Gästkrönika: Reseskildring Milan-Lecce 2024
Äntligen var det dags igen! Dags att resa tillbaka till Milano och San Siro. För min del var senaste gången jag såg Milan på hemmaplan när Zlatan var i klubben under hans första runda. Matchen den gången var mot Roma och vår Ibra gjorde två mål, ett på straff och ett där han lobbade över målvakten och sedan nickade bollen i mål. Det var alltså en hel del år sedan.
Om vi går ytterligare tio år tillbaka i tiden så var min allra första Milanupplevelse på
San Siro en match mot Parma och där gjorde Andrea Pirlo sitt första mål för klubben med
en otrolig fin frispark, men det visste jag inte där och då. Att det var hans första mål alltså. Ett
mål som många år senare kopierades av Sandro Tonali. Eller åtminstone jämfördes av alla i
alla fall. Dessa två klipp vevades frikostigt på sociala medier ett tag.
I våras, 2024 när detta skrivs, så skulle vi åka med min familj, min pappa, och min systers
familj till Padova över påskhelgen och resa runt i trakten och hälsa på lite släkt. Som av en
händelse så skulle vårt rödsvarta lag spela bortamatch nere i Florens mot Fiorentina på
påskafton. En styv tre timmars bilresa söderut. Jag föreslog att vi skulle köpa biljetter dit när
de släpptes. Vi drog dit och över dagen för att se matchen, och vilken match det var. Laget
presterade och vann sedan. Leao hade lekstuga och det blev en härlig varm kväll i Florens.
Det var där som min fjortonårige son Matteo sa de magiska orden-”pappa, kan vi inte se
Milan på San Siro någon gång?”. Pappas hjärta smälte direkt såklart.
Hela sommaren gick han och även jag och väntade på spelschemat för hösten. Vi bestämde
att vi skulle resa ner och se vårt lag på hemmaplan!
Men som alltid med fotboll och såklart även i Italien vet man ju aldrig förrän ganska nära inpå
när matchen ska spelas. Vi bestämde också att vi inte skulle göra en långhelg av det hela
utan vi skulle bara åka ner för att se fotboll.
Man kan såklart köpa i förväg av någon agent men riskera att matchen flyttas och gardera
upp med hotellnätter och boka flyga efter detta, men det var inte så vi ville göra. När väl
schemat för tv-sändningarna kom så visste vi att vi kunde boka flygbiljetter och hotell.
När biljetterna släpptes på hemsidan så hängde jag på låset och säkrade hem två platser på
“primo anello rosso”. Undre första ring på den röda sidan. Sjunde raden på sektor O för att
vara exakt. Kanonplatser! Priset per biljett blev 104 eur. Samma plats kostade 269eur mot
Liverpool i Champion League. Snacka om pris efter efterfrågan och hur het en match är!
Matchen mot Lecce skulle spelas fredag kväll den 27 september. Tänk att få uppleva en sen
kvällsmatch på San Siro! 15 och 18 matcher hade jag varit på men aldrig 20.45 med den
inramning kvällstrålkastarna ger!
Vi tog bilen i arla morgonstund från nordvästra Skåne till Köpenhamns flygplats Kastrup för
att gå på SAS-planet till Milano Malpensa. En snabb och trevlig flygtur senare så var vi
äntligen i Italien igen. Jo, jag har mitt ursprung från landet på min pappas sida så hjärtat
klämtar alltid lite extra när jag passerar gränsen eller som i detta fallet och landar med flyg.
Efter en snabblunch på flygplatsen, vi hade ju ändå varit igång sedan femtiden på morgonen
och hade hunnit bli hungriga, så var det dags att ta expresståget in till stan. Efter en stund i
kö till biljettautomaten så havererade den såklart varav vi ställde oss i en annan kö bara för
att upptäcka efter en stund att den på vanligt italienskt manér bara tog kontanter varav vi
ställde oss i kön till den manuella biljettluckan och det tog så lång tid att vi hann logga in på
Treni Italias hemsida och köpa biljetterna där, innan vi ens kom fram i kön. Varför gjorde vi
inte det från början undrade sonen? Haha, det kan man verkligen undra!
Nu var vi på väg in till stan i alla fall för att checka in på det lilla, enkla men ändå rätt trevliga
Hotel Bernina. Hotellet låg ett stenkast från Milano Centrale och eftersom vi bara skulle vara
där en natt och vi antagligen skulle ta tunnelbanan efter matchen så låg det perfekt till.
Efter lite vila på hotellet begav vi oss ut på stan och målet var Milan Store vid Galleria San
Carlo. När jag var där senast så låg det på ett annat ställe i närheten och var ganska litet och
man gick ner i en källare. Nu ligger butiken i en galleria eller passage från modegatan där
alla designbutikerna håller till. Butiken var i två plan och rätt rymlig. God stämning där inför
matchen senare på kvällen. Många förväntansfulla fans. Det blev lite inköp såklart. En
matchtröja till sonen med nummer 19 Theo på ryggen och en huvtröja och halsduk till mig
själv. Man förstår ju att det är big business för klubbarna men man får ta det lugnt med
kreditkortet där inne om man inte ska bli fattig supporter på köpet.
Efter att ha spenderat lite tid där inne så började vi bli hungriga och områdets restauranger
tar lite för mycket betalt tycker jag men det är pga läget. Det finns andra bättre områden att
äta på i Milano men det är bara att köpa läget. Vi hittade dock ett bra och trevligt ställe,
Ristorante Replay, där vi tog igen oss med lite god risotto och pasta med god dryck därtill.
Två mätta och glada grabbar senare så var det dags att åka ut till arenan.
Vi gick förbi Il Duomo, domkyrkan och kikade upp på spirorna där La Madonnina , den lilla
madonnan, blickar ut över staden. Senast jag var i Milano så var hela kyrkan under
restaurering och inplastad men nu kunde man se den vackra byggnaden igen.
Vi köpte biljetter till spårvagnen och letade upp en hållplats där linje 16 passerade och
väntade glatt. Spårvagnarna i Milano är rätt gamla och charmiga och ett trevligt sätt att ta sig
runt i stan.
När vagnen närmar sig arenaområdet och San Siro tornar upp sig, då kittlar det till i kroppen
varje gång. Kanske en barnslig känsla för en vuxen man på femtiotvå år, men så är det bara.
Det är en speciell känsla.
Vi gick runt utanför och spanade in försäljarna innan vi gick in innanför staketen som
omringar arenan. Till skillnad från Artemio Franchi i våras så tittade de väldigt noga att
namnet på biljetten stämde överens med passet. Inga problem med det såklart men kan vara
värt att tänka på så man inte glömmer id-handling. Väl inne på området gick vi till vår ingång
och där fick vi scanna biljetterna igen. Kanske berodde det på att vi hade platser på första
ring och att det är en extra kontroll att ingen annan ska kunna gå in där nere. Jag vet inte.
När man kommer in på primo anello rosso och blickar upp till de andra våningarna fattar man
hur stor arenan är. Att sitta på tredje ring måste verkligen vara “noose bleed section”. Undrar
om man ser något därifrån? Jag har bara varit på andra ring innan och det har alltid varit bra.
Det är kul att vara på plats tidigt och se arenan fyllas och klubben gör sitt för att göra det
underhållande att vänta på matchen med musik, klipp på publiken på storbildsskärmen,
släcka ner arenan och fixa lite med ljusshow osv.
Jag blev lite osäker på om klacken skulle vara på plats med ordentligt med folk. Det tog rätt
lång tid innan det blev fullt där men så kanske det brukar vara. Jag minns inte hur det var
senast. Jag hoppades på att det inte skulle vara någon sorts protest mot klubben. Mina
farhågor besannades inte som tur var. Det blev fullt i Curva Sud och vilken enorm ljudkuliss
de stod för. Helt otroligt bra tryck!
Själva matchen ska jag inte analysera här, det finns de som redan gjort det och gör det
mycket bättre än jag, men några personliga intryck kommer här i alla fall.
Matteo Gabbia-vilken stabil gubbe det är. Tyckte han dominerade där bak med sitt lugn och
pondus. Säkert stärkt såklart efter att ha avgjort derbyt veckan innan, men i alla fall.
Alvaro Morata-enorm arbetskapacitet. Kämpar med glöd och hjärta och blandar det med fin
teknik. Nickade ju in matchens första mål också.
Theo Hernandez-visar igen vilken viktig spelare han är för klubben. Utstrålar självförtroende
och säkerhet. Fick till en kanonträff på en fin passning av Rafael Leao
Rafael Leao-förutom passningen till Theo och några andra fina prestationer så behöver han
steppa upp lite till om han ska bära kaptensbindeln framöver
Publiken applåderade Ante Rebic, numera i Lecce, när han gick av planen i slutet av andra
halvlek. Det var fint att se.
Matchen slutade 3-0 och tre viktiga poäng in på kontot.
Sedan var det dags att lämna San Siro för den här gången och när ca 71000 åskådare ska
ta sig hem blir det lätt lite kaotiskt. Tunnelbaneresan hem till hotellet igen blev intressant.
Senast jag var där så öppnade man bara upp bommarna och lät alla gå ombord men inte
den här gången så det tog lång tid innan alla köpt eller blippat sina biljetter och kunde ta sig
ner i undergrunden.
Det blev en god natts sömn!
Lördag morgon och dags för hemresa. Sonen är flygintresserad så dagen tillbringades på
flygplatsen för att spana in och fotografera olika flygplan.
Hemresan med Easyjet blev nästan en timme försenad och då var i alla fall jag lagom mör.
Men glad, vilken upplevelse vi hade tillsammans!
Några snabba:
-Tågresan tar ca 50 minuter från flygplatsen. Pris 13eur/person
-Tunnelbanebiljett eller spårvagnsbiljett inom tre zoner. Pris 2.20eur/person
-Spårvagnslinje 16 går hela vägen ut till arenan.
-Tunnelbana-röd linje till stationen Lotto. Härifrån kan man gå en promenad eller så byter
man till lila linje som går till station San Siro. (vi tog lila linje på hemresan till station Garibaldi
och bytte till grön linje som går till Milano Centrale
Vi har redan börjat prata om att göra detta till en tradition!
Tack för att jag fick dela med mig av vår resa korta och intensiva resa till Milano
Gillar du flyg så kan man följa min son Matteo på TikTok under namnet “swedishitavgeek”
(Swedish IT AvGeek)
Jag finns på Twitter/X under namnet @gpacanin eller om du gillar pizza och annan mat så
finns jag på Instagram under namnet @giannilagarmat
Fino a la prossima volta- tills nästa gång!
Gianni Pegoraro
FORZA MILAN!
Stort tack Gianni, alltid välkommet med gästkrönika till vår redaktion.
Läs gärna vår reseguide HÄR
