Dopopartita Chievo-Milan 1-4: Tre stabila poäng
Milan lyckades ta sig tillbaka på vinnande spår genom en övertygande seger mot Chievo. Suso var än en gång Milans bäste spelare.
Suso
Förhandlade till sig en ordentlig löneökning i samband med att han förnyade sitt kontrakt och det har visat sig vara välförtjänt. En av få spelare som faktiskt gjort skäl för sin höga lön i år. Är ständigt farlig, skarp och hotar motståndarnas försvar konstant. Har blivit extremt duktig på att hitta ytor från samtliga positioner han får spela på och är vårt absolut vassaste vapen framåt. I dagens match bar han anfallet.
Calhanoglu
Turken kom till Milan som vår nya nummer 10 och har väl gått samma öde till mötes som Honda gjorde. Han började någorlunda bra men har tappat allt vad form och pondus heter. Springer mest omkring och är, trots sin löpvilja för att vara en offensiv kreatör, ofta på fel plats vid fel tillfälle. Jag hoppas verkligen också att jag får äta upp dessa ord, men det var längesen en mer överskattad högerfot spelade i Milan. Vad händer med hans frisparkar och skott? Ironiskt att han gjorde sitt mål med ett halvkasst avslut med vänstern. Han måste verkligen höja sig snart, särskilt med tanke på allt förtroende Montella verkar ha för honom.
Enkla poäng
Milan behövde verkligen dessa poäng. Inte endast för att man ska försöka hänga på i kampen om Europaspel, men mycket för att man sakta men säkert hamnat i en ordentlig svacka. Tränaren ifrågasatt, publiken missnöjd och spelarna tappat fokus och självförtroende. När detta händer är det lätt att hela laget lite tappar tron på spelet och målsättningarna som ställts och det är precis då som det går riktigt åt helvete. Sådant som får tränare sparkade. Montella sitter väldigt löst fortfarande och behövde verkligen en övertygande seger. Inte bara en seger, utan en övertygande sådan. Nu var det kanske inte det svåraste motstånd Milan ställdes mot, men trots allt viktigt att ta lite enkla poäng också. Poäng som man inte behöver blöda för mycket för.
