Dopopartita Milan-Sassuolo 1-1: Spöket fortsätter att störa Milan
Milan tappade än en gång poäng mot Sassuolo trots spelmässigt övertag matchen igenom.
Possesionfotboll
Ja, detta är väl ännu ett exempel på att bollinnehav och passningar inte nödvändigtvis är synonymt med poäng. Sassuolo var med i matchen trots att de knappt fick röra bollen på offensiv planhalva och rätt som det var låg vi än en gång under mot dem. Igen. Milan hade bollinnehav och det mesta av spelet och man skapade faktiskt chanser. Chanser som man brände. Om man nu ska vara positiv så ser Milan annorlunda ut. Milan ser ut att ha återfunnit den där italienska storlagsarrogansen. Det kommer att ta lång tid innan den är helt återställd, men vi är på väg. Bulldozermentalitet. Nu krävs det att man blir lite vassare framför mål, för i grund och botten slarvade bort matchen här, hur orättvist det än må kännas.
Anfallet igen
Cutrone var egentligen bara löpstark, annars var det inte mycket att minnas från hans prestation. Sedan kommer både André Silva och Kalinic in och man tänker att nu blir det åka av. Kalinic satte en vacker strut (och om vi nu ska vara konsekventa så var det väldigt bra gjort) men han sabbade också några riktigt bra lägen. Han kunde och borde ha blivit enorm matchhjälte. Nu räddade han en poäng som kommer att ge honom lite extra minuter att göra bort sig på i nästa match. Och André Silva. Vilsen, trubbig och stundtals lite uppgiven attityd. Det bådar alltså inte gott för Milans anfall om vår bästa och formstarkaste anfallare är Cutrone.
Mittbacksparet
Bonucci och Romagnoli har varit outstanding den senaste perioden och fått undertecknad att vara någorlunda trygg med vårt mittlås. När vi då ska ställas mot ett av ligans bästa anfall så är det ju helt rimligt att den ena är avstängd och den andre med största sannolikhet skadad. Det är knappt att vi har två mittbackar att tillgå.
Jag tänker iaf att vi ska gå in till den matchen med precis den fasa vi borde. Två herrar som numera är oumbärliga och oersätteliga.
