Dopopartita Hellas - Milan 0-1: En seger som satt långt inne
Milan lyckades med nöd och näppe besegra Hellas, trots en man mer och stort bollinnehav.
Ingen tränare
Vad är det för något? Har Giampaoolo nyss anslutit till laget? Det ser nästan så ut. Spelarna verkar omotiverade, det är stillastående och lite smått förvirrat. Ingen verkar riktigt ha klara direktiv, och avsaknaden av en spelidé, en tendens eller åtminstone någon som med ord om berättar hur man vill att laget ska uppföra sig, är minst sagt bekymmersamt.
Detta är en tränare som haft en hel försäsong och en del nyförvärv som han själv påverkat. Och utan att snöa in sig på sifferkombinationer så tog det inte särskilt lång tid innan Giampaolo ställde upp med endast en anfallare. I dagsläget känns det verkligen inte som att vi valt rätt tränare för jobbet.
Stillastående
Mot en förmodad tabelljumbo med en man mer borde Milan definitivt skapa mer. Man borde kunna luckra upp ett halvdant (för så bra var det inte) försvarsspel på ett bättre sätt. Istället stod vi utanför straffområdet, stillastående och spelade närmsta gubbe tills vi slog bort bollen. Gång efter gång. Jag vet inte hur tränaren ser på det här, men att vi har två tusen passningsglada spelare och en som gillar att ta löpningar är väl inte riktigt superklokt.
Det är inte bara ineffektivt, det är tråkigt, demoraliserande och två steg bakåt. Och noll framåt.
Pinsamt
Ja, det är faktiskt något pinsamt trots att vi vinner. En uddamålsseger mot Hellas med en man mer, det kan man kanske snacka sig runt. Man kan säkert vinkla statistik så att det ser ut som att det ändå var bra och klockrent. Men såg man matchen, ja då är det inget annat än pinsamt. Just nu känns derbyt som en match jag gärna slipper, för hur mycket man än vet att inget spelar någon roll inför ett derby så kan det Milan vi såg ikväll omöjligt vara någon match för Contes Inter.
Och det värsta av allt är väl ändå att Contes Inter är Contes Inter och det nya Inter. Sarris Juventus är Sarris Juve och det nya Juve. Ancelottis Napoli är just hans Napoli. Gasperinis Atalanta är hans Atalanta.
Och Giampaolos Milan? Det existerar inte. Milan verkar ju vara samma gamla Milan.
Tiden står väl inte stilla för någon, även Paolo Maldini åldras. Alla går vidare, alla går framåt. Alla utom Milan.
Ikväll hade jag varit nöjd med kräftgång, men visst fan går vi bakåt?
