StartitalienÖvrigaLa CurvaDirettori Sportivi - Del 1: ”Främsta sportchefen i Italien sätt till kontexten”

Direttori Sportivi - Del 1: ”Främsta sportchefen i Italien sätt till kontexten”

Sportcheferna har en central roll alla lag men i Italien kanske mer någon annanstans. Martin Eliasson tar oss igenom den här säsongens Serie A och deras "diesse" . En indirekt hommage till Kristian Borell.

Vi tar det i fyra delar och detta är del 1:

ATALANTA

Tony D’Amico

President Setti hade under flera år haft problem med att träffa rätt gällande sportchefsrollen. Pjäser som Riccardo Bigon och Filippo Fusco hade kommit och gått utan att imponera i rollen. Det råder oklarheter huruvida det var en genialisk snilleblixt som drabbade Setti eller om det var ren desperation men oavsett vad som låg bakom beslutet att befordra chefscouten D’Amico till sportchef så var det ett fantastiskt beslut.
Under D’Amicos ledning gick Hellas omgående från att vara ett jojo-lag i botten till att helt plötsligt flörta med Europaspel. Under den andra säsongen visade D’Amico en imponerande fingertoppkänsla och handlingskraft när han sparkade tränaren Eusebio Di Francesco redan efter blott tre omgångar och ersatte honom med Igor Tudor.
En säsong som riskerade sluta i katastrof slutade då istället i stor framgång och plats på övre halvan. Detta placerade D’Amico på Atalantas radar som ersättare till Giovanni Sartori.

I Atalanta har D’Amico stått för ett stabilt jobb och byggt vidare på den fina grund som lades av hans föregångare. D’Amicos trademark i mitt tycke är just hans tidigare nämnda handlingskraft, han är väldigt bestämd och snabb på avtryckaren vilket har gynnat Atalanta flera gånger om. Värvningarna av Ederson och Retegui är fina exempel på denna beslutsamhet. Medan andra klubbar stått och velat har Atalanta klivit in och avslutat affärerna innan andra klubbar ens hunnit reagerat. D’Amico tillhör toppskiktet bland den nya generationen av topp sportchefer utan tvekan.

Sportchefsbetyg: 8/10.

BOLOGNA

Giovanni Sartori

I början av 1990-talet klev en ung Giovanni Sartori in som sportchef i lilla Chievo Verona som leddes av leksakskungen Luca Campedelli. Vad som sedan följde var en resa á la Åshöjden BK genom det italienska seriesystemet. Och i deras första säsong någonsin i Serie A slutade man på en ofattbar 5:e plats och fick då smeknamnet ”de flygande åsnorna” tilldelats sig.

Under åren som kom etablerade Sartori Chievo som ett stabilt mittenlag i högsta serien och sedan efter 22 år hos åsnorna lämnade han för ett nytt uppdrag. Och det är här legenden om Sartori, provinsgeniet tar fart på riktigt. Han kliver i ett Atalanta som ägs av Bergamo-sonen Percassi som besatt passion och drivkraft i överflöd men som var i behov av kunnande för att hans ambitiösa vision skulle bli till verklighet. Och kunnande var vad Sartori anlände med.
Under Percassi och Sartori gick Atalanta från jojo-lag i botten till att etablera sig i toppen. Man förvandlades till sin eras Parma, ett provinslag som brottas med de stora klubbarna i norr.

Efter 8 år i Bergamo lämnade Sartori La Dea för ett nytt äventyr i Bologna och där har han fortsatt med likartad övning. Sartori är ett sådant geni vars tankemönster är svåra att följa för oss vanliga lekmän. Efter den fantastiska 5:e platsen ifjol för Bologna var många kritiska till deras handlingar under sommaren. Deras mercato fick kritik för att vara medioker och Sartoris beslut att ersätta hyllade Thiago Motta med Vincenzo Italiano var inte heller ett populärt beslut. Men nu står Bologna där och har överträffat sina resultat i ligan hittills gentemot förra säsongen.
Man har dessutom tagit sig långt i Coppa Italia där Sartoris ex-klubb Atalanta blivit ett av deras offer. Sartori har en magisk förmåga att skapa en stark kollektiv anda i klubbarna han rattar där tränare och spelare alltid känner vinden i ryggen snarare än i ansiktet. Och utöver detta också en av fotbollsvärldens främsta truppbyggare där prioriteten ligger på balans och funktionalitet.
Han bygger trupper som är skapta för den genomsnittliga italienska tränaren och hans tränarutnämningar landar alltid rätt som resultat. Den främsta sportchefen i Italien sätt till kontexten han befinner sig i.

Sportchefsbetyg: 10/10.

CAGLIARI

Nereo Bonato

Den 59-årige Bonato är en etablerad doldis som varit i sportchefsgamet sedan tidigt 2000-talet. Hans mest imponerande jobb var länge i Sassuolo där han satt som sportchef i fem år.
När han klev in var klubben ett bottenlag i Serie B och när han lämnade hade man etablerat sig som mittenlag i Serie A. Det är förmodligen denna bedrift i bagaget som gjorde Bonato till en attraktiv sportchef för just Cagliari som har exakt samma målbild att återetablera sig i Serie A. För jobbet han kom från innan han anlände på Sardinien är ingenting att skryta om.
Han misslyckades med att få Cremonese att lyfta mot toppen i Serie B. Dock är känslan att han lämnade en säsong för tidigt innan han kunde skörda frukten av sitt arbete.
Ett av hans sista beslut var att ersätta Pierpaolo Bisoli med Fabio Pecchia som säsongen därpå kom att göra storsuccé med truppen Bonato hade byggt. Sedan han trätt in i Cagliari senhösten 2022 har många kloka beslut fattats som att till exempel plocka in gamle Claudio Ranieri när laget underpresterade i Serie B under Fabio Liverani. Ranieri vände upp och ned på en säsong som var på väg mot katastrof och tack vare gamle Claudio slutade det med uppflyttning istället.

Väl i Serie A har Bonato och Cagliari inte befunnit sig under några illusioner. De är extremt medvetna om sin plats i näringskedjan. Man har satsat på att bygga en trupp skapt för tuff nedflyttningsstrid och man har ersatt Ranieri med Italiens främsta Salvezza-expert Davide Nicola. Och detta innebär att även om Cagliari har varit fast i bottenträsket hela säsongen så känns risken liten att de faktiskt åker ur. De är mycket mer förberedda mentalt än konkurrenterna för den hårda strid som väntar. Bonato är inget speciellt geni på något sätt men en stabil sportchef och det blir intressant att se om han lyckas lotsa Cagliari mot mittenträsket med tiden som han gjorde med Sassuolo tidigare.

Sportchefsbetyg: 6/10.

COMO

Carlalberto Ludi

Ludi är en av de yngre och mer färska sportcheferna som härjar runt i Serie A för tillfället. Debuterade i rollen för 6-7 år sedan när han klev in Novara i Serie C, en klubb han representerade som spelare i över ett decennium. Väl där hann han knappt bli varm i kläderna innan nyuppflyttade Serie C-klubben Como plockade in honom som sportchef.
Como hade nyligen blivit uppköpta av de snuskigt rika indonesiska tobaksodlarna Robert och Michael Hartono. Ambitionen var att ta Como till Serie A och Ludi var mannen som valdes till att utföra uppdraget. Och trots sin ringa ålder och erfarenhet har Ludi lyckats med detta och vuxit in sig i kostymen.
Efter att ha etablerat sig i Serie B och plockat in profilen Cesc Fabregas på slutet av dennes spelarkarriär har det tagit fart för Como. Mycket tack vare att Fabregas efter att ha avslutat sin spelarkarriär direkt tog klivet in på Comos tränarbänk redan innan han hade den rätta licensen för det.

Como har varit fast i Serie A:s bottenträsk hela säsongen hittills men börjar ta klivet upp mot mittenriket när denna text skrivs. Mycket tack vare tobakspengarna Ludi har fått för att förstärka laget i januarifönstret. Ludi är ett väldigt spännande sportchefsämne som vuxit tillsammans med Como som klubb men hans brist på erfarenhet gör det omöjligt än så länge att ge honom några av de högre betygen. Han har dessutom mycket mer tacksamma resurser att tillgå än vad vanligtvis tenderar att vara fallet för nykomlingar i Serie A. Det finns mer att bevisa allt eftersom Comos ambitionsnivå och kravbild stiger för unge Ludi.

Sportchefsbetyg: Stark 5/10.

EMPOLI

Roberto Gemmi

Gemmi är en intressant sportchef som härjat runt under en längre tid i Serie C & B.
Efter att spelarkarriären tog slut där han höll till nere i de lägre divisionerna påbörjade han sin nya karriär som scout innan han ganska rappt klev in i rollen som sportchef i lilla Arezzo i Serie C. Där gjorde han ett otippat bra jobb och med ringa resurser var man nära att spela till sig uppflyttning till Serie B.
Detta imponerande på konkurrenten Pisa som anställde Gemmi med målet att ta sig upp i Serie B. I Pisa fanns det större resurser och ambition och uppflyttningen kom redan under första säsongen med Gemmi i sportchefsrollen. Han byggde sedan upp en kompetent trupp som tog Pisa till den övre halvan utav Serie B.
Detta ledde i sin tur till att den färgstarka presidenten Massimo Cellino handplockade honom till sitt Brescia. Under Cellino varade inte Gemmi ens ett år på posten vilket är något att förvänta sig. Ingen avverkar sportchefer och tränare i samma utsträckning och takt som galningen Cellino trots allt.
Gemmi fattade ny kraft och begav sig till Cosenza där han återigen stod för ett riktigt bra jobb där han gjorde om samma övning som i Pisa tidigare. Med minimala resurser tog han Cosenza från bottenstrid till övre halvan.

På pappret en väldigt smart och kompetent anställning detta av Empoli. President Corsi imponerar med sin fingertoppkänsla och fotbollskunskap. Man tänkte att Empoli skulle bli tagna på sängen när deras hyllade sportchef Pietro Accardi lämnade för Sampdoria och Serie B vilket måste ha svidit. Men Corsi reagerade snabbt och visste vem han ville ha in som ersättare. Gemmis förmåga att bygga konkurrenskraftiga trupper i Serie B med minimala resurser känns som en väldigt relevant egenskap att besitta som sportchef i Empoli.
Empolis budget är en av seriens minsta och truppens kvalité på pappret är en av Serie A:s skralaste så för att greja förnyat kontrakt krävs det stor slughet och finess. Gemmi är en väldigt intressant sportchef som stått för toppjobb i Serie B i flera klubbar. Hans orutin i Serie A i likhet med Ludi gör att jag inte kan ge det högsta betygen men vi bör lägga hans namn på minnet.