- -
En poäng värd guld
I cirka sextio minuter var derbyt om Via Aurelia som bäst ett sömnpiller; ett drömmål av hemmalaget krävdes för att väcka Toscanas röda krigare som imponerade i matchens sista tredjedel.
När Caridi i matchens femtiosjätte minut sköt Grosseto 1-0 var det nog många som väntade sig ett lamslaget Livorno, ett lag som varken hade moral eller inre vilja att resa sig. Som tur är fick de fel.
Nye tränaren Madonna agerade snabbt: Två offensiva spelare in och ett formationsbyte senare, behövde Livorno inte mer än femton minuter på sig att skjuta in kvitteringen genom Belingheri.
ETT SPLITTRAT OMKLÄDNINGSRUM
När Armando Madonna tillträdde tränarpositionen stod det klart tydligt att moralen på Armando Picchi var låg och intetsägande:
”När jag kom hit fick jag en känsla av oro i omklädningsrummet”, förklarar Madonna. ”Vissa spelare var inte sig själva och verkade deprimerade. Min uppgift blir att ena gruppen och få dem att förstå: vi måste agera som ett lag för att lyckas”.
Efter oavgjort mot Grosseto är det svårt att argumentera för att Madonna inte lyckats återge en del av den filosofin genom spelarna. Om Novellino var eldig, hetsig och framkallade en osäkerhet i gruppen, verkar så åtminstone Madonna initialt vara motsatsen.
”Det enda jag begärde var att vi skulle spela organiserat”, berättar Madonna efter matchen. ”Vi började för försiktigt och skapade ingenting. När vi sedan såg oss tvungna att anfalla, fann vi slutligen modet vi saknat. Det finns ändå fortfarande väldigt mycket att förbättra”.
EN STARK LAGINSATS
Livornos eviga problem denna säsong har varit att skapa konkreta målchanser. Kanske har mittfältet saknat kvalitet och inspiration, möjligtvis har anfallarna mest spelat för sig själva och sin lönecheck snarare än märket på tröjan.
När så Livorno hamnat i sitt (numera) sedvanliga underläge, var det nog få som förväntade sig vad som skulle ske. Istället för att gå ner sig, hänga med huvudena och invänta slutsignalen, slog Toscanas röda armé tillbaka.
Man började spela runt bollen och tvingade Grosseto att anpassa sig. Ett crescendo av chanser översköljde Stadio Carlo Zecchini. Luca Belingheri flyttades ned som mediano, Piccolo och Siligardo attackerade från kanterna och Paulinho & Dionisi stångades längst fram.
Kvitteringen var knappast ologisk eller extremt vacker. Men, vad som imponerar är den beslutsamhet spelarna visade upp. Det var som att alla lösa bitar fallit på plats och ritat upp en färdväg för Livorno att förstå, följa och genomföra. Även om den enbart varade i trettio minuter.
CROTONE NÄSTA – LIVORNOS MÖJLIGHET?
Armando Madonna tycks ha en teori om vad som behövs göras för att vända på säsongen. Kanske kan vi se ytterligare tecken på det i nästa möte mot Crotone som gästar Armando Picchi.
Tills vidare: Framåt Livorno!
Matchens spelare: Francesco Bardi
