Cellino har rätt den här gången
"Där har laget gått fyra hela matcher utan att göra mål, och det har i ärlighetens namn inte varit särskilt nära att hända. Enstaka jättechanser har dykt upp, men det finns inget mönster i anfallsspelet som pekar på att Cagliari kommer att göra särskilt många mål. Och därmed kommer man inte heller att vinna särskilt många matcher. Det är därför Ficcadenti har varit dömd att misslyckas och därför som det är rätt att sparka honom."
Jag trodde att det skulle dröja några omgångar till innan Cellino anar det som jag alltmer började känna mig övertygad om - att Massimo Ficcadenti måste bort innan det är för sent.
Ingen vet när presidenten tog beslutet, men JA, för en gångs skull såg jag slutet för mister långt innan pressen började skriva om att det var aktuellt.
Jo, om ni inte har hört det än så har Cagliari alltså sparkat en tränare igen. Jag är inte klyschig när jag säger att jag har tappat räkningen, för det fanns en tid då jag verkligen räknade. Och kom fram till åtta avverkade tränare under loppet av tre år under perioden 2005-2008. Då liknade Cellino sin inställning till tränare med välställda bilentusiasters ständiga köp och byte av bilar. "Jag gillar dem och vill ständigt uppgradera", menade mannen som ibland kallas mangiallenatore. Tränarätare, alltså.
Till slut brukar Cellino alltid få ordning på skeppet. Det kanske kräver att han sparkar några tränare till på vägen, och därmed blottar sina egna tillkortakommanden i tidigare val, men när säsongen väl är slutsummerad så brukar ändå Cagliari vara kvar i Serie A, och med klubbens förutsättningar nuförtiden är det det enda som krävs. I år gör Cagliari sin åttonde raka säsong i Serie A, vilket gör klubben till den främste överlevaren i ligan. Förut var det Reggina, och sen Siena. Sen ramlade till och med Sampdoria ut.
Det betyder inte att han alltid har gjort rätt. Ofta har det varit en chansning. Ibland har en tidigare offer blivit hjältar i ett senare skede, i samband med en återanställning.
Av naturliga skäl lär allmänheten se på detta som ännu ett drastiskt och idiotiskt beslut. Cagliari ligger fortfarande i den övre halvan av tabellen och hade för drygt en vecka sen fortfarande bara förlorat en match.
Men det är statistik och resultat. Verkligheten har varit en annan. Sällan har laget imponerat sett till helheten. På rak arm kan jag bara minnas första halvleken mot Novara (2-1) och bortasegern mot Lecce (2-0). Segern mot Roma på Olimpico var på pappret en notering i klubbens historiebok (idel förluster i huvudstaden mot gulrött under hela 2000-talet). Det var en väl genomförd match under förutsättningarna, men samtidigt lite av en tillfällighet.
Utvecklingen efter den senaste segern har varit en otäck repris på det som hände med Pierpaolo Bisoli; han kom från Cesena inför säsongen, han gjorde laget till ett defensivt köttmur, men snart såg vi ett lag oförmöget att vinna, snarare än ett lag som inte kunde förlora. Han sparkades i november månad. Bisoli eller Ficcadenti? Hugget som stucket.
Det är framförallt på hemmaplan som Ficcadenti har misslyckats. Att snålspela sig till 0-0 på bortaplan är en framgång. Men hemma måste man då och då också vinna. Där har laget gått fyra hela matcher utan att göra mål, och det har i ärlighetens namn inte varit särskilt nära att hända. Enstaka jättechanser har dykt upp, men det finns inget mönster i anfallsspelet som pekar på att Cagliari kommer att göra särskilt många mål. Och därmed kommer man inte heller att vinna särskilt många matcher. Det är därför Ficcadenti har varit dömd att misslyckas och därför som det är rätt att sparka honom. Att han förfogar över ett anfall som inte är samspelt, och att detta till stor del är klubbledningens ansvar, är en annan femma (eller inte).
Frågan handlar alltså egentligen inte om huruvida Ficcadentis facit hittills är godkänt eller inte. Det är det. Frågan handlar om Cagliaris överlevnad, och bara den som tror att fortsättningen kommer att hålla kan se detta som ett felbeslut. Det gör inte jag. Jag ser bara en nedräkning mot ett smärtsamt slut. Mitt enda hopp står till att Lecce, Novara och Cesena ska vara ännu sämre.
Cellinos fel är inte att sparka Ficcadenti. Hans fel består i att sparka en tränare (Donadoni) veckan innan säsongspremiären, vilket ytterligare försvårade uppgiften för Ficcadenti, utöver det faktum att anfallsuppsättningen är nästan helt ny. Det sistnämnda är för övrigt något som Cellino själv konstaterade så sent som igår måndag, när han menade att Ficcadenti måste få tid på sig och kommer inte att få sparken (!)
Och vem ska nu ersätta?
Davide Ballardini. Det är redan officiellt.
Hur ställer man sig till det? Blandade känslor. Ballardini har aldrig övertygat under en längre period i sin karriär. Tillfälliga sviter har följts av rejäla floppar.
Detta blir hursomhelst hans tredje sejour i klubben.
Första gången kom han sensommaren 2005, som Cagliaris tredje tränare inför den tredje omgången (ja, du läste rätt), och utförde ett jobb som var godkänt beroende på hur man ser det. På plan såg det okej ut, men han vann inga matcher och fick sparken efter den elfte omgången.
Drygt två år senare kom han tillbaka under ännu en tränarkarusell när Cagliari var så gott som klart för nedflyttning. Det blev en mirakelvår där Cagliari säkrade kontraktet i den näst sista omgången, men Ballardini skildes ändå under sommaren, då klubben inte kunde möta hans löneanspråk för en kontraktförnyelse.
Jag kan inte geniförklara en tränare som jag samtidigt tvivlar på men... Den där bilden av Cagliari som en lagmaskin som i stort sett inte har upplevt en riktig nedflyttningsstrid på flera år... Som i mångas ögon är Massimo Allegris starka kollektiv med ett fruktat omställningsspel... Är i grund och botten något som började med Davide Ballardinis entré i klubben vid årsskiftet 2007-08. Det var Ballardini som satte Andrea Cossu - då ett återvändande nyförvärv från Serie C - som den tillbakadragne i ett tremannaanfall (med Jeda och Acquafresca framför) och löste därmed Cagliaris hela post-Suazo-problem. Allegri anslöt efter sommaren och förädlade systemet.
Nu står han åter med ett rejält anfallsproblem. Lyckas han en gång till så har han bevisat sin storhet.
