Ciao, Campione
Det är med blandade känslor jag tar emot nyheterna om Kakás avresa. Den följande reflektionen har egentligen inget tydligt och framåtsträvande syfte, förutom att jag får reda ut mina tankar. Jag vill att minnet av min favoritspelare genom tiderna - en spelare som har betytt mer för AC Milan än många andra - förblir varmt. En värdig avslutning på en otrolig historia, helt enkelt.
Jag har valt ut två intressanta och insiktsfulla citat från mina kollegor på svenskafans för att effektivt kunna skildra två olika perspektiv i denna historias avslutning, något som förhoppningsvis skapar förståelse för alla inblandade. Citaten nedan är alltså, något fult, tagna från Milan-redaktionens Facebook-tråd där mina kollegor vädrade sina åsikter angående Kakás övergång till Sao Paolo)
"Lika bra att skära bort de sista strimlorna av Milans själ också så är slakten av Milan fullbordad."
Bitterheten är tydlig, precis som budskapet. Även om uttalandet inte bara genererades av nyheten om Kaká - utan också, förmodar jag, av de senaste årens många underliga beslut och bristande prestationer - så får detta ensamt symbolisera det rågade måttet. Kaka kommer alltid vara en av de starkaste symbolerna för Milan, oavsett var han spelar. Att man nu väljer att skiljas med honom, bara en säsong efter hans återkomst till Milan, är ytterligare ett tecken på att Milan tappat bort sin identitet. Har fördärvet nu gått så långt att man inte längre kan lita på att Milan bevarar sin historia, eller håller i den så länge det bara går? Förmågan att respektera (fastna) i historien var i sig aldrig något fantastiskt vinstkoncept, men det var den del av Milans själ man alltid kunde lita på. Förfallet av Milans traditioner de senaste åren är tydligt, och i det avseendet är säljandet av Kaka ännu ett steg i fel riktning.
"Lika bra om du frågar mig. Kaká är dyr i drift, inte alls lika bra som de pengar han tjänar"
Kakás betydelse går inte att ifrågasätta i Milan. Till denna dag lever hans prestationer, hans sympati och hans hjärta kvar i klubben, som har så mycket att tacka honom för. Dock, på grund av tidens förutsägbara och samtidigt krångliga effekter har Ricardo Kaká inte möjlighet att göra samma nedslag på planen han en gång kunde göra. Han är och förblir en fullkomligt vital del i Milans prestigefulla historia. Men likt alla ting här i våra liv, förutom hållbar energi och tro, så måste hans inverkan i klubben ta slut någon gång också. En vän sa till mig igår (dock inte relaterat till just detta ämne) att livet handlar om cykler. Somliga saker kommer, somliga går. Och även om Milans historia är rikare än de flestas, så måste man inse att den inte blir förlegad bara för att man vågar förnya.
Avslut
Var detta ett värdigt avslut för spelaren Kaká i Milan? Kanske inte. Var det lägligt, vältajmat? Troligtvis så, i alla fall för klubben. Bör jag nu sluta ställa frågor som jag svarar på själv? Antagligen. Det är otroligt svårhanterat att veta att Kaká aldrig mer kommer att spela för Milan, att hans saga nu är slut. Kanske kommer han tillbaka under helt andra omständigheter, men det skulle ändå inte vara samma sak. Det är nu upp till oss att se till att minnet av honom aldrig försvinner, att den gångna säsongen inte förändrar den bild vi har av honom, den bild han har förtjänat.
