Fem snabba efter Milan - Sassuolo 6-1
Milan vann enkelt och rättvist efter en målfest på San Siro och är vidare i Coppa Italia. Matchen blev snabbt avslagen och Milan kunde med enkelhet spela ut och klart matchen.
Effektivt
Det tycker jag inte hör till vanligheterna, men Milan var faktiskt ganska effektiva framför mål.
Den skärpan beror kanske på avsaknaden av stress efter att matchen i princip avgjorts ganska tidigt, men generellt är det en framgångsfaktor. Det har säkert nötts avslut på Milanello, och skoj att det ger utdelning på plan. Det blir ju särskilt viktigt när vi möter lag där vi skapar färre chanser på en match.
Träningsmatch-tempo
Igen, det kan vara för att matchen avgjordes så tidigt, men visst kändes tempot lite halvdant från första sekund? Nog för att Fonseca ändå mönstrade några av sina största stjärnor, men antingen har man varit väldigt självsäkra eller så har man inte haft särskilt stor press på sig inför denna match. Det känns tyvärr fortfarande så att Coppa Italia som tävling är rätt så död fram till sista delen eller tills det nalkas derby.
Ego-Pulisic
Jag har noterat det några matcher nu. Pulisic har tagit felbeslut och gått på eget avslut när han haft medspelare i mycket bättre position. Han har varit i bra poängform och kanske är det mycket tack vare hans inställning, men det är ganska tydligt att han tar bra många fler avslut än han kanske borde - särskilt när inte allt går in. Jag förväntar mig mer än en spelare som slår sina hörnor direkt på mål och tar skott från halvtaskiga avslutslägen.
Camarda
Jag har svårt att se att man inte gav ynglingen chancen i andra halvlek. Det var ju trots allt en match där han hade kunnat spela utan press, och förhoppningsvis hamna i målprotokollet. Tydligen tycker vi att det är viktigare att lufta andra spelare, samt att Abraham får en genomkörare. Jag är rätt säker på att han är millimeter från att explodera, det krävs nog bara något mål.
Harmoni
Någonstans är detta ju den sämsta tänkbara matchen att gå ut och säga att det verkar som att det råder lugn och ro i truppen, men det gör det faktiskt. Det verkar vara som att gruppen börjat finna den harmoni som krävs för att kunna arbeta ihop, och kanske är det också något som lyft Leao. Det är ju klart, frustrationen är inte så stimmig när resultaten går rätt väg, men jag hoppas ändå att jag har rätt i min bedömning. Och om så är fallet, så är det faktiskt den utskällde Fonsecas förtjänst.
