Dopopartita Milan-Real Madrid 2-2: Superpippo!
Milan hamnade i underläge mot Real Madrid efter ett fint spelmål av Higuain i slutet på första halvleken. Matchen som dominerats av Real fick sig en rejäl vändning när den ständigt pigga Inzaghi kvitterade och därefter gav Milan ledningen. Efter många om och men lyckades dock Mourinhos mannar på stopptid kvittera. Real är nu redan klara för avancemang från gruppspelet.
Inzaghi
Gammal men aldrig slut. Gammal men aldrig på nergång.
Inzaghis inställning borde vara en inspiration för de yngre.
Han byttes in i ett desperat skede, visade kämparanda, drog igång publiken, höll sig framme och nickade in kvitteringen, gjorde en fullständigt galen målgest, dribblade, vann boll, gjorde tvåan (solklar offside) och sprang som om han var 19 igen. Hjälpte till att störa Real i deras offensiv men fick till slut ändå gå besviken från planen.
Man kan ge spelare skyhöga löner utan att de levererar, man kan kasta in jokrar som ibland vänder matcher, man kan köpa in stjärnor för monstersummor och man kan hoppas och tro att talanger blommar ut.
Inzaghi är annorlunda. Man kunde lita på hans engagemang när han var 25. Ett dussin år senare kan man fortfarande lita på honom. Legen.... wait for it.... wait for it.... dary!
Filmning och maskning
Den där Ronaldo alltså. Kungen av överdrift, filmningar och förstärkningar. I ren fair play anda passade portugisen på att peka ut Abate för domaren när denne fick sitt gula kort. Snällt och sportsligt. Realspelarna (långt ifrån alla) slängde sig som vi vant oss vid med Mourinhos lag och fick en hel del fördelar på det sättet. Detta i alla fall sålänge de inte låg under. Därefter tog Milanspelarna över och försökte på alla sätt och vis få klockan att ticka. Det är normalt och det är inte helt oväntat, särskilt inte med tanke på att vi blev spelmässigt dominerade på vår egen hemmaplan. Det är trots allt lite ovärdigt, men något man nästan kan räkna med. Det leder också till att man istället för att koncentrera sig på att hålla spelet uppe faller ihop. Alla sjunker lågt in i eget straffområde och positionsspelet blir direkt lidande. Kaoset i försvaret ledde till att Milan, med 9 utespelare i eller strax utanför eget straffområde gav Pedro Leon ett halvt friläge. Ett halvt friläge, ett halvdant skott som smet in mellan benen på Abbiati och drömresultatet blev istället en ynka poäng.
Vi är inte samspelta nog, men det är så mycket lättare om man försöker hålla spelet uppe istället för att dra sig mot hörnflaggan eller rensa direkt. Det finns många läxor att lära från dagens match. Milan kom lindrigt undan och kampen om att bli grupptvåa är vidöppen. Två viktiga matcher väntar...
Ett fall framåt
Jag ska inte säga att vi förtjänade tre poäng i matchen. Inzaghi gjorde det, men inte laget som helhet.
Mittbackarna gjorde en bra match, Pirlo kämpade mer än någonsin och räddade mål två gånger om. Anfallarna var en besvikelse. Pato kom aldrig riktigt till och han verkar inte vara i balans. Ronaldinho försökte väl lite när han väl fick tag på bollen och hade ett par fina framspelningar men tillförde ingen fart. Han verkade dock vara mer taggad än på länge. Zlatan brände två bra lägen, höll på att bränna läget som ledde till kvitteringsmålet, sparkade väldigt fult och onödigt ner Ramos i ren frustration. Han var dock en gigant i sitt uppoffrande spel och ska ha en eloge för det. Den som säger att han är en bortskämd diva som inte kämpar för laget bör tänka om. Det är dock en bit kvar att gå innan han är i toppform.
Milan kan och bör bygga vidare på detta. Besvikelsen ska ändras till optimism. Milan lyckades vända en match mot självaste Mourinho - det är en bedrift i sig.
Nu bygger vi vidare och hoppas att grabbarna därframme visar samma skärpa som Pippo.
Låt mig dock avsluta med att citera Milansupportern Guiseppe Rossi: "What a pity"
Forza Milan, Avanti Milan!
Kommentera gärna, men håll en god nivå. Provokationer, påhopp och ovårdat språk beviras.
