Dopopartita Barcelona-Milan 4-0: Jättar krymper inte
Milan klarade inte att hålla i sin ledning från första mötet och åkte på storstryk i Barcelona. Många syndabockar går att finna och nu får vi vända blickarna mot ligaspelet igen.
Utspelade
Jo, det får man väl säga. Barcelona var tillbaka i gammal god form. Och de spelade som de ville. På hemmaplan mot ett Milan som inte kom dit för att spela boll. Grattis till det, men tänk på att Milan hade ett par chanser som hade förstört er kväll. Och säsong. Vi blev utspelade, men så nära var det över två möten. Nu kommer folk att snacka. Experterna kommer att flockas runt skitsnacket de själva skapade om att Barcelonas dominans är över. De kommer att skriva att "jätten vaknade" och fjanta sig i vanlig ordning. Men de har fel. För det var nära. Riktigt nära. Och jag kan slå vad om att när Niang hade avlossat sitt skott, ja då var det nog inte många på Camp Nou som inte behövde nytvättade underkläder. Så allt som allt: Utspelade ikväll. Men riktigt nära ändå. Det tar jag med mig till nästa säsong, när UEFA lottar Barcelona mot de motstånd de önskar. Och då jäklar.
Falla ihop under pressen
Milanspelarna gick inte att känna igen säger ni? Det är så förvånande. Niang tagen av händelserna? Så förvånande. Det jag inte förstår är det taktiska upplägget att falla ihop sådär. Det är troligtvis inte det Allegri önskade sig, men situationen gjorde att Milanspelarna föll in i ett Kamikaze-system som innebar att de började spela "fotboll" som Chelsea. Eftersom Chelsea förbrukade all tur i världen under förra upplagan av CL så fanns det inte mycket till övers för Milan, och Messi startade comebacken efter minuter. För mig dog hoppet där. Att hamna under en sådan press och samtidigt ha så många som underpresterar är en sak. Att göra det på Camp Nou mot världens bästa lag och en spelsugen Leo Messi är en annan. Easy come, easy go. Så lätt är det. Det är bara att lära sig av misstagen och arbeta vidare. Milan är ungt och vi är snart där igen. Trust me.
Underpresterande
Det var ett jäkla underpresterande. Har hört från flera håll att många spelare överpresterat denna säsongen och att de nu hittat sitt rätta jag igen.
Constant var så usel att jag tror att det är den sämsta vänsterbacksprestationen jag sett från en Milanspelare. Det säger en hel jäkla del.
Zapata var så nonchalant i passningsspelet, Ambrosini och Flamini helt fel ute i positionsspelet och Niang och Boateng allmänt slarviga. Abbiati var en räddande ängel i första halvlek, men han hade banne mig inte mycket hjälp. Så är det, alla kan göra en plattmatch. Sen kom till slut en pigg Robinho in, och avslutade sin dans i Milantröjan genom att göra bland det dummaste jag sett på länge. Vänta upp hela laget vid en frispark, kalla fram dem till offensivt straffområde och sedan slå en lös och dålig kortpassning.
Jättar och experter
Ännu en känga åt ett fåtal jag läst och lyssnat på. Ingen nämnd, ingen glömd. Jag återkommer till detta ämnet vid ett senare tillfälle, när nerverna inte är på helspänn. Kom inte med skitsnacket om att jätten har vaknat. Kom inte och snacka strunt om att Milan är fjantklubb och att Barcelona är kungar av världen. De är bäst nu. De var bäst för två månader sedan och de är fortfarande bäst om tre månader, även om de inte skulle vinna Champions League. Men Milan är Milan. Jag baserar det inte på att vi skulle ha vunnit några titlar för 50 år sedan. Milan är Milan baserat på sin moderna historia. Milan är bland de största jättarna och tungviktarna inom den europeiska fotbollen. Den som glömmer det är ute och cyklar. Jättar somnar, de blir trötta och ibland dyker de helt enkelt inte upp. Så är det bara. Barcelona dök inte upp till första mötet. Då var en era över. Nu gjorde de det samtidigt som Milan inte dök upp. Då är Milan ett blåbärslag? Jag skulle inte tro det. Jättar sover ibland. Jättar är frånvarande ibland. Men jättar krymper inte. En jätte är alltid en jätte. Vi ses nästa säsong, då ska vi skrämma er lite till.
