Fallet Inter
Förlusterna radar upp sig och laget sjunker allt längre ner i tabellen. Vad är det som händer egentligen?
0-3 hemma mot Bologna innebar lagets femte förlust på de sex senaste och deras första hemmaförlust mot Bologna sedan 1998. Resultatet innebar även ytterligare tappad mark i tabellen om en plats i nästa års Champions. Kort och gott – det ser inget vidare ut just nu för Inter.
En titt på laget gör en inte direkt klokare. Truppen består fortfarande av en massa klasspelare som innehar såväl rutin som individuell skicklighet för att kunna slå i princip vilket lag som helst. På tränarbänken har de en herre som är känd för att kunna vända skutan hos de flesta lagen. Det är inte minst dem sju raka segrarna för några månader sedan ett bevis på. Vart har det då gått snett?
Dagens Inter påminner en hel del om Juventus förra och förrförra säsongen. Man har en stark trupp med flera profiler men får det inte att stämma. Smålagen plockar poäng som om de inte har gjort något annat men i verkligheten vet vi ju om att så inte brukar vara fallet. Först och främst så verkar den tidigare dominanta respekten för laget ha försvunnit från motståndarna. De är medvetna om lagets problem och skyr inga medel för att utnyttja det istället för att lägga sig på försvar. Det, i kombination med fantastiska insatser från motståndarna, har strött mycket salt i såren för Inter.
Ledningen har även dem begått stora misstag som försatt laget i denna situation. Redan i somras kändes det fel med Gasperini och 3-4-3 i Inter. Sneijder velade istället för att deklarera att Inter var hans hem och ledningen såg vilsen ut med flera missar på transfermarknaden. Idag ser vi konsekvenserna av dessa beslut.
I vintras hade man möjligheten att försöka ställa vissa saker till rätta men valde då att värva en skadad Guarin samt skeppa iväg Motta (kunde de inte väntat ett halvår?) vilket ytterligare spär på inkompetensen hos den så tidigare framgångsrika ledningen. Det har resulterat i en smärre katastrof för tillfället där många av spelarna ser vilsna och vemodiga ut. Det känns som om stommen har gjort sitt och Inter står inför en mycket viktig mercato i sommar.
Prioriteten måste för tillfället ligga i att kunna nå en plats i Champions. Det innebär pengar vilket möjliggör en större budget att spendera samt tyngre namn att locka. En mindre renovering måste genomgås då det känns som om dagens stomme har haft sin femårsperiod. Det är en del av livet och sporten, man kom, man såg och man segrade. Därefter lämnar man över till nya förmågor. Mourinho är väl ett utmärkt Inter-exempel på det.
För att nå en plats i Champions till nästa säsong bör Ranieri tydligt få fortsätta med sitt bygge. Han måste få höra det ifrån allt och alla så att samtliga spelare drar åt samma håll. Det är det enda sättet Inter kan vakna upp på. Därefter, när säsongen är avslutad, kan ledningen och alla andra börja diskutera nya namn. Just nu är Capello, Zenga, Materazzi(!) och allt vad dem heter bara ytterligare irritationsobjekt för Ranieri och hans mannar. De får ingen lugn och ro vilket syns på plan.
I sommar måste laget ha en ny tränare med en tydlig strategi. Spelare måste värvas enligt hans modell och det måste vara en tränare som är van vid att vinna. En mästare. Det är där framgångarna ligger tror jag för framtidens Inter.
Italien behöver ett starkt Inter och så även Europa. Mina förhoppningar är att laget så småningom hittar rätt igen och dem sju raka segrarna har jag inte glömt ännu. Det var inte alls längesedan och vittnar om att det nuvarande laget har kvalitet.
Det blir en mycket tuff vår för Ranieri och Inter. Måtte han få ordning och reda på laget. Därefter ser jag fram emot en ännu intressantare sommar där laget kommer behöva genomgå en smärre revolution.
Som Margaret Thatcher sa; Medicinen är kärv men patienten behöver den för att överleva. Och just nu är överleva allt Inter måste göra.
