Chievo - Genoa. 1 - 0. Dåligt väder och dålig match.
Genoa gästade Bentegodi i hopp om poäng men Chievo ville annat.
Zamparini, mannen med fotbollsvärldens svåraste jobb, försöker få ihop ett lag med nya spelare hela tiden. Spelarkvalitén ska man inte gnälla på och att resultaten varierar kommer med jobbet. En tuff match på förhand. Chievo samlar ihop de spelare man har kvar och krigar för varje centimeter. "Öronen" satte sig och domarN kunde blåsa i gång,
Första halvlek: Genoa öppnade starkast med några svaga chanser. Oftast var Cerci mannen som avslutade och Laxalt regissören bakom anfallet. Åsnorna betade sig in i matchen och första skottet hade Radovanovic efter en stark offensiv tackling från Castro á la Foppa (den riktige). Synd att det var Radovanovic och inte en fotbollsspelare som fick avslutet. Även Birsa hann pröva lyckan innan domaren tröttnade och blåste av, men utan just lycka.
Andra halvlek: Maran börjar med att vifta och vinka hej vilt på bänken varpå Genoa kontrar med matchens vassaste anfall men Bizzari står rätt som så många gånger förut. Chievo tar över matchen och andra halvleken bjuder man på strålande fotboll. Chanserna byter av varandra men bra räddningar från gästernas Perin i målet räddar Genoa. Tills kycklinggrytan får tag på bollen och slår ett mediokert inlägg som räcker ända bort till en bortglömd CASTRO som bara kan nicka in bollen. Skönt för Castro att få sätta dit en boll, och skönt för Cheivo att få göra mål igen. Men försvarsspelet ska ifrågasättas från Genoa. I slutet trycker gästerna på men Bizzari visar varför han är numero uno i åsnemålet.
Att ta med sig: Andra halvlek, bra.
Att vara glad för: Hetemaj vårat finsk/albanska kärnkraftverk är tillbaka!
Orosmoln: Inga, vi vinner i år.
Matchens Åsna: Luca Campedelli även kallad "öronen" (googla). Hans närvaro ger trygghet.
