt i Champions League. Medan jag nu sätter mig ner för att skriva någon sorts sammanfattning av hans karriär är det svårt att inte låta tankarna flyta iväg, och förlora sig själv i de historiska ögonblick han varit med och skapat. För en 80-talist som jag känns det tydligt att Carlo Ancelotti har förtjänat den abonnerade platsen i våra hjärtan.
Parma, Roma, Milan
Ancelotti föddes 1959 i Reggiolo i norra Italien, där han också växte upp. Med ca 9000 invånare kunde tonåringen Carlo snabbt skilja sig från mängden och bli en spelare att hålla ögonen på. Han representerade hemorten i två år på bästa sätt innan den naturliga flytten västerut kom, destination Parma.
Carlos karriär tog fart på riktigt 1976 då han som 17-åring i Parma flyttades upp från ungdoms-laget till I Gialloblu, som då huserade i Serie C. I sin tredje säsong med klubben, månader efter en viss Cesare Maldini tagit över som tränare, lyckades man återta sin plats i Serie B. Ancelotti hade trots sin unga ålder bidragit med ett tufft mittfältsspel och även 13 mål och ett antal assist på sina 55 matcher. Hans framgångar hade inte gått obemärkt förbi utan Roma, då med Nils Liedholm som tränare, kunde med relativ enkelhet locka den hårdföre, hårfagre mittfältaren till staden dit alla vägar leder.
Förtroendet kom omgående för Ancelotti i Roma och så även framgångarna. Under Liedholm figurerade Ancelotti alltsom oftast i startelvan och under sina första två år i klubben betalade han tillbaka det förtroendet med att hjälpa laget till två vinster efter varann i Coppa Italia. Den dittills största sportsliga framgången för Carlo kom säsongen 1982-83 då Roma vann Serie A, 4 poäng före ett stjärnspäckat Juventus med en Michel Platini i spetsen. Häpnadsväckande nog var detta första gången på nästan 40 år som Roma lyckats vinna högstaligan i Italien. Som kapten var Ancelotti ofta omnämnd som en av de viktigaste anledningarna till varför vinsten kom just det året. Knäskadan han ådrog sig i början av säsongen hindrade honom sorgligt nog från att delta i VM '82, men det var inget som kunde stoppa mittfältaren i längden.
Följden av vinsten i Serie A var förstås privilegiet att säsongen därpå få spela i Europas finaste klubblags-turnering, då med namnet Europa-cupen. Första året för Ancelotti i Europa blev nästintill det perfekta. IFK Göteborg var ett av hindren på vägen, men det var inte förrän i finalen, då de trefaldiga mästarna Liverpool stod för motståndet, det tog stopp. Engelsmännen hade varit hänsynslösa på sin väg till finalen och jakten på den fjärde trofén gick inte att stoppa. Efter fulltid och 1-1 kom avgörandet på straffar. Efter att Conti och Graziani missat kunde Alan Kennedy skicka in avgörandet bakom en Tancredi i målet som låg slagen i det andra hörnet, förtvivlad liksom resten av sitt Roma. Liverpool blev därmed det första laget sedan Real Madrid på 50-talet att vinna turneringen 4 gånger.
Roma hade säsongen '83-84 nått stor och oväntad framgång i Europa-cupen, kammat hem Coppa Italia för tredje gången på fem år och dessutom kommit tvåa i serie A. Trots att straff-avgörandet mot Liverpool - ett scenario vi Milanistas känner till mycket väl - fortfarande smärtade fanns det ändå en hel del att stolt titta tillbaka på för Ancelotti och hans I Giallorossi.
Året därpå anlände en annan svensk för att ta över vid rodret efter Liedholm. Talangfulle Sven-Göran "Svennis" Eriksson, som tidigare egentligen bara tränat ett annat storlag i Benfica, ärvde stora skor av sin landsman, för stora kanske. För Roma blev det inga titlar det året, något många skyllde på den period av anpassning som Eriksson var tvungen att gå igenom. En sjunde plats i ligan säsongen 1984-85 gjorde att man enbart kunde fokusera på det inhemska spelet året därpå, något som gjorde laget gott. Med stolthet kunde man acceptera en andra-plats bakom suveränerna Juventus och ännu en vinst i Coppa Italia. Just titeln i cupen 1986 skulle visa sig vara Ancelottis sista med Roma. Den efterföljande säsongen '86-87, hans sista i den brandröda tröjan, var en resultatmässig besvikelse. Ancelotti hade dock nog på sitt CV för att locka intresse från andra klubbar och landslagsmannen accepterade uppvaktningen och skrev på för AC Milan 1987, och välkomnades av Arrigo Sacchi.
Ancelotti hittade snabbt sin roll på mittfältet tillsammans med Donadoni, Evani och Colombo. När då Gullit och Virdi levererade framåt, bland annat i den viktiga matchen borta mot favoriterna Napoli tre matcher från slutet, fanns det inte mycket som kunde stoppa Milan. Den första ligatiteln för de rödsvarta sedan 1979 var ett faktum och Ancelottis tid i klubben hade börjat på bästa sätt.
Serie A-vinsten 1988 var starten på en otrolig tid för Milan, och antagligen en av de bästa perioderna i Carlo Ancelottis spelarkarriär. Året därpå bärgade man sin första Europa-cup titel på nästan 20 år efter 4-0 mot Steaua Bucharest i finalen. Ancelotti, då med nummer 11 på ryggen, spelade hela matchen och fick stor upprättelse efter förlusten på straffar mot Liverpool 5 år tidigare.
Milans lag vid Europa-cup titeln 1990 - den andra i rad - var ett av de mest namnkunniga och kompetenta lag som någonsin spelat sporten. Ancelotti, tillsammans med spelare som Maldini, Costacurta, Rijkaard och Van Basten utgjorde det lag som än idag är det sista som försvarat en titel i Europacup-CL spel.
Slutet och vad vi minns
Säsongen '91-92 blev Carlo Ancelottis sista år som spelare. Under nye tränaren Capello spelade han bara 12 matcher från start, alltsom oftast ersatt av Demetrio Albertini. Den då 32-åriga Ancelotti fick dock känna på segerns sötma en sista gång då Milan gick obesegrade genom Serie A den säsongen och vann Serie A 8 poäng före ständiga hotet Juventus. Detta markerade också starten av en inhemsk dominans från Milan, med 3 raka ligavinster under Capello.
Ur denna löpande text kan det vara svårt att urskilja och greppa hur mycket Carlo Ancelotti faktiskt spelat och vunnit under sin karriär. Jag skulle också kunna tänka mig att många förblindas av hans fantastiska pågående tränarkarriär och att man därmed varken kommer ihåg eller bryr sig om vad mannen åstadkom som spelare. Därför kommer den följande summeringen, med syftet att göra saker och ting lite tydligare. Viktigt att komma ihåg också är att detta enbart är vunna titlar.
Champions League 1989, 1990 (AC Milan)
Club World Cup 1990, 1991 (AC Milan)
Coppa Italia 1980, 1981, 1984, 1986 (AS Roma)
European Super Cup 1989, 1990 (AC Milan)
Italian Super Coppa 1988 (AC Milan)
Serie A 1983 (AS Roma), 1988, 1992 (AC Milan)
En händelserikt spelarliv har han haft, den gode Carlo. Med allt från Champions League-titlar till Serie A-vinster kan jag inte tänka mig annat än att mannen kommer vara otroligt nöjd när han hänger upp stoppuret/visselpipan och stoppar undan sina Copa Mundial. Hans karriär som spelare gjorde honom till den tränaren han är idag och jag tror att det fortfarande tillåter honom se mönster som han annars aldrig sett. Det är till exempel min gissning att Andrea Pirlo aldrig haft den karriär han har haft - och fortfarande har - om inte Ancelotti skolat om honom till regista. Sällan har ett beslut av en tränare gjort så mycket för en spelares enskilda karriär och i förlängningen, för det klubb- och landslag han representerat.
Carlo Ancelotti spelade totalt 338 matcher i Serie A för tre olika klubbar och gjorde 35 mål. Han gjorde även 26 landskamper med Italien. Han vann det mesta som spelare och gick sedan vidare till att en gång till erövra världen, fast då som tränare. Han är en av sex spelare någonsin som vunnit Champions League som spelare och tränare. Han har haft en otrolig karriär och är för evigt en del av Milans och Italiens fotbolls-historia. Innan han är klar kommer han finnas med i många andra länders och lags historia också, var så säker. Tack för allt, Carlo Ancelotti.
