Gästkrönika: En flygande holländare
Det är lite ironiskt det hela. Att vi tar oss upp på kvalplats till Champions League efter att ha gjort säsongens sämsta prestation. Det krävs dock förändringar om vi vill stanna kvar i toppskiktet av tabellen.
Verkligheten ser ju numer ut som den gör. 16 poäng på nio matcher med bara en förlust i bagaget är något man ser som en godkänd inledning av säsongen, i alla fall poängmässigt. Spelet lämnar mer att önska, framförallt de två senaste matcherna som stundtals varit riktigt dåliga. Om söndagens kryss kändes lite surt, Fiorentina var ju trots allt lika dåliga, så känns gårdagens oavgjorda resultat som lite av ett rån. Vi ”rånade” Cagliari på en seger. Sug på den meningen ett tag. Stora Milan rånade lilla Cagliari på en seger. Jag kan inte erinra mig en enda målchans för Milan i andra halvlek, knappt någon i första heller men då fanns det vissa intentioner. Och detta i en match som på förhand var klippt och skuren för Inzaghis Milan, ett möte med ett offensivt spelande lag som lämnar stora ytor bakom sina ytterbackar. Varför klarar då inte detta Milan, som gjort flest mål av alla i ligan, att skapa målchanser mot ett såpass sårbart spelande lag? Jag anser att mittfältet bär störst skuld i detta problem och jag skall förklara varför.Milan har hela säsongen utgått ifrån någon form av 4-3-3. Oftast har mittfältet varit helt rakt som utgångspunkt, ibland har balansen varit mer offensiv. Igår var nog tanken en mer offensiv balans, Bonaventura är ingen centralt spelande innermittfältare i grunden, men det såg oftast ut som vanligt. Med vanligt menar jag så som det ser ut när den vanligast använda trion spelar, Muntari – De Jong – Poli. De Jong kommer ner och möter mycket boll för att ytterbackarna skall kunna trycka upp. Muntari breddar till vänster och Poli till höger. Så länge ser det helt okej ut, problemet kommer när väl bollen hamnar högre upp i banan.
När man spelar 4-3-3 så måste mittfältare fylla på i offensiven för att kompensera för den ensamme anfallaren. När såg ni senast Muntari eller Poli ta en maxlöpning in i boxen för att fylla på vid inläggssituation? Förmodligen ser ni det lika ofta som jag gör, det vill säga nästan aldrig. Det är inte så konstigt heller, ligger man så djupt i uppspelsfasen med alla mittfältare så är det långt upp till straffområdet. Jag har nog aldrig sett Milan starta om anfallen så många gånger som man gjorde igår, bollen kunde vara mitt på Cagliaris planhalva men hamnade ändå nere hos Abbiati. Det blir resultatet när ingen mittfältare ger sig av på djupet utan istället vill ha bollen vid fötterna.
Borde inte Inzaghi då kunna ge direktiv som leder till fler offensiva löpningar? Nja, alla spelare har en grundinställning till hur de vill spela fotboll, jag skulle snarare säga att truppen är felbalanserad när det gäller de centrala mittfältarna. Montolivo kommer snart tillbaka, men han tar sig inte heller in i box speciellt ofta. Han gjorde det i unga år, men har med åren blivit en mer sittande mittfältare där hans passningsfot kommer till bättre nytta. Det kommer inte någon av Muntari, De Jong, Essien eller Poli heller göra och Bonaventura är ingen central mittfältare, hans kvaliteter kommer bättre till nytta högre upp i plan. Jag tror att vi bara har en spelare i truppen som har löpstyrkan och de offensiva kvaliteterna som krävs för att mittfältet skall fungera på ett bättre sätt.
Tyvärr har vi inte fått se så mycket av Marco Van Ginkel under hans första och kanske enda år i föreningen, men han har tidigare visat att han klarar av att prestera offensivt från en utgångsposition som liknar den han skulle få i dagens Milan. Jag säger inte att det är en given succé, men när han är helt kvitt sin skada så måste han få chansen, i alla fall om Inzaghi har några intentioner om att hans Milan skall kunna skapa målchanser i ett uppställt spel. För i längden håller det inte att anfalla med fem spelare där fyra av dem utgår ifrån kanten.
Gästskribent: Simon Carlsson
Milanredaktionen2014-11-02 11:04:00
