Faxå: En betydelsefull tröja
I en artikelserie på fyra (eventuellt fem beroende på Seedorfs beslut) delar kommer här den första texten. Min hyllning till historiens bästa måltjuv: Filippo Inzaghi
Året var 2001 och jag hade fattat en kärlek för det italienska fotbollslandslaget. I grund och botten berodde det på att jag gång efter annan valt att kolla på den VHS-inspelade EM-krönikan från året innan. Medan mina jämnåriga valde animerade filmer fastnade jag för landslaget där klackar och chippar från Totti blandades med Toldos galna straffräddningar. Kapten för laget var en viss Maldini och längst fram fanns en stekhet anfallare - Filippo Inzaghi. En målglad forward som haft en otrolig inverkan på mitt liv.
Mina föräldrar var inte sena med att notera min Italienkärlek. Den årliga marknaden kom som vanligt till det anrika Rocklundaområdet samma år. Doften av brända mandlar och belgiska våfflor blandades med barnaskrik från karusellerna. Att besöka marknaden och titta på alla kopierade fotbollströjor var en av årets höjdpunkter. Året innan hade jag fått en vinröd Totti-tröja av mina föräldrar. Dessvärre var den för stor och klubbmärket gav mig skavsår på bröstet. Jag ville ha en ny. Pippo Inzaghi hade precis bytit från Juventus till Milan och den rödsvarta nummero nio svajade i vart och vartannat stånd. Den ville jag ha. Namnet kände jag ingen från mina filmstunder med EM-krönikan. Pappa gav vika för mitt tjat. Den sommaren gjorde Inzaghi många mål på gräsmattan framför villan på Haga, Västerås...
Det var med denna tröja som min relation med Milan startade. Filippo Inzaghi var stjärnan som guidade mig rätt.
Åren gick. Kärleken till klubben växte i takt med min kropp. Min kära tröja blev för liten och försvann. Förmodligen hamnade den i en av kassarna som senare skänktes till bättre behövande. Tröjan ersattes av nyare modeller och den gamla föll i glömska.
Härom veckan gjorde Filippo Inzaghi sin sista match i Milantröjan. Att han fick avsluta med att skjuta segern till Milan stod skrivet i stjärnorna och inte ens Steven Spielberg kunde regiserat sagan bättre. Höga jubel och en och annan tår fälldes under matchen.
Jag skulle gärna haft kvar min Inzaghi-tröja den dagen. Inte för att ha på mig, men det hade känts bra. Förhoppningsvis fick något annat litet barn motta tröjan och uppleva exakt det jag fick göra under min uppväxt. En växande kärlek till AC Milan, Inzaghi som idol.
Pippo är nu borta, men kärleken kommer alltid bestå. Ständigt. Oavsett.
Tack för alla mål. Tack för att du fick mig till världens vackraste klubb. Du kommer alltid vara min hjälte, trots att ingen av oss stolt bär en rödsvart tröja med nummer nio längre.
Grazie Pippo.
