Dopopartita Milan-Napoli 0-0: Två förlorare på San Siro
Milan och Napoli kryssade, mycket tack vare en fantomräddning av Donnarumma i matchens slutskede.
Kaxiga i backlinjen
Milan har gradvis blivit kaxigare och kaxigare när man blir pressade i backlinjen. Även reservbackarna är otroligt kyliga och sansade i sin bollbehandling och idag såg vi att man faktiskt klarar av det ganska bra. Vi är inte vana vid att lita på våra backar längre, särskilt inte med bollen, men det är kanske dags att ha lite tillit till spelet. Ofta är det faktiskt på mittfältet som vi slarvar bort bollen. Jag vet inte om detta bara är en fråga om självförtroende och att den fina vågen Milan ridit på gjort detta eller om detta är något Gattuso präntat in i laget. Det är i alla fall något positivt att ta med sig från det här.
Två förlorare
Napoli tappade poäng i toppstriden och även om ligan egentligen är avgjord och hade det inte varit mot Milan så hade jag önskat att de kunde hålla liv i ligan fram till slutet åtminstone. Juventus måste få jobba hårdare för sina titlar. För Milans del är poängtappet kanske ännu värre. Den där galna jakten på CL-platser och europaspel kräver att vi börjar ta tre poäng oftare. Det känns som att vi alla tycker att en poäng är okej. Det är alltså helt okej om man tar tre poäng av topplagen också. Bara så att vi inte glömmer det...
Uddlösa framåt
Båda lagen kändes lite trubbiga framåt. Mertens kändes inte supervass och det var först när Milik kom in som jag började känna en viss oro. Han kunde lättare hålla undan Milans fysiska mittbackar och hade det inte varit för en monsterräddning av Donnarumma hade han gått ifrån planen som matchhjälte. I Milan hade vi vår ständigt kalla Kalinic på topp och jag förundras över hans usla huvudspel. När man ser honom tänker man att det är det han är bäst på... André Silva gjorde inte heller något vidare avtryck mer än att han kom någon millisekund för sent till en suverän passning från Suso. Det kändes faktiskt aldrig som något annat än en 0-0 match...
