Dopopartita Milan-Parma 3-1: Vändning gav tre poäng
Milan lyckades göra en bra andra halvlek och vände underläget mot Parma till en säker seger.
Ineffektivt
Det är dags att vara lite negativ, för trots tre poäng såg det inte helt bra ut ikväll. Anfallsspelet ledde till att vi skapade en del chanser men samtliga saknade skärpan i första halvlek. Halvchanser blev till ingenting och målchanser brändes. I en match som denna, där Milan var klart dominanta i stora delar av matchen, och där man faktiskt lyckades skapa en hel del bra lägen borde man vara resolutare framför mål. De slarviga kontringarna i andra halvlek var sin sak och när inte heller Ibra har rätt målstim så blir det lätt såhär. Vi dominerar matchen och plötsligt ligger vi under med 1-0.
Det är något som inte får fela i framtiden. Vi kan inte gå från att inte skapa chanser till att skapa chanser men bränna dem...
Dålig koncentration
Stundtals var det lite väl mycket slarv, särskilt i defensiven. Biglias agerande vid baklängesmålet var inte okej. Och ett par gånger om fick Parma ställa om och komma igenom lite väl enkelt, lite som att vi underskattat dem. Det höll på att kosta oss dyrt, och hade det inte varit för en storspelande Donnarumma så hade Milan mycket väl kunnat tappa poäng ikväll. Samma sak kan sägas om skärpan i offensiven. Då tänker jag på flertalet felbeslut och snedsteg i sista momentet.
Maldini
Det är något väldigt sorgligt med situationen i Milan och jag ska försöka förklara det närmre senare. Maldini sitter där och vågar nästan inte fira. Han håller sig lugn. För nu går Milan väldigt bra och reellt är ju Maldini en stor del av den succén. Att han nu ska kastas ut är bara så absurt att jag inte kan sätta ord på det. Och det faktum att det är just Maldini gör det bara så sorgligt. Jag har svårare och svårare att se honom på läktaren. Och se hur Milan accelerar hans åldrande på det sättet. När detta är över, hur det än går med Ragnick, så kommer jag alltid skämmas för hur klubben hanterat Maldini och situationen runt honom. Jag kan glömma och förlåta mycket, Seedorf, Pippo, Rino, Pioli, Leonardo och så många andra. Men inte Maldini, där går fan gränsen.
