Bologna - Sampdoria
1 - 1

The Serbian connection

Dejan Stankovic första match som tränare för Sampdoria slutade med ett oavgjort resultat, och en andra halvlek som ger hopp.

Vid lunchtid på torsdagen presenteras Dejan "Deki" Stankovic som Sampdorias nya tränare. Han ersätter Marco Giampaolo, som hade visst sparkapital hos fansen i och med sin förra sejour i klubben och därför har förblivit omtyckt av många hela vägen. En man som framstår som sympatisk och intelligent och därmed vinner sympatier. Men jag och många andra var skeptiska redan förra säsongen, även om det resultatmässigt blev en liten uppryckning efter D'Aversa. Mercaton skapade sen än mer oro, och under inledningen av säsongen har det varit uppenbart att det inte alls har fungerat. Giampalo har hängt löst i veckor, tränarbytet kändes nödvändigt och oundvikligt, och kommer i ärlighetens namn något för sent. Känslan hos många fans är nog att det redan hade hamrats ner spikar i kistan innan 0-3-förlusten mot nykomlingen Monza.

Efter att ha presenterats pratade Stankovic ganska vidlyftigt om Sampdorias serbiska connection. Han nämnde såklart mästartränaren Vujadin Boskov, han nämnde Vladimir Jugovic och han nämnde Sinisa Mihajlovic, som spelade i Sampdoria 1994-1998, och därtill var tränare i klubben 2013-2015. Hans assisterande tränare då var Nenad Sakic. Sakic var också Stankovic assisterande i Röda Stjärnan, och Sakic återvänder nu till Sampdoria för att återigen fungera som "Dekis" högra hand.

Stankovic pratade också om att en attitydförändring krävs i Sampdoria ("varje match är en final"), något som stämmer överens med den bild många har av serben som en hårdför motivatör. Det stämmer också överens med den typ av tränare jag tror Sampdoria behöver i det här läget. En tränare med tydlig närvaro, som förhoppningsvis kan ingjuta mod. Det behöver heller inte vara negativt att Stankovic har huvuddelen av sin tränarkarriär framför sig snarare än bakom sig, här finns en stark drivkraft och ingen risk för mättnad. Visst, det betyder också att Stankovic är relativt orutinerad och att Sampdoria här gör en chansning. Bakom sig har Stankovic en sejour i Röda Stjärnan och en tid som assisterande i Udinese. Han har också arbetat inom Inters organisation. Han får nu ta över en svag trupp utan självförtroende. Det är han naturligtvis medveten om, och räds uppenbarligen inte en utmaning.

Stankovic gick på lördagen rakt in i heltuften, i en viktig match i botten av Serie A, mot Bologna, tidigare tränat av redan nämnde Sinisa Mihajlovic. Han lämnade tränaruppdraget i Bologna på grund av dåliga resultat, under pågående cancerbehandling. In kom istället Stankovic gamle lagkamrat i Inter,Thiago Motta.

Matchen i sig blev, som förväntat kanske, ingen höjdare. En ganska jämn första halvlek där Bologna skapade de bästa chanserna och tog ledningen i den 32:a minuten genom Nicolás Dominguez. Min känsla var att en ny förlust var i antågande, men i andra halvlek visade Sampdoria glädjande nog prov på en attitydförändring likt den Stankovic pratat om, och man ägde mer boll. Jag tror att Tomas Rincon, som inledde säsongen svagt men sedan spelat upp sig, kan komma att bli en viktig spelare för Sampdoria denna säsong med sin fysik, sitt hårda arbete och sin inställning. En spelare som kan förkroppsliga den attityd som Stankovic redan pratat om.

En ny serbisk tränare och mycket prat om serbiska profiler inför matchen; givetvis skulle en serb kvittera för Sampdoria. Filip Djuricic nickade in 1-1 i den 71:a minuten efter inlägg av Bereszynski och skott av Leris.

Överlag en jämn match och ett rättvist resultat. Framför allt för Sampdorias del en andra halvlek att ta med sig, förhoppningsvis kan inställningen konserveras och utgöra standard i ligaspelet framöver.