Gästkrönika: Dags att väcka liv i vårt avsomnade Champions League-DNA
För nästan exakt åtta år sedan åkte jag för första gången till Milano där jag såg Milan slå ut Sparta Prag i Champions Leagues åttondelsfinal. En baggis förstås, vi hade ju Champions League i vårt DNA.
Laget bestod av idel stjärnor, från Dida i mål, till Maldini och Cafu i backlinjen, Pirlo, Gattuso och Kaká på mitten och Shevchenko och Inzaghi på topp. Milan hade vunnit Champions League året innan, 2003, och laget var en av storfavoriterna till årets titel. Känslan inför CL-kvällarna var pirrig, men på ett skönt sätt, vi var favoriter i nästan alla matcher och man kunde kosta på sig att vara kaxig inför polarna som höll på andra lag.
Efter Sparta Prag åkte visserligen Milan ut redan i kvarten efter genomklappningen i returen mot Deportivo borta på Riazor där de förlorade med 4-0, men egentligen var det bara ett olycksfall i arbetet. Redan nästa år skulle Rossoneri vara i final igen. 2006 åkte man ut i semin med liten marginal mot blivande mästarna Barcelona med Ronaldinho och Henke Larsson i laget. 2007 vann man som bekant igen. Efter finalvinsten mot Liverpool förstod många rödsvarta att en generationsväxling var nödvändig. Galliani fällde den klassiska kommentaren We are fine as we are och köpte Emerson, som var bedrövlig och tvingade bort Gourcuff.
Någonstans där började problemen. Berlusconi höll tillbaka efter CL-vinsten och året efter drabbades världen av finanskris, den värsta sedan 30-talets depression. Sedan dess har Galliani fått arbeta hårt för att knåpa ihop ett konkurrenskraftigt lag, hade han inte redan varit skallig hade han slitit sitt hår under varje mercato tills han blivit det.
Det är också i skenet av finanskrisen och övertron på Milan Lab man måste tolka Berlusconis restriktiva värvningspolicy. Strategin har sedan dess, med några undantag, varit att köpa föredettingar eller falnande stjärnor och hoppas att de ska börja lysa igen med hjälp av Milan Lab och den familjära stämningen på Milanello. Även om denna policy har tärt på fansens förtroende, har det ändå funnits ett stråk av förståelse. Medan Real Madrid, Barcelona och andra sprätt iväg pengar som om det inte fanns någon morgondag har Milan försökt anpassa sig efter det rådande ekonomiska läget. Stjärnorna har fått acceptera lägre löner och de stora nyförvärven uteblivit.
Silvio Berlusconi har sina pengar investerade i framförallt media och bank- och finanssektorn, vilket gjorde honom extra sårbar under finanskrisen 2008. Berlusconis tillgångar sjönk i värde mellan 2007 och 2009 från ungefär 83 miljarder till 45 miljarder kronor. Sedan återhämtade tillgångarna sig till 63 miljarder 2010 men har sedan dess sjunkit ytterligare till 43 miljarder.
I augusti 2011 dömdes dessutom hans holdingbolag Fininvest till 5 miljarder kronor i skadestånd för korruption i den så kallade Mondadori-domen. Rättssystemet i Italien är väldigt olikt det svenska och överklaganden kan skjuta upp rättprocesser och skadeståndsanspråk i evigheter. Det är därför svårt att dra några slutsatser av den domen, men med tanke på den uteblivna mister X-övergången i somras får man nog anta att det sved till ordentligt.
På mindre än fem år har Silvio Berlusconi alltså blivit av med hälften av sina tillgångar. Milan Lab har inte levt upp till förväntningarna, Fininvest har dömts till böter på 5 miljarder och Berlusconi har blivit avsatt som premiärminister. Trots det kan Milan vara på väg mot en ny storhetsperiod, köpet av Ibra markerade ändå en slags nystart, även om Galliani gangstrade till sig honom också. Jag får känslan av att Milan, och kanske hela Serie A, står inför en oerhört viktig period. Ska man satsa fullt ut och nå toppen igen krävs en bättre affärsmodell, med anpassning till globaliseringens era och en modernisering av ligan och arenorna. Milan har visserligen ett bra lag redan nu, men för att bli en av favoriterna i Champions League krävs dessutom två-tre nyckelvärvningar.
Då kan vi börja hoppas på magiska kvällar som den jag upplevde på San Siro för 8 år sedan. Och väcka liv i vårt insomnade Champions League-DNA.
Christian Dahlström är frilansskribent (www.textbearbetning.se) och milanista
