I alla sagor finns alltid den goda sidan och den onda sidan. I Sverige har den onda sidan alltid enligt många representerats av Italien. Det finns de som bara uppmärksammat skandaler när de pratar om Italiensk fotboll. Det finns de som felaktigt pekat ut den italienska fotbollen som defensiv, tråkig och destruktiv. Det finns de som tagit varje sekund de haft i rampljuset till att kritisera Italien på felaktiga grunder och gömt sin egen inkompetens i sina attacker på Italien och allt som har med landets fotboll att göra. De goda då? De goda har representerats av de hårda britterna som minsann alltid bjuder på underhållning, fröjdig offensiv och spelare som aldrig filmar.
Länge har glorifierandet av allt som är brittiskt varit lika viktigt som spottandet på allt som är italienskt hos de här människorna. Men gårdagens match visade det som många av oss stått upp och kämpat för. Matchen visade hur begränsad England är som fotbollsnation jämfört med Italien. För det tråkiga defensiva, filmande och fuskande Italien gav England en fotbollslektion som hette duga. England gjorde en bragd som tog sig till straffar, det ska de ha cred för. Eller så ska Italien snarare ha ris bland hyllningarna för att de inte lyckades göra mål på alla de chanser som skapades.
För alla som länge stått upp och försvarat calcio var det här en vinst på många olika plan. Vinsten bevisar att alla diskussioner inte varit av ondo. Det bevisar att Italien trots skandaler och fördomar är ett land att räkna med när det kommer till mästerskap. Det bevisar att kampen för att försvara den italienska fotbollen aldrig är förgäves och nu kan vi äntligen njuta. Till alla vänner av den italienska fotbollen har jag bara en uppmaning: njut. Njut för det finns ingen som kan ta den här stunden från oss.
Njut i evigheter och dröm. Dröm om en italiensk sommar, innan ni precis som mig blir nypta i armen och vaknar med tanken på att det nu är tyskarna som väntar i semin.
Siavoush Fallahi2012-06-25 21:30:00