Dopopartita Milan-Torino: 1-1
Inte sedan säsongen 1958-59 har en coach i Milan inlett med tre raka segrar. Seedorf hade chansen på lördagskvällen men lyckades inte.
Rami och första målet
Hackkycklingen Bonera får säkert skulden för första målet och kunde visserligen gjort det bättre, men han är den ende i backlinjen som inte stannar upp för att han tycker domaren borde blåst offside. I samma ögonblick som Immobile drar till vänster går Bonera år andra hållet och det hela ser fånigt ut. Men Bonera gick ändå åt rätt håll rutinmässigt, dvs inåt planen för att göra vinkeln svårare för immobile vid avslut.
Istället måste man fråga sig vad Rami gör både vid målet och i mängder av andra situationer under första halvlek? Man får aldrig stanna upp för att man tror att domaren ska blåsa offside, man springer tills det är blåst.
Inte blev det bättre efter att bl.a Emanuelson konstaterat att det inte blivit avblåst och satte fart bakåt. Rami lunkar tillbaka och det enda han har fokus på är var bollen finns, tunnelseendet är totalt. Bakom kommer en andravåg från Torino (som Rami självklart bara MÅSTE bevaka men inte har vidvinkelseende för att upptäcka), innebärande att en eventuell retur från Abbiati på Immobiles skott bara hade varit att raka in. Ursvagt Rami…
Rami och andra målet
…men Rami fick revanschera sig redan i början av andra halvlek. Ett tungt skott några minuter efter vilan smet in bakom Padelli efter touch. Jag vet inte om det var för att självförtroendet förstärktes efter målet eller om det var något annat, men Rami spelade upp sig betydligt i den avslutande delen av matchen.
Resten då?
Balotelli saknades inte. Förutom vid frisparken i slutminuterna får väl tillstås. Pazzini känns mycket farligare, mycket svårare för motståndet att bemästra. Med en gnutta marginal med sig hade även Pazzini noterats i målprotokollet.
Och allt ser roligare ut än under Allegris tid, det spelas en roligare fotboll. Idéerna är betydligt flertaligare och inspirationen hög. Under flera sekvenser under samtliga inledande matcher klarar Milan att etablera hårt tryck mot motståndarna, tryck som varar längre än ett fåtal sekunder som under Allegri. Hittar Seedorf rätt i övriga delar kan det här bli hur kul som helst. Seedorf har mycket kvar att lära och mycket att putsa på, men han kommer definitivt inte att bli sämre som coach.
Oavgjort är inte resultatet jag hoppades på men med Milans höst i färskt minne är jag inte bortskämd. Sju poäng av nio möjliga för Seedorf är ändå klart godkänt.
