Flytten från San Siro
En flytt från San Siro rycker allt närmare för AC Milan, även om ingenting är klart förrän de första spadtagen tagits. Den önskade adressen har under de senaste dagarna blivit tydlig - La Maura.
Kommer ni ihåg de dagar då vi gemensamt, från alla olika delar av Milano, samlades längs röda tunnelbanelinjen för att slutligen vallfärda de ca två kilometrarna från Lotto Fiera till den vackraste skådeplatsen av dem alla, Stadio San Siro? Den förväntan, anspänning och rent av längtan som byggdes upp under den där promenaden bland jämlikar, medan ramsorna ekade mellan betongbyggnaderna, innan de mäktiga spiralerna till slut tornade upp sig framför oss?
Jag minns den i allra högsta grad. Men jag tar aldrig den promenaden längre. Den röda tunnelbanelinjen har nu bytts ut mot den blåa, som bekvämt nog tar oss inom bara några hundra meter från den arena som under snart 100 år lärt sig lystra till La Scala del Calcio, efter det berömda operahuset som ni med största sannolikhet lagt ögonen på medan ni vilat shoppingtunga ben på parkbänkarna utanför. M5 heter den linjen, och när vi tagit oss upp ur underjorden och passerat vändkorsen står den plötsligt där, pang på bara, världens bästa fotbollsarena.
När vi fått i oss en panini och en öl (eller kanske två?), tagit svängen förbi Piazza Axum för att insupa känslan av Curva Sud med sånger, bangers och bengaler, sjungit upp, tagit oss in förbi vakterna och biljettkontrollanterna, fått spiralerna att snurra med hjälp av allas våra fötter, besökt de sunkigaste ”toaletterna” i mannaminne och tagit oss till vår plats för att stötta vårt lag - ja, då är vi hemma.
AC Milan, ägarna RedBird Capital och president Paolo Scaroni har tillsammans kommit fram till att San Siro inte längre ska vara vårt hem. Efter inflyttningen 1926 är det nu, snart 100 år senare, dags att se sig om efter nya marker. Anledningen är lika enkel som självklar - pengar.
Om vi, likt sempremilan.com, gör en jämförelse mellan Milan och våra senaste motståndare i Champions League, Tottenham, kan man se att engelsmännen under 2021/2022 drog in €125 miljoner på matchdagsintäkter. Tottenham, som med sitt nybyggda Tottenham Hotspur Stadium, är ett av fem lag inom den europeiska toppfotbollen som har matchdagsintäkter på mer än €100 miljoner. De andra är Liverpool, Manchester United, Paris Saint-Germain och Barcelona. Då undrar ni naturligtvis hur mycket pengar som rullade in på Milans konto under samma period. Svaret är €32 miljoner.
| Milan | Inter | Juventus | Tottenham | |
| 2022 | €32 m | €44 m | €32 m | €125 m |
| 2021 | €0 m | €2 m | €8 m | €2 m |
| 2020 | €24 m | €57 m | €42 m | €108 m |
| 2019 | €36 | €50 m | €66 m | €93 m |
| 2018 | €37 | €35 m | €51 m | €85 m |
Dessa siffror härstammar givetvis inte bara från skicket på arenan, hur många företagsloger det finns och vilken Guide Michelin-restaurang som inkvarterats. Givetvis påverkar sportsliga prestationer väldigt mycket, vilket syns tydligt när man jämför med våra italienska kollegor. Juventus har haft ett ganska rejält försprång tack vare sin egenägda arena, men med sportsligt svaga resultat och en mer eller mindre halvtom arena på grund av interna stridigheter och höga biljettpriser kapas intäkterna lika snabbt som du hinner säga plusvalenza.
Man behöver inte vara professor i ekonomi för att förstå att en egenägd arena bidrar till större intäkter, såväl på matchdag som på de ca 300 återstående dagarna på året då konserter och andra evenemang kan anordnas. I dagsläget hyr Milan och Inter in sig på San Siro som ägs av kommunen, vilket innebär att det enbart är vid respektive lags matchdagar som delar av intäkterna tillfaller klubben. Med en egen arena är möjligheterna enormt mycket större.
Att RedBird Capital med Gerry Cardinale i spetsen vill se sin investering växa och värderingen öka, likt vilken Bobby Axelrod som helst, är självklart. När checkar skrivs och nya bankkonton öppnas för att inhysa alla fiktiva sedlar spelar nostalgi och minnen ingen som helst roll. Il calcio moderno handlar om pengar, och det finns ingenting du eller jag kan göra åt det.
Efter en fyra år lång process tillsammans med Inter, där man försökt hitta gemensam grund att bygga en framtid på San Siro-området, verkar nu Milan och Gerry Cardinale ha bestämt sig för att köra i egen regi och framtiden stavas La Maura. Grönområdet ca 2 km norr om San Siro är platsen där Milan vill bygga en egen arena med en kapacitet på 70 000 åskådare. Tanken har tidigare varit att bygga en något mindre arena för 60 000 åskådare i närheten av eller rent av på samma plats som San Siro, men risken då är att biljettpriserna behöver höjas ganska markant för att få ekonomi i det hela.
Enligt Milanos borgmästare, Giuseppe Sala, har Milans ledning informerat om att de vill gå vidare med La Maura-projektet och att de ska tillhandahålla en plan med tillhörande ritningar inom två veckor. Borgmästaren har å sin sida krävt en formell avbön gällande San Siro-projektet tillsammans med Inter innan man går vidare med nästa fas.
Många frågetecken kvarstår, som alltid i Italien, men att framtiden ligger någonstans bortom San Siro är allt tydligare. Att få till en framtid i La Maura-området kommer inte bli enkelt, eftersom invånarna runt området är långtifrån exalterade över dessa planer. Området är ett stort grönområde på ungefär 75 hektar och invånarna vill inte ha mer betong i området, och kanske ännu mindre stora folksamlingar. Som Carlo Monguzzi, kommunpolitiker för partiet Europa Verde (gröna Europa), säger - ”under åtta dagar i månaden skulle vi bli invaderade av störande supportrar som pissar på våra väggar”. Han har förmodligen inte fel. Milans plan för att övertyga lokalbefolkningen är att köpa upp privat mark och anlägga ett nytt parkområde i direkt anslutning till La Maura. Återstår att se om planen går i lås.
Det är spännande tider om man ser till arenaprojektet. Inom kommande veckor kommer vi få ta del av mer detaljerade planer och framöver eventuella klartecken. Som vanligt gäller dock att ingenting som helst är klart innan spaden sitter i marken.
Även om San Siro är världens bästa och vackraste arena så måste vi nog börja bekanta oss med tanken att det inte kommer vara för evigt. Men ett 100-årsjubileum 2026 ska vi väl ändå kunna få uppleva? Vi kanske kommer få återgå till den röda tunnelbanelinjen men åka ytterligare några stopp, till vad jag antar blir Uruguay. Eller kanske byggs det en helt egen liten hållplats, med något sponsrat namn som kopierar arenanamnet. Blir det Stadio Fly Emirates? Eller BitMex Arena?
Det kommer aldrig bli som San Siro.
Vi kommer alltid minnas den. Men vi kommer ändå inte ta den vägen igen, precis som vi inte går från Lotto Fiera till San Siro idag.
(Källa: Deloitte, La Repubblica, sempremilan.com)
